13 poäng på åtta matcher och en avslutning (sista 45) som är det bästa det här laget presterat under 2021. Bättre än förväntat? Absolut – och då har resan har bara börjat. 2-1 på Hammarby är definitivt något att ta med sig in i EM-uppehållet.
Klasskillnad i 45 minuter
Jag tror inte Henrik Rydström eller Stefan Billborn var speciellt nöjda efter första halvlek då de fick se två lag byta chanser med varandra, bjuda på ytor mellan lagdelarna, tappa boll, sprida tekniska fel och hamna i ett läge där man helt enkelt bytte boll med varandra.
Hammarby klev naturligtvis och väntat på högt i sin press. Kalmar började med att skicka långt för att störa rytmen men det var gästerna som hittade in bakom KFF:s trebackslinje och hålet bakom Calle Gustafsson och Romario.
1-0-målet är en direkt konsekvens även om Gustav Ludwigson var offside (inte mycket, men tillräckligt). Lucas Hägg Johansson stod med tyngden på fel fot men fick visa klass vid två tillfällen senare och Piotr Johansson kunde styra ett vasst skott till hörna. Sett till chanser, plus till Hammarby efter 45.
Jag utgår ifrån att Rydströms halvtidssamtal måste ha varit inspirerande för det var ett helt annat Kalmar som kom ut, ett lag som kopplade grepp direkt genom att pressa ner Hammarby i brygga, vinna andrabollar, systematiskt bygga spel och ta sig in i matchen på ett imponerande sätt.
Romario avslutade ett vackert kombinationsspel till 1-1 där även bröderna Ring och Nils Fröling var involverade.
KFF var inte nöjda, fortsatte dominera mot ett lag som krackelerade i andra halvlek och att Rasmus Sjöstedt kunde stöta in en hörna till 2-1 kom helt logiskt.
Efter det fanns en mental utmaning att hantera: plötsligt fanns något att förlora.
Men KFF gick för strupen (Rydström-uttryck).
Oliver Berg brände ett jätteläge, Jon Gudni Fjoluson räddade Isak Janssons avslut på mållinjen och Jonathan Ring och Berg brände en dubbelchans för att stänga matchen i minut 76.
Men det var aldrig farligt.
Kalmar hade fullständig kontroll – och det var faktiskt klasskillnad.
En god känsla att ta med sig in i uppehållet
Mod – fanns det den här gången
Här fick vi se något som saknades senast i Malmö: ett lag som vågade, som inte sprang och gömde sig, som bestämt sig för att det som hände på Eleda Stadion inte skulle upprepas.
Att det redan finns kvaliteter i spelidén har vi sett vid flera tillfällen. Det är faktiskt lite svårt att ta in den strukturförvandling som genomförts, hur den här gruppen som inte fick bedriva fotboll som de besvisligen klarar av förra säsongen, bara på några månader flyttat fram positioner.
Mot Malmö var det tillbaka till gamla synder: ett ängsligt och skört lag som inte klarade av att hantera MFF:s press, aggressivitet och intensitet, som bjöd bort tre mål även om prestationen gradvis blev bättre var det den känslan som fanns kvar efter matchen.
Nu ett beslutsamt lag, spelare som tog fajten, som inte klev undan, men som framför allt hade modet att fortsätta bedriva sin idé, sina principer i 94 minuter.
Sista tredjedelen – går det åt rätt håll?
Även om en del kanske tror att bollinnehav är ett självändamål för Rydström så är det fel. Han tjatar om att han vill se fler attackera boxen, våga kliva på, slå sin gubbe, komma in med fart och avsluta.
Han fick rätt mycket av det mot Hammarby.
Nils Fröling, frustrerad och utbytt senast, hade omvandlat det till något helt annat: ett framåtlutat spel och ett hot som rättvänd framför gästernas backlinje. Fröling såg också mer bekväm ut med sin omgivning när mönster och systematik klickade.
Wingbackarna – Piotr Johansson och Sebastian Ring – klev på, adderade till numerären offensivt, det som i andra halvlek tvingade Hammarby att retirera och i första hand försöka stå rätt, slå undan i panik eller dra på sig kort.
Men i allt väsentligt och på individnivå så är det Oliver Berg och Jonathan Ring som sticker ut. Finns det siffror på hur många bollberöringar de samlade ihop? Det gör det naturligtvis. Berg fantastiska förmåga att länka spel, komma ner, lösgöra sig, för att vara ett alternativ imponerade den här matchen. Lite blek i Malmö, nu i princip felfri.
Jonathan Ring har exakt de egenskaper som är extremt viktiga för att Rydströms filosofi över tid ska bli framgångsrik: bolltrygg mönsterbrytare, en spelare som alltid vill ha bollen, som vågar det annorlunda; som får sina extra sekunder eller meter för att respekten är så stor.
Men – och kanske det viktigaste – för att det offensiva spelet ska fungera – är helheten avgörande. Allt från duellspelet, den trygga trean längst bak, motorerna på mitten (Romario och Calle Gustafsson) och att man gör det absolut viktigaste: springer och ”tar sin medicin” i båda riktningarna.
Kontinuitet är ett nyckelord
Jorå, vi såg det under försäsongen, samma gamla visa, sex till åtta spelare borta vid varje match. En närvaro på 70 procent, precis som det sett ut under flera säsonger.
En förändring var nödvändig och den har vi fått. I dagsläget är det bara Erik Israelsson som är helt borta från fotbollsträning. Filip Sachpekidis baksida inte helt hundra (saknades även den här gången) men det är allt.
Med 25 spelare i truppen, nästan alla i träning och spel, blir det per automatik en faktor för kvalitet i veckorna, konkurrens om platser, större möjlighet att påskynda inlärningen, det som gått betydligt snabbare än förväntat.
Ett avgörande skäl (min tolkning) är att den här gruppen på allvar fått känna på en rejäl uppgradering i antal timmar, intensitet och krav i vardagsmiljön.
Det har redan betalat sig.
Trevligt tabelläge
Raden 8 3 41 8-7 13 gör Kalmar FF till ett topplag när det blir EM-uppehåll.
Jag tror inte många såg den komma.
När jag pratade med Rydström innan premiären om möjligheter och förhoppningar så låg fokus på utveckling och prestation, men naturligtvis också en medvetenhet om att resultaten blir vägledande för omgivningen och även en sorts betyg på den kulturrevolution som iscensatts.
Vi landade i att sju-åtta poäng skulle vara helt okej, skänka lite arbetsro och tid till fortsatt utveckling när Janne Andersson skickar ut blågult i EM.
Det är väldigt lätt att hamna i en resultatbaserad tillvaro, där vinst eller förlust blir nån sorts kvitto på i vilken riktning utvecklingen går.
Att så här bra, så här snabbt, kunna koppla ihop prestation, poäng och placering i tabell imponerar.
Så här spelade KFF (3-4-3): Lucas Hägg Johansson – Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, Douglas Bergqvist (Henrik Löfkvist 74) – Piotr Johansson, Carl Gustafsson, Romario, Sebastian Ring – Jonathan Ring (Isak Magnusson 92), Oliver Berg, Nils Fröling (Isak Jansson 61).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Emin Nouri, Noah Shamoun, Johan Stenmark.
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
