Denna text är skriven av Peter Ahlén. Under försäsongen följer han Kalmar FF på nära håll och delar med sig av sina texter här på kalmarff.se. Texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Snön föll och Kalmar FF med den.
Kryss mot Oskarshamns AIK från södra ettan förra helgen och nu förlust mot kosmopolitiska norrettan-laget (till namnet i första hand) FC Stockholm Internazionale i säsongens första tävlingsmatch, efter om vi ska vara ärliga, en rätt bedrövlig insats.
Hur rättvist som helst och det är bara att hålla med Melker Hallberg: ”Det här var inte bra, verkligen inte bra, fan. Alldeles oavsett förutsättningar (han syftade på Plura-parafraseringen inledningsvis) ska vi kunna göra det bättre.”
Första halvlek: I en kvart såg det hyggligt ut. Laget satt ihop, pressen bet och FCS hade problem i sin speluppbyggnad. Hallberg och Gojani kunde styra, Saku Ylätupa som tia blev involverad tidigt och det fanns tendenser och genomtänkta mönster för att ta sig in i sista tredjedelen. Mot logiken så var det FCS som skapade den första riktigt vassa chansen efter elva minuter och det tog inte lång tid innan Rikard Norlings lag hittade lugnet, sin egen matchrytm, blev tryggare i sin speluppbyggnad och visade hur mycket det betyder att ha uppbyggda relationer och en idé som det arbetats med över tid.
Abdi Sabriye hade ett avslut i stolpen från snäv vinkel och Samuel Brolin fick göra en fin räddning på ett Marijan Cosic-avslut.
Andra halvlek: Toni Koskela startade med samma elva med ambition att förändra, förbättra, och det här är min egen tolkning, men också för att se om principerna man jobbat med skulle falla lite bättre på plats med mer samarbete över tid.
Koskela fick inga tydliga svar.
Efter en kvart trippelbyte.
Två minuter senare var det öppna landskap mellan Kalmars mittfält och backlinje och en Sivert Överby som hamnade på hälarna när Täby-förvärvet Lukas Sunesson kunde rulla in 1-0.
Välförtjänst utifrån matchbild.
Hade Anthony Olusanya kopplat på sin split vision i minut 70, istället för eget avslut, hade han kunnat frispela en helt ren Abdi Sabriye med hyggliga möjligheter till 1-1.
Istället, svensk vinter, avbrott och kraftigt minskade möjligheter till forcering och momentum på en såphal Kanalplan.
FCS lyckades gräva fram ett andra mål på Luka Dobrijevics hörna och så var matchen stängd och över.
Vem eller vilka stack ut på ett positivt sätt: Ett ärligt svar är: ingen, vilket gör mig lite orolig. Med sju a-truppspelare, inklusive nyförvärvet Aboubacar Keita, borta av olika skäl, fanns det onekligen utrymme att övertyga Toni Koskela om en förhöjd konkurrenssituation på väg mot seriepremiär. Tre ungdomar – Zackarias Råvik, Gibril Sosseh och Charlie Rosenquist fick sina första tävlingsminuter i den röda dressen – och det är positivt, men det är inte där vi i första hand ska leta utropstecken.
Nivån på kunskap skiljer sig för mycket, brister avslöjas, blir påtagliga, men som på något sätt måste åtgärdas innan Superettan startar om sex veckor.
Finns det skäl till oro?
Det finns naturligtvis massor att jobba med och att gå in i en ny säsong med en i stort sett ny filosofi utan massor av frågetecken skulle vara märkligt den andra helgen i februari.
Riktningsförändringen i spelsätt är tydlig och genomförandet kommer att ta tid.
Gruppen är lite schizofren just nu. Alla är givetvis medvetna om vikten av tålamod ändå stressar man onödigt mycket med bolltapp och bristande beslutsfattande som följd.
Ambitionen finns, och det syns inte minst i veckorna, men det är fortfarande i början på en inlärningsprocess där förhoppningsvis gruppen ska ta steg på flera plan.
Kort minne?
Låt mig påminna om vintern och våren 2021. Starten på den stora spelmässiga riktningsförändringen med Rydström som arkitekt. Samma läge och position som Toni Koskela har i dag.
Resultat/träningsmatcher: Malmö FF 2-2, Oskarshamns AIK 0-2, Landskrona 0-2, Mjällby 0-2, Halmstad BK 0-0.
Svenska cupen: Umeå 1-2, Brage 1-0, Djurgården 1-4.
Resultatet är inte underordnat, men det får inte överskugga allt om Kalmar FF ska försöka tänka långsiktigt.
Så här spelade KFF (4–2-1-3): Samuel Brolin – William Andersson (Zackarias Råvik, 61), Lars Saetra, Arash Jafarpour (Gibril Sosseh, 80), Sivert Överby – Robert Gojani (Antonio Kujundzic, 61), Melker Hallberg – Saku Ylätupa (Charlie Rosenquist, 70) – Ville Nilsson (Isaac Atanga, 61), Anthony Olusanya, Abdi Sabriye.
Bänken: Jakob Kindberg, Arvin Davidou-Kia, Linus Braun.
