Matchen: En blixtrande fin första halvlek. Väsenskild från det vi såg på Kanalplan förra lördagen då ett desorienterat, nedtränad lag inte höll ihop; som egentligen hade problem i alla delar av spelet, som hamnade i spelmässig brygga efter en kvart när ett mer sammansatt, mer homogent motstånd byggde spel – och i princip vann alla andrabollar och dueller oavsett var på planen.
En vecka senare något helt annat.
Nu var det kontroll, rörligt, tydlig speluppbyggnad, beslutsamt, en grupp spelare som inte bara såg ut som ett lag, som också agerade som ett. Det defensiva navet på mitten – Melker Hallberg och Robert Gojani – involverade, noggranna, drivande. Lars Saetra och Zackarias Råvik kunde sätta igång spel, kort eller långt, med gott resultat. Abdi Sabriye, Örebro-killen med det fantastiskt fina förstasteget, accelerationen och farten, ett ständigt hot under halvleken. Saku Ylätupa, bekväm i tio-rollen, involverad i det mesta offensivt, dessutom målskytt.
Utöver det, två vackra mål: Sabriyes x-faktoravslut efter tio minuter och tvåan där Gojani medvetet och vackert släpper förbi sig bollen till en attackerande Isaac Atanga som når Ylätupa på första stolpen.
Jag vet inte om Kalmar FF tappade momentum när Ylätupa klev av tidigt (47), eller om Varberg fick en Roar Hansen-hårtork i paus, eller om det bara var vinden som fick matchen att kantra och bli mer kompatibel för hallänningarna.
Det blev öppet, ostrukturerat och duellspel i nästan alla situationer. Fysik är inte nödvändigtvis storlek, utan i allt väsentligt graden av aggressivitet. I den delen av spelet tror jag inte Toni Koskela var nöjd.
Kvalitetsmässigt klart sämre i andra.
Det brast en del i koncentrationen, i beslutsfattandet – och frustrationskontot, det som helst inte ska bli övertrasserat när Superettan börjar, får inte landa i billiga kort, lex Melker Hallberg.
Bättre än senast?: En hel del faktiskt. Så länge det var enhet ute på Fjölebro finns det kvaliteter i det här laget. Relationsbygget fortsätter och nu fick vi se en rejäl uppgradering. Presspelet mer intensivt och framgångsrikt även om det slirade vid några tillfällen, främst i andra halvlek, och det blev omedelbart situationer som inte var så bekväma att hantera.
Utropstecken: Jag tänker inte påstå att Saku Ylätupa var lika dominerande som Oliver Berg var under sitt sista år i Gif Sundsvall, men inte långt ifrån. Det var det många av oss såg framför oss när han klev in på GFA inför säsongen 2023. Av det har vi sett väldigt lite, eller egentligen ingenting. Har han varit ett offer för systemet, spelats i roller som inte passat honom?
Toni Koskela ser honom främst i en nummer tio-roll. Mot Varberg såg vi en helt annan Ylätupa: mobil, rättvänd och som uppspelspunkt. Bekväm med bollen, inte rädd för att ta avledande löpningar och att attackera boxen. Ser onekligen intressant ut.
Vilka tar steg?: Två lite juniorbetonade misstag i slutet på matchen kunde ha kostat. Det som en huvudtränare inte vill se. Men i allt väsentligt så växer denne snart 19-årige (fyller 10 mars) smålänning från Vaggeryd för varje match och varje minut han får på seniornivå. Zackarias Råvik är lugn, tillräckligt snabb för att hantera Koskelas sätt att spela (högt stående backlinje), och har fått speltid/förtroende i samtliga a-matcher, tre från start.
Gillar också det William Andersson visar upp i sin nya position som högerback: spelförståelsen, framförallt, löpförmågan. Positionsspelet är föga överraskande det som behöver bli bättre.
Frånvarorekord?: Bara sex spelare på bänken, varav tre från P19. Nils Yngvesson och Anton Persson blev kvar där hela matchen. Inte mindre än tio spelare saknades av olika skäl.
Nyförvärvet Aboubacar Keita saknar arbetstillstånd. Calle Gustafsson och Awaka Djoro är i lagträning men inte helt klara för matchning. Arash Jafarpour, Antonio Kujundzic, Arvin Davidou-Kia, Rasmus Sjöstedt, Abdusalam Magashy, Rony Jansson och Wilmer Andersson har skaderelaterade problem med skiftande prognoser.
Ludde Axelsson, Head of performance (fystränare) flaggade redan under lägret i Spanien för att det med stor sannolikhet, och med tanke på den ökade träningsintensiteten, kunde bli några ”offer” under resan mot seriestart.
Fem veckor går fort och Toni Koskela behöver ett större sammanhållet underlag för att kunna göra en vettig inventering av truppens kvaliteter.
Kalmar FF-Varbergs BoIS 3-1 (2-0)
1-0 (10) Abdi Sabriye, 2-0 (22) Saku Ylätupa, 3-0 (88) Sivert Överby, 3-1 (90) Nuurdin Ali Mohudin.
Kalmar FF (4-2-1-3): Jakob Kindberg – William Andersson, Lars Saetra, Zackarias Råvik, Sivert Överby – Robert Gojani, Melker Hallberg – Saku Ylätupa (Gibril Sosseh, 47) – Isaac Atanga (Ville Nilsson, 60), Anthony Olusanya, Abdi Sabriye (Charlie Rosenquist, 76).
Bänken: Samuel Brolin, Nils Yngvesson, Anton Persson.
