Ingångsvärdet var ju rätt bra.
En nykomling som förlorat sina första tre matcher, släppt in nio mål och förlorat med 5-1 i hemmapremiären mot Hammarby och ett Kalmar FF som kom från två raka segrar och två nollor bakåt.
Som jag skrev efter mötet med Degerfors: ”Varje match lever sitt eget liv.”
Framför allt handlar det om att gå in till varje enskilt tillfälle, alldeles oavsett förutsättningar, med en ambition att göra grunderna så bra det bara går, det där som är gratis: löpa, vinna dueller och investera en arbetsmoral som ska ge en fördel och ett hyggligt resultat efter 90+.
Jag vet inte om Simon Skrabb befann sig i offsideläge när Johan Stenmark stångade in en boll efter 92 minuter, så den diskussionen kan jag inte ta när jag skriver det här.
Den här förlusten handlade inte så mycket om små marginaler. Det var de stora penseldragen som saknades.
Det var långsamt spel (jag som inbillade mig att underlaget den här gången skulle passa Kalmar FF), ofokuserat i många situationer, onödiga bolltapp (egentligen överallt på planen), en hel del felpassningar och en extremt dålig kvalitet på inspel och instick i den sista tredjedelen.
Henrik Rydström valde att rotera flera spelare med tanke på att det är tre matcher på nio dagar. Mittbacksbytet var väntat. Douglas Bergqvist fick sina 90 mot Degerfors och då fick Lars Saetra motsvarande minuter nu. Det handlar om belastning både på kort och lång sikt för dessa två spelare. Simon Skrabb är i samma fas och fick börja på bänken, precis som Romario.
Victor Backman och Kevin Jensen fick chansen från start.
Hur det gick?
Sådär, skulle jag påstå.
Jensen landade snett i en duell och fick lämna efter 36 minuter. In med Skrabb. Backman försvann i paus. In med Romario.
Det fanns en ambition inför den här säsongen att fler spelare skulle kunna användas mer frekvent än förra året då Rydström landade på 13-14 spelare som han kunde lita på. Det har bara gått fyra omgångar men målet att få upp antalet till 15-16 känns just nu lite avlägset. Men spelare som kommer in, får chansen från start, måste leverera på en nivå så att Rydström och hans kollegor är trygga med att dela ut minuter.
Är diskrepansen för stor mellan spelare 13-14 och neråt är det naturligtvis inte bra.
Skador, form, belastning och taktisk flexibilitet måste kunna hanteras på ett bra sätt.
Den här gången fick vi inga bra svar.
Ja, det var säsongens sämsta insats och ett wake up call inför fortsättningen.
Jo, Giffarna hade bestämt sig för att göra allt det där som är gratis och klev på rejält i sin press, spelade aggressivt över hela banan och lyckades ganska bra med det som veteranen Dennis Olsson hoppades på innan matchen: att stänga till ytan framför och utanför sitt eget straffområde.
Kalmar kom ändå in i den ytan flera gånger. Man kom runt på kanterna frekvent men beslutsfattandet var för svagt och kvaliteten i det sista avgörande momentet fanns inte den här gången.
Nio-nio i avslut, men 6-1 på mål i hemmafavör.
Att Pontus Engblom vrider in ett vackert segermål i minut 90 kom inte som en direkt överraskning.
Efter två bra matcher, två segrar, där Kalmar FF dominerat kraftigt, både spel- och chansmässigt, hamnade man här i något märkligt ofokuserat tillstånd som egentligen pågick under hela matchen.
Mot Varberg och Degerfors visade KFF att det fanns verktyg att använda när det krävdes fysik, kamp och arbetsmoral på dåligt underlag.
Mot Sundsvall blev det precis tvärtom: långsamt konstgrässpel när förutsättningarna för det som KFF är bra på inte fanns med på resan upp till Medelpad.
Så här spelade KFF (4-3-3): Ricardo Friedrich – Filip Sachpekidis (Johan Stenmark 72), Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Nahom Netabay (Noah Shamoun 82), Calle Gustafsson, Victor Backman (Romario 45) – Kevin Jensen (Simon Skrabb 36), Oliver Berg, Isak Jansson (Douglas Bergqvist 82).
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Erik Israelsson.
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF i Allsvenskan på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
