Denna text är skriven av Peter Ahlén. Under året följer han Kalmar FF på nära håll och delar med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Det behöver inte alltid vara vackert.
Inte så här i början, inte när tre poäng är betydligt mer värt än hur det se ut.
En sån här kväll behöver alla stämpla in på jobbet, göra det basala, det som är gratis, det som vinner fotbollsmatcher när ambitionen om att äga boll och trycka ner motståndarna på deras planhalva istället blir kamp, duellspel, visa närvaro och behålla tålamodet när kombinationer uteblir och passningsspelet inte är på önskad nivå.
Det blev exakt den typen av match som det brukar bli mot IFK Göteborg.
Inget för fotbollsesteter eller konnässörer, men det räknades hem tre poäng efter 90 plus fem och det var vad den här tillställningen handlade om.
Kalmar FF vek inte ner sig mot ett, om vi ska vara ärliga, enkelt, förutsägbart Blåvitt, ett Blåvitt som sprang längst och vann flest dueller i premiären mot IFK Värnamo, en match som tydligt visade vilka begränsningar som finns i en förening som gått vilse sportsligt de senaste åren.
Jorå, Blåvitt sprang och duellerade även på GFA, klev på i sin höga press, visade närvaro och försökte skapa momentum med sin fotboll. En fotboll som blir ett problem när motståndet ställer upp på lika villkor, tar den där fajten om trånga ytor, meter för meter, som aldrig låter sig bli nedtryckta och som har lite annat i verktygslådan än bara energi, intensitet och inlägg mot en KFF-backlinje som klarade av att hantera allt som kom i deras väg.
Båda målen är utmärkta exempel på skillnaden mellan lagen.
Den rasande och snabba omställningen i första halvlek när David Olafsson bryter linjer med sin pass till Nahom Netabay som i sin tur hittar in till Simon Skrabb som löper in i den eftersträvansvärda fickan i motståndarnas box och rullar in 1-0.
Denniz Hümmet, sista-minuten-nyförvärvet, visade klass när han iskallt förvaltade Kevin Jensens exakta pass som öppnade upp ytan till 2-0 och game over.
Däremellan kopplade Axel Lindahl på sin turbo vid två tillfällen med sin exeptionella förmåga till farthöjning. När man inte tror att det ska gå att springa fortare växlar Lindahl tempo och glider förbi två-tre motståndare utmed sidlinjen och ger Mileta Rajovic möjlighet till avslut i bra lägen.
Dansken hade två väldigt bra avslutsmöjligheter nere i Malmö som han brände. De här var kanske inte lika heta, men den naturlighet han visade under försäsongen, framför allt i svenska cupen, är inte lika påtaglig i allsvensk miljö. Än. Frågar ni mig så är det bara en tidsfråga innan det händer. Under tiden gör Rajovic ett stort jobb som uppspelspunkt och i presspelet.
Tre poäng är tre poäng och känslan och hur snacket gick innan avspark var det rätt många som såg det här som en vägvisare eller vattendelare för fortsättningen.
Så ser krassa resultatförväntningar ut efter två omgångar.
Så drastisk vill jag inte vara.
Men samtidigt: att få vinna den här typen av match när förutsättningarna sätts lite ur spel på grund av underlaget, skickar in nödvändigt självförtroende i gruppen och skänker samtidigt lite arbetsro till Henrik Jensen och hans stab runt laget.
Jensen kan vara trygg med att han ha en backlinje som ser lika solid ut som förra säsongen. Han kan lita på sin två generaler centralt på mittfältet – Calle Gustafsson och Romario – som sprang extremt mycket, som tog duellerna och skyddade backlinjen och var extremt nyttiga.
Han fick se det som saknades i Malmö – Lindahls mod offensivt, hans spetsegenskaper – det som ger en extra dimension, det som bryter mönster.
38-åringen från Jylland vet också att om några veckor kommer konkurrensen att öka rätt rejält när Johan Karlsson, Robert Gojani och Arash Motaraghebjafarpour är tillgängliga efter skador och Hümmet i kapp fysiskt.
Jag är också rätt övertygad om att Jensen ser förbättringspotential i många delar av spelet. Detaljer absolut, men det är nog nödvändigt att kalibrera en del aktioner i veckan. Då finns möjligheter till en trevlig upplevelse på Hisingen nästa helg.
Så här spelade KFF (4-3-2-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Romario, Calle Gustafsson, Nahom Netabay (Elias Olsson 85) – Simon Skrabb (Kevin Jensen 83), Noah Shamoun (Deniz Hümmet 62) – Mileta Rajovic.
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Saku Ylätupa, Isak Bjerkebo, Isak Vidjeskog, William Andersson, Arvin Davoudi-Kia.
