Vi är glada att meddela att Peter Ahlen är tillbaka som expert på kalmarff.se under försäsongen. Med sin gedigna erfarenhet och djupa kunskap om både föreningen och fotboll i stort ser vi fram emot att ha honom med oss under försäsongen.
Peter kommer att delta i podcastavsnitt, där han kommer att dela med sig av sina insikter och analyser kring lagets utveckling, spelstrategier och kommande matcher. Dessutom kommer han att skriva gästkrönikor som ger alla supportrar en inblick i lagets förberedelser inför den kommande säsongen.
David Måsegård, klubbchef Kalmar FF
– Peter kommer med sin skarpa penna, fotbollskunnande och förmåga att fånga känslor att bidra med ett unikt perspektiv som stärker vår kommunikation till supportrar och medlemmar under försäsongen.. Varmt välkommen tillbaka Peter!
Redan nu kan ni ta del av Peters första text som ni hittar här nedanför. Håll ögonen öppna för kommande avsnitt och krönikor. Välkommen tillbaka, Peter!
Lokal krishantering (Text av Peter Ahlén)
Denna text är skriven av Peter Ahlén. Under försäsongen följer han Kalmar FF på nära håll och delar med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Det är oroliga tider.
Degraderingen är en sak, ett pärlband av avhopp en annan och som följd rubriker som signalerar disharmoni. Verksamheten i Kalmar FF beskrivs som en jolle som driver på öppet hav.
Ser ingen från Sjöräddningssällskapet närma sig Kallskänken den här gråkalla morgonen.
Däremot Ove Petersson, ni vet han som blivit ett varumärke genom sin förnamnssponsring på Kalmar FF:s tröjor under rätt många år.
Han parkerar bilen utanför ingången och kliver in i värmen. Lennart Wilmert är redan på plats. Klockan är snart åtta och Torsdagsklubben formerar sig.
Ur kaos kommer kreativitet, sägs det. Att bearbeta en motgång är nödvändigt, bygga framtidstro ett sätt att ta sig vidare.
Krishantering kan se ut på många sätt.
Kallskänken-profilerna Richard Nielsen och Martin Bergvall Nilsson har öppnat upp för likasinnade med hjärtan som pumpar rött. Några personliga inbjudningskort har inte distribuerats. Från början var det riktat mot föreningens guldklubb. Efter några veckor är gruppen mer diversifierad, lite lös i kanterna. Frukost eller bara en kopp kaffe, något att samlas runt.
Här finns ingen agenda eller dagordning. Att få prata av sig, sortera tankar blir en naturlig del av sorgearbetet, vilket är verklighet för rätt många med sympatier för Kalmar FF.
Den gemensamma nämnaren behöver inte diskuteras, kärleken är påtaglig, men här finns också en genuin nyfikenhet, kanske också en förhoppning om att få något annat, något extra, inte bara behöva nöja sig med det media levererar. Ett par timmar med likasinnade, nån sorts snuttefilt i bistra tider.
Gamla spelare ramlar in: Håkan Jägerbrink kommer arbetsklädd, Uffe Nordenhem stannar till på väg till gymmet och Björn Wigstedt börjar sin lediga dag i den här miljön.
Några minuter senare bullrar Mats Sonesson in och tar rummet som det brukar heta.
Wilmert tittar upp från sin högst privata frukostbuffé och säger (han talar utifrån djupt rotad erfarenhet): ”Jaha, nu kommer ”Sone”, då behöver jag inte prata och kan fokusera på maten, haha.”
Högt i tak, en känsla av omklädningsrum sprider sig i rummet trots att det pågår daglig verksamhet och hotellgäster checkar ut eller hämtar en kaffe på väg till jobbet.
Bergvall Nilsson säger att han älskar formatet, allt behöver ju inte vara medlems- eller partnermöten för att det ska kännas rätt i magen.
Richard Nielsen har på sitt informella sätt hälsat välkommen samtidigt som Bergvall Nilsson plockat fram sin laptop och låter meddela att han har färsk statistik om årets allsvenska att presentera: underliggande siffror som ger en mer omfattande och tydligare bild av säsongen. Tillgången till det exklusiva materialet är sanktionerat från högsta ort (styrelsen), men med förbehåll: får ej spridas. Sådär våldsamt känsligt känns det inte, men en del fakta avslöjar varför det kanske såg ut som det gjorde, varför det blev som det blev.
Jägerbrink, den gamle (nåja) gnuggaren vill ha ordet och vill förtydliga det som var rätt uppenbart tidigt på säsongen: att Kalmar FF var sönderläst, att motståndarna klev extremt högt i sin press, man-man, och stressade fram misstag på misstag, men att det ändå fanns en övertro på den egna förmågan och mantrat, att allt kommer att ordna sig.
Det gjorde det inte och istället får Bergvall Nilsson informera om nuläge, om processer, rekrytering av nyckelpersoner med Superettan som verklighet efter 21 år i finrummet.
Flera intressanta namn till tjänsterna är sammanfattningen. Intresset för KFF är stort, bedyrar Bergvall Nilsson. Församlingen hummar och nickar. ”Sone” frågar om det är möjligt att få initialerna på pretendenterna. Kallskänken-bossen ler.
Det är inte några avslöjanden på statshemligheter-nivå som presenteras, men Bergvall Nilsson släpper några små korn och litar på att ”vad som sägs på Kallskänken stannar på Kallskänken”.
Glada nyheter (ekonomiska) varvas med svärtan som följer en degradering med allt vad det innebär av personalförändringar, nya rutiner och arbetsuppgifter; en annan ansvarsfördelning på kontoret och i den sportsliga verksamheten.
Inget förskönande eller märkliga omskrivningar.
Det är välgörande naket och transparent.
I den här församlingen tas inga stora beslut. Här pekas inte ut någon färdriktning. Bortsett från Bergvall Nilsson finns ingen med mandat.
Ändå får jag en känsla av att det här är lika viktigt som det som just nu pågår ute på Guldfågeln Arena. Ett jordnära fokus, en samling människor som vill föreningen väl, som varit med förr när det stormat; som kan historien, vet vad som krävs.
Om en vecka kommer Johnny Viksten, Ie Petersson, Lasse Jonasson och resten av gänget att dyka upp igen.
En kopp kaffe, en macka, lite löst snack.
Det lilla, i det stora, ett sammanhang jag bottnar i.
Det behöver inte vara svårare än så.
Till sist: Bara nån timme efter frukostmötet förnyar En sponsor som heter Ove avtalet med Kalmar FF. Han har bestämt sig för att vara med på Resan Hem.
