Direkt efter slutsignalen på Friends i söndags, kameran zoomar in Oliver Berg. Det som möter oss är ett neutralt ansikte, en märkligt tom blick.
Det som händer där och då är att Kalmar FF:s succéförvärv från Sundsvall redan börjat bearbeta förlusten: Det är funderingar, tankar och frågeställningar: Vad kunde han själv gjort bättre? Laget? Vad var det som saknas?
Beskriv känslan?
– Jag vet inte, det är svårt att beskriva. Den där känslan att man varit med i matchen, det som har hänt så många gånger under karriären, och så får man inte med sig nånting. Den känslan.
– Jag har spelat fyra gånger mot AIK och känslan är att vi varit med i alla matcher, har mer boll, styr spel, men det är svårt att skapa bra lägen på dem. Men det måste ju gå på något sätt. Det svaret har jag väl inte hittat än, men…det är också det som irriterar mig där och fortfarande gör.
Att norrmannen tar fotboll på allvar har vi berättat tidigare. Han är, kanske inte extremt, men väldigt intresserad av alla aspekter av spelet, nyfiken, vetgirig, inte beredd att lämna något åt slumpen. Det är också därför det tar tid att bearbeta matcher.
Hur bearbetar du en förlust?
– Jag kan ju säga att det var betydligt bättre att träffa familjen efter 2-0-förlusten mot AIK än att åka hem till en tom lägenhet.
Skönt att skjuta det framför sig?
– Njaa. Med åren har jag lärt mig att det inte är någon idé att trycka ner sig själv, bli ledsen, uppgiven, arg, frustrerad. Ändå ligger det och skaver, för man vill ju mer. På ett sätt måste man lära sig att släppa det och se det positiva också. Det har jag blivit bättre på.
Erfarenheten har lärt honom det. Oliver Berg har haft några tuffa år i Sverige. Först i Dalkurd, sedan Sundsvall. Spelat bra men inte fått betalt fullt ut.
– Jag sitter ofta med två känslor. Jag trivs så otroligt bra med grabbarna på planen, tränarna och alla andra i föreningen – i motsats till frustrationen jag känner när vi inte vinner. Två helt olika känslor som står mitt emot varandra och stångas. Det är ändå en okej känsla, för glädjen finns ju där.
Jag förstår att du alltid ser om matcherna…
– Först ser jag sändningen på discovery+, sen tar jag den igen när Henke (Rydström) lag ut den på vårt nätverk. Då kan de bli två-tre gånger till.
Skiljer sig upplevelsen från känslan under match tills du ser den igen?
– Ofta har jag rätt intryck med mig. Ibland, när man känt att något varit dåligt så är det inte så dåligt och omvänt. Det är lätt att övertolka vissa saker ute på planen.
Tittar du både kollektivt och individuellt?
– Mest på situationer där jag är delaktig. Ibland kan jag bita i lite för mycket, bli frustrerad över saker i träning och match som inte blir som jag ser det i mitt huvud, och det är inte bra för mig. Då är det lätt att tappa fokus på det jag ska göra själv.
Vad såg du efter AIK-matchen?
– Att vi gör det lite för enkelt, är för bekväma och saknar den där desperationen vi hade mot Häcken. Jag ser lägen där jag kunde ha sprungit eller utmanat. Jag tror, även om många hävdar motsatsen, att samma situation kommer om och om igen och då ska jag ha en idé om vad jag behöver göra nästa gång. Jag tror det skapar vanor som ger dig fler verktyg i lådan.
Modet, det desperata, det våghalsiga i sista tredjedelen har väl fallerat en del efter EM-uppehållet. Eller?
– Jag tycker det är svårt att sätta fingret på det där. En del säger att vi behöver en annan spelartyp. Vad jag är ser är att vi har för få spelare i positioner som gör det jobbigt för AIK och vi spelar inte bollen i ytor som är farliga.
– Jag har en situation som jag gått och tänkt på i två dagar. Jag får en boll i korridoren i en högerinnerposition, ganska högt upp, och skymtar Nisse (Fröling) ute till vänster, men det är två-tre AIK-spelare emellan och då stänger jag själv ner möjligheten och släpper den kort till Jonathan (Ring) istället. Jag skulle ha svept in bollen direkt, det där som Kevin De Bruyne gör så bra. Där ska det komma ett inspel. När jag kollar på matchen igen och ser det där, då vet jag att nästa gång tar jag den på ett tillslag. Det gäller att medvetandegöra såna detaljer.
Vad sa ni på genomgången efter AIK-matchen?
– Vad sa vi inte, haha. Först gör vi en övergripande reflektion, sen går vi in på bitar som inte var så bra och vad vi kan förbättra och då kan det vara ett klipp som visar något negativt men att det ändå finns bra saker i sekvensen, enkla detaljer, som att vi blev lite baktunga mot AIK, inte löpte förbi sista linjen. Sedan går vi över till det som var bra och lyfter det, visar att vi gör många bra saker och att vi ska fortsätta, fast göra det bättre. Kravbilden är hög, men jag tycker nivån är rimlig, bra. Vi är hungriga, beredda att jobba ännu hårdare.
Vad är det du ser för att ni ska fortsätta samla poäng?
– Fotboll är så komplext. Jag är skolad i tankesättet att prestation kommer före resultat. Det låter kanske töntigt, men ju bättre prestationer vi har desto bättre förutsättningar har vi över tid. Vi måste helt enkelt fortsätta jobba med detaljer, förbättra oss…och stå emot trycket utifrån.
Kraven finns där, eller hur?
– Absolut, men det är något man lever med hela tiden: från sig själv, i gruppen, från tränarna. Viktigast är att det blir en bra balans. Visst, det kanske är klyschor, men jag tror inte vi ska problematisera för mycket, oavsett om vi vinner eller förlorar och tro att vi måste börja göra andra grejer.
Två tunga förluster – skiljer de sig åt?
– AIK är en jämn match. De är lite vassare i båda straffområdena. Det avgör och det kan jag köpa. Häcken är en mer slumpartad förlust och där har vi inte marginalerna med oss, samtidigt som vi skulle ha gjort en del saker bättre i vissa situationer.
Kalmar FF har släppt in en del enkla mål efter omstarten – frisparken och trean mot Häcken. Milosevic-nicken och slarvet vid 2-0 mot AIK. Detaljer som Oliver Berg självklart är medveten som.
– Vi måste bygga in ett mer tydligt säkerhetstänk, jobba färdigt alla situationer, typ Italien, som alltid gör jobbet oavsett situation eller resultat på tavlan.
Nu har vi pratat en hel del negativt, men ni gör väldigt mycket bra också.
– Absolut. Vi får fortsätta skruva, jobba med detaljer och det är inte mycket som behöver bli bättre för att vi ska bli mer hotande. Folk kan prata om att vi inte skapar tillräckligt men vi ser, och är medvetna om att det är väldigt lite som fattas. En liten kvalitetshöjning är det som saknas.
Varberg, Häcken och AIK har varit väldigt pragmatiska, eller cyniska i delar av spelet om vi ska vara elaka. En reaktion på ert sätt att spela?
– Det kanske är så att vi mött tre lite annorlunda lag. Varberg är väl så där oavsett. Häcken kom med sitt utgångsläge och ny tränare, så det var kanske inte så konstigt. AIK är AIK. Jag är säker på att det blir en annorlunda match mot Djurgården. Mjällby och Halmstad spelar på sitt sätt och jag tror inte Norrköping kommer att ta så mycket hänsyn. Är vi så bra som vi vill bli kommer lagen att ta hänsyn. Samtidigt är det ett kvitto på att vi är bra. Respekten finns där. Så det är bara att gilla läget.
Du har väl märkt av en mer påtaglig uppvaktning?
– Ja, jag märkte det direkt i Varberg när de började kalla mig för ”fisken”, en sån som fiskar efter ytor. Sinsemellan pratade de om att ”fisken” är här…
Fräckt kodord?
– Absolut. Det var rätt kul, faktiskt. Säkert något de pratat om innan att använda: ”Nu kommer fisken på blindsidan”. Har man gjort två mål på tre matcher kommer uppmärksamheten. Det får jag leva med samtidigt som det öppnar ytor för andra.
Sebastian Larsson då?
– Han försökte trippa mig först. När inte det fungerade tog han hälsenorna.
Spelförstörande upphöjt till 2.0, ändå var han missnöjd med kortet?
– En väldigt bra spelare som gör allt för sitt lag. Det är hårt, tjuvtricks, men efter matchen är han skön och jag kan köpa det.
AIK föll med sex spelare i sin defensiv, det blir trångt, en utmaning. Vad behöver ni göra för att bryta ner lågt stående lag?
– Du kan vända på det där. Om du spelade yttermittfältare i AIK och i stort sett bara får arbeta hemåt. Det är inte heller så roligt. Jag spelar hellre mot ett lågt försvar än i ett lag som försvarar sig lågt. Motståndarna får lång väg till målet. Gör vi de enkla sakerna bra, då kommer det att ge oss större möjligheter.
Ett mål i snitt framåt så här långt är knappt godkänt. Oliver Berg (4 mål, 3 assist) och Jonathan Ring (1 mål, fyra assist) ger tolv poäng. Övriga offensiva spelare har samlat ihop totalt fem poäng. En lite slagsida som Berg förklarar så här:
– Det handlar inte om individnivå. Blir vi som lag vassare i slutfasen gynnar det alla spelare. Självklart är det bättre om fler bidrar, men som lag har vi gjort lite för lite mål.
Finns det anledning att titta på förändringar? Systemskifte till fyrbackslinje, till exempel?
– Jag ser inte det som en ändring. Vi jobbar med att vara flexibla, det ska vara naturligt. Även om det blir en extra gubbe offensivt med fyrbackslinje så ska vi skapa farligheter med båda systemen. Jag tror det är mer en mentalitet. Det handlar om att springa mer, ta sig förbi, in bakom motståndarnas sista linje i större omfattning.
Söndagens motståndare Djurgården fortsätter att imponera. Mosade (för att använda ett Rydström-uttryck) Sirius med 5-1 (4-0 i halvtid). De är intensiva, pressar tufft, jobbar med långa diagonala spelvändningar, växlar mellan bollinnehav och rakt spel – det är fart på kanterna, många spelare som fyller på.
Vad förväntar du dig?
– En tuff match, men också en rolig utmaning. Vi stod upp bra mot dem i träningsmatchen under uppehållet och vann med 3-2.
Vad var det ni gjorde så bra?
– Vi var vassa i vårt bollinnehav. Det var många som tog offensiva initiativ och det kändes som vi kunde skapa bara vi gick framåt. Visst, det var en viss träningsmatch-känsla och så kommer det inte att vara på söndag.
Det blir väl kamp om dominansen?
– Jag tror nog vi vill ha bollen mer och vi har verktyg för att lösa deras press. Den kändes inte så vass i somras. Jag ska väl vara försiktig, men det var känslan där och då.
Ge oss tre saker som måste fungera för att att kunna störa ett topplag som Djurgården?
– Ett: den defensiva pressen måste vara där. Den är alltid viktig. Två och tre hänger ihop: återerövring och ta sig förbi sista linjen.
På söndag kommer Oliver Bergs pappa att sitta på läktaren, enligt sonen en fotbollsklok person som kommer med synpunkter, som han kan bolla saker med; som känner honom så bra att en uppvärmning räcker för att avgöra om det blir en bra eller mindre bra prestation. Hur? Kroppsspråket, det som är nästan omöjligt att dölja.
– Vi snackar före och efter varje match.
Är han hård?
– Inte nu. När jag var ung och han var min tränare så kunde topplocket gå. Du vet hur det är, som ung orkar man inte alltid lyssna på sin pappa hela tiden. Nu är nivån bra.
Vi avslutar intervjun med några klassiska klyschor: det är kort väg upp, kort väg ner, ingen idé att titta i tabellen; prestationen är det viktiga, man får ta det man får, och jag kastar in ett gammalt Nanne Bergstrand-mantra: ”Varje match lever sitt eget liv.”
– Exakt, det är fotboll. Klyschor och hårt jobb.
