Säsongens första förlust kom inte helt oväntat i Malmö. Efter sex raka nollor i förlustkolumnen och ett extraordinärt försvarsspel, en målvakt som hållit nollan i fyra av sex matcher, så sprang i Kalmar FF in i en verklighet där kvalitet och individuell skicklighet räckte väldigt långt den här gången. 3-1-förlusten är inte mycket att säga om. I första halvlek var det klasskillnad.
Jobbig svit i Malmö
Den håller i sig. År efter år åker Kalmar FF till samma arena i Malmö. Att den bytt namn vid tre tillfällen spelar mindre roll – Malmö Stadion, Swedbank Arena eller Leda Stadion – det blir väldigt sällan seger.
MFF har vunnit elva raka mot KFF hemma. Det här var den sjätte raka förlusten i allsvenskan och en mindre smickrande målskillnad – 2-19.
Men det är fler än KFF som har problem nere i Skåne. MFF har en förlust på de senaste 45 matcherna och har nu en svit av 23 matcher utan förlust.
Dessutom: Malmö FF är regerande mästare och Kalmar FF kvalade sig kvar förra året. Men med tanke på att skåningarna inlett knackigt, inte hittat rätt spelmässigt, eller formationsmässigt, släppt in tio mål på sex matcher fanns naturligtvis en viss förhoppning innan avspark.
Det gick sådär.
Thomasson hade läst sönder Kalmar
Det blev rätt tydligt, redan efter ett par minuter.
Några tydliga detaljer:
• Malmö klev högt, klev på, valde att spela man-man mot Oliver Berg, Calle Gustafsson och Romario. MFF vann boll högt eller så skickade man tidigt in bollar bakom Kalmars backlinje.
• MFF var bättre, mycket bättre i det som varit KFF:s styrka i inledningen: presspelet, återerövringen var högkaratig och kvävde väldigt mycket av uppbyggnadsspelet. Det var trångt, svårt och det stressade sönder ett lag som fram till den här matchen har imponerat med sitt lugn, sin stabilitet och lösningsorienterade fotboll.
Men det här var på en annan nivå än tidigare, speciellt när Jon Dahl Thomasson valde att flytta fram Anders Christiansen som nummer tio där han med sin speluppfattning snabbt orienterade sig och hittade de ytor ett desorienterat KFF lämnade öppna för att exponeras.
Det blev marginellt bättre efter 20 minuter men när Antonio Colak enkelt rullade in 2-0 var det fullständig panik i flera minuter, avsaknad av nån sorts kontroll.
Därför såg det också väldigt naivt ut vid baklängesmålen.
Dåliga passningar, dåliga beslut
Samtliga tre mål kan sorteras in i det facket, mål och aktioner från KFF-spelarna som påminde väldigt mycket om vad som hände i cupmatchen mot Djurgården på försäsongen.
Då detaljer som skulle sorteras bort, vilket också hänt.
Henrik Rydström kommer naturligtvis inte att vika från sina principer, den spelidé som fortfarande är i sin linda, som behöver spetsas, kalibreras och förfinas om det överhuvudtaget ska gå att störa lag som Djurgården och Malmö FF.
Där är inte KFF – än.
Men, alldeles oavsett idé eller principer så håller det inte att bjuda på tre mål, inte mot MFF eller något annat lag i den här serien.
Det var inte svårt att se hur Lucas Hägg Johansson tänkte vid 1-0-målet: Förstareflexen var att gå ut på djupledsbollen, och den tanken var inte bra, men sen vänder han ryggen till Erdal Rakip på väg hem och exponerar stora delar av målet.
När Romario, felvänd, käkas upp av Christiansen som släpper ut på Jo Inge Berget som stöter in till en helt ren Colak var det flashbacks till Djurgårdens tidiga ledningsmål i cupen.
Naivt? Absolut. Slarvigt? You bet.
Pär Hansson, den gamle (nåja) Helsingborgsemålvakten, nu expert i Discovery+, skickade omedelbart upp varningsflagg när han såg hur högt Kalmar ställde sin backlinje på en MFF-frispark.
I det läget var KFF med i matchen på ett obegripligt sätt sedan kapten Bergqvist (Douglas) visade upp avslutningskvalitet som var helt ny.
Christiansen såg naturligtvis allt det där och kunde skruva in bollen på en väldigt stor yta och Colak kunde stöta in 3-1 vid bortre stolpen.
Jag gissar att det kommer att bli rätt många klipp i veckan, en hel del frågeställningar och en genomgripande analys, framför allt nu när den väldigt fina defensiva statistiken efter sex matcher justerats i fel riktning.
Den salvan såg jag inte komma…
Rydström fick analysera sitt lag innan halvlek nummer två skulle igång.
Han var inte nöjd (understatement), han var förbannad och besviken på ett lag som han summerade ungefär på följande sätt: ”Saetra och Jonathan Ring gör det bra, övriga nio ville inte vara där ute…”
Så här skrev jag efter Göteborgs-matchen: ”Närvaro, att ta plats är ett av Henrik Rydströms viktigaste hörnstenar i det arbete som pågår med riktningsförändring. Han vill ha individer som visar mod, som inte står med mössan i handen (Kjell Nyberg-influenser); spelare som kommer till spel med bröstkorgen spänd, som inte är ängsliga och som inte bryr som om vem eller vilka som står på andra sidan.
Han vill helt enkelt ha ett jävla drag från matchminut ett, inget utrymme för motståndare att vila, som istället ska flyttas framåt, bakåt, från sida till sida, som efter sju minuter tror eller hoppas att det är halvtid”.
Det är exakt det som gör honom besviken och förbannad, ett lag som inför varje match lovar varandra att ge sitt yttersta, gå på max; som ska reagera på uttryck som ”Take your medicin” eller ”Hunden skäller” och inte gör det.
Ja, det var ett hack i skivan, vilket Rydström varnat för (det kommer att komma såna matcher), men framför allt tror jag det var bra för den fortsatta utvecklingen.
Det här blir ett bra referensmaterial.
Kommer Fröling att passa in?
Discovery+ sidlinjesreporter Diljen Otlu plockade upp Frölings frustration när han fick lämna planen i minut 57. Självklart besviken, det ingår, men nu fick han starta, det han inte gjort sedan mötet med Falkenberg i november förra året; han fick möjlighet att påverka på ett annat sätt än när han hoppar in.
Tog han den möjligheten?
Nej, inte den här gången, vilket också är förklarligt, men just nu är han inte i fas med den idé som finns. Fröling är en intuitiv spelare, som ofta reagerar och agerar på första reflexen och lite mindre på hur omgivningen ser ut.
Fröling behöver mer tid, lite mindre frustration.
Så här spelade KFF (3-4-3): Lucas Hägg Johansson – Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt (Victor Backman 84), Douglas Bergqvist – Piotr Johansson (Emin Nouri 88), Carl Gustafsson (Noah Shamoun 84), Romario, Sebastian Ring (Johan Stenmark 88) – Jonathan Ring, Oliver Berg, Nils Fröling (Isak Jansson 57).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Elias Olsson.
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
