Försäsongens fjärde seger. Den andra mot allsvenskt motstånd. Att jämföra med 2021 då Kalmar FF lämnade med bara en seger (Brage 1-0) innan det allsvenska allvaret började.
Något att ta med sig förstås. Framför allt till alla som är resultatstyrda och inte lika intresserade av utveckling och att använda årets första månader att testa saker som kan bli bra över tid.
Med det sagt – en vinn vinn-situation.
Två halvlekar men med helt olika ansikten
Vi ska börja med förutsättningarna.
Henrik Rydström fick klara sig utan landslagsspelarna Calle Gustafsson, Isak Jansson (U21) och Elias Olsson (U20) och valde att placera Oliver Berg, Axel Lindahl, Simon Skrabb, Douglas Bergqvist och Nahom Netabay på bänken.
Självklart en anledning till varför som det såg ut som det gjorde under matchens första 45 minuter.
Värnamo klev högt, väl medvetna om Kalmar FF:s ambitioner att bygga spel, hela vägen från Ricardo Friedrich och framåt. Det var trångt centralt där William Kenndal och Charlie Vindehall fick dominera händelserna på mittfältet, vilket försvårade möjligheterna att bryta linjer och bygga spel.
Samtidigt är jag osäker på om det inte var ett medvetet Rydström-val att lämna över initiativet för att testa något nytt, för även om alla kanske tror det, är inte bollinnehav ett självändamål i KFF-tränarens filosofi.
Om det var något taktiskt i paus eller att Oliver Berg kom in istället för Edvin Crona (som hade ett par riktigt fina lägen i första halvlek) som gjorde att KFF kunde återgå till ett mer normalt (eller det vi lärt oss känna igen – ett tryggt bollinnehav) sätt att ta sig an en match eller halvlek.
Lars Saetra fick göra sitt första KFF-mål på nick efter Nahom Netabays fina hörna och det sköt ordentlig fart när Rydström skickade in fyra nya spelare efter 64 minuter.
Då gör naturligtvis KFF två omställningsmål sedan en frustande Axel Lindahl vunnit boll centralt (god hjälp av Simon Skrabb vid 2-0) och frispelade Kevin Jensen, bara för att göra om samma sak en minut efter 2-0 genom att servera Oliver Berg till trean.
Vad fick Rydström för svar?
En hel del faktiskt.
Romario fick en smäll över fotleden och tvingades kliva av efter 36 minuter, haltande, vilket inte såg bra ut, eller så var det bara en ren säkerhetsåtgärd.
Men.
Nahom Netabay kom in och visade att det är en position som han behärskar och trivs med. Jag tycker också att Victor Backman ser tillräckligt intressant ut för att kunna samla allsvensk speltid under säsongen, vilket i sin tur (just nu) betyder att Erik Israelsson, som startat de två senaste matcherna, hamnar lite längre ner i hackordningen.
Rydström valde att kopiera Janne Andersson och spela med en central mittback till höger i en fyrbackslinje och kunde se att Johan Stenmark hanterar den uppgiften på ett klart godkänt sätt. Så check på den.
Hur kommer han att resonera runt det centrala mittbacksparet? Rasmus Sjöstedt är given. Håller Saetras rygg för ett manglande Malmö FF? Är Douglas Bergqvist i matchform? Elias Olsson eller Stenmark? Valet känns inte helt givet just nu.
Oliver Berg är givetvis vass som falsk nia, men ännu bättre, ännu viktigare när han tar ett steg ner i banan och blir den helt ovärderlige länken mellan centralt mittfält och en offensiv trea. Mot den bakgrunden tror jag mer på ett 4-2-3-1 (4-3-3) i premiären mot Malmö FF.
Vem ska göra målen?
Frågeställningen känns igen, eller hur?
Efter bara fem mål på försäsongen 2021 blev frågan väldigt aktuell.
När alla fans satt och väntade på en riktigt jävla vass målskytt tog Kalmar FF in Lars Saetra.
Ännu fler frågetecken.
Efter fem mål på de sex inledande allsvenska matcherna…ja, ni förstår.
Själv uttryckte jag mig så här i en kommentar efter den starten: ”Det är kanske inte EN uttalad, specifik målskytt Kalmar FF behöver. Jag är övertygad om att den spelidé som redan börjar se så bra ut är svaret på frågan. Det är sättet att spela på som kommer att generera målskyttar och poängspelare. Inte en svagt scoutad spelare utifrån med allt vad det innebär av risktagande med minimalt sportsligt och ekonomiskt utfall som följd.”
Det fanns poäng och mål i Oliver Berg, Jonathan Ring, Nisse Fröling och Isak Jansson.
Det kommer att finnas poäng i Berg, Skrabb, Jansson, Netabay och Jensen i år.
Elva mål på försäsongen är väl mer än godkänt och en tydlig indikation på att oron är obefogad.
Relationsbyggande tar tid
Det såg vi förra året.
Skador, hög frånvaro, ett helt nytt spelsätt krävde tid och tålamod.
I år har grundförutsättningarna varit bättre.
Ett år av inlärning i ryggsäcken, centrallinjen kvar, men också en stor omsättning på spelare och ett massivt covid-utbrott har bromsat utvecklingen.
Det har inte varit enkelt i år heller och det är något vi måste ta med oss även in i den här säsongen.
Här finns fortfarande outforskad mark som: Är Berg/Skrabb ett nytt Berg/Ring-par? Blir Lindahl en x-faktor till höger? Vem eller vilka sitter på nyckeln till en lika vass vänstersida?
Billiga baklängesmål…
…har vi sett några under våren på grund av dåligt beslutsfattande, enkla misstag och bristande sortering i det kollektiva försvarsspelet.
Värnamo skapade EN målchans på 90+. Det var stängt centralt, det var stängt på kanterna men Ricardo Friedrich behövde ändå gör en väldigt kvalificerad räddning på just den enda chansen.
Jag försökte föra fram en lite mild kritik mot Friedrich i det senaste avsnittet av Studio Kalmar FF och fick direkt mothugg av Rydström som ansåg möjligtvis, kanske, att Mjällbys 1-0 skulle, högst eventuellt, kunna sorteras in under rubriken – den kanske han skulle ha tagit.
Men inget annat.
Istället en lovsång över allt annat brassen bidragit med.
Jag köper det oreserverat och förstår att han kommer att bidra med en rejäl uppgradering av målvaktsspelet i Kalmar FF.
Sen går det väl alltid att diskutera vad som är hönan eller ägget efter ett insläppt mål.
Till sist: Fyra nollor bakåt på åtta försäsongsmatcher är väl ändå nån sorts betyg på hur det ser ut försvarsmässigt.
Så här spelade KFF (4-2-3-1/4-3-3): Ricardo Friedrich – Johan Stenmark, Lars Saetra (Douglas Bergqvist 64), Rasmus Sjöstedt (Axel Lindahl 64), David Olafsson – Romario (Nahom Netabay 40), Erik Israelsson (Victor Backman 64) – Kevin Jensen, Filip Sachpekidis (Simon Skrabb 64), Noah Shamoun (Edvin Crona 85) – Edvin Crona (Oliver Berg 45).
Övriga: Casper Andersson (mv).
