Denna text är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF i Allsvenskan på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
För fjärde säsongen är KFF kvalificerat för gruppspelet i svenska cupen, snabbaste vägen ut i Europa, dessutom en garant för tre hyfsat bra tävlingsmatcher i början på det nya året. Förra året räckte det till en kvartsfinal mot Djurgården, men det blev, precis som i fjol, en mycket svårare resa än väntat att ta sig dit.
Då, divison 1-laget Lund efter förlängning (3-1) med Noah Shamoun, Musse Benshi och Victor Backman som målskyttar. I år 2-0 mot Tvååker sedan Isak Bjerkebo fixat båda målen.
En helt väntad rotation
Henrik Rydström har som förra året kört hårt med en grupp av spelare, som fått många minuter. Det här var väl första möjligheten att på allvar rotera, vila ett gäng spelare och avlasta några andra.
Ricardo Friedrich, David Olafsson, Romario, Simon Skrabb och Sebastian Nanasi lämnades utanför. Rasmus Sjöstedt, Oliver Berg och Axel Lindahl började på bänken.
Med andra ord, det fanns en rejäl möjlighet att inventera, ge fler möjlighet att påverka och positionera sig inför de avslutande tio omgångarna i allsvenskan.
Nödvändigt? Förmodligen.
Fick Rydström några bra svar. Tveksamt.
Han har själv pratat om för- och nackdelar med att välja att spela med en så homogen grupp i omgång efter omgång.
I princip har Rydström använt elva spelare frekvent (tio starter eller fler) ur befintlig trupp, spelare som finns tillgängliga här och nu.
Mot Tvååker var det bara två – Lars Saetra och Calle Gustafsson – som sprang in på Eleda Stadion från start i söndags.
Var det någon överhuvudtaget som tog chansen, som flyttade fram positioner, som med gott samvete kunde säga att: här är jag, jag vill och kan?
Papa Diouf, Victor Backman och Kevin Jensen tog om möjligt ett steg bakåt i hierarkin. Osynliga och på samma nivå som motståndet, division 1-spelare i Tvååker, åtta i Ettan södra, väldigt långt ifrån att vara aktuella för allsvenskt spel.
Rydström kommer att få slita på samma spelare resten av hösten.
…och det påverkade spelet i första halvlek
Som väntat (inte alls konstigt) så var det problem med samarbeten, synkroniseringen och därmed möjlighet att dominera och styra bollinnehavet mot ett hemmalag som kom ut till en rätt trevlig utmaning där det inte fanns något att förlora, bara att sänka axlarna och gå ut och köra.
För att sätta in det här i rätt sammanhang: samtidigt som Kalmar FF åkte ner och trendbrottade till sig tre poäng på Eleda Stadion inför 17 000 åskådare tappade Tvååker poäng mot jumbon IFK Malmö (Kanariefåglarna) inför 71 personer i samma stad.
Det är väl det som är älskvärt med svenska cupen. Värnamo försvann mot Gais och Häcken kunde avgöra på övertid mot division 3-laget Älmhult, men det betyder inte att Kalmar FF behöver gräva så djupt för att ta sig vidare.
Det finns ett ansvar som Rydström uttryckte det före matchen och ett jobb att göra.
I första halvlek såg vi inte mycket av det.
Klart bättre i andra halvlek – i ungefär 20 minuter
Två byten i halvlek. Båda mittbackarna (Lars Saetra och Calle Gustafsson) ut, två som startade i Malmö, in med Rasmus Sjöstedt och sommarförvärvet från HJK Helsingfors, 18-årige Rony Jansson och ett tidigt mål som ändrade karaktär på matchen.
Filip Sachpekidis sprang loss på högerkanten och skickade in en boll i boxen där Isak Bjerkebo smög in bakom en av Tvååkers mittbackar och nickade in 1-0, ungefär som han gjorde på Tele2 Arena mot Djurgården.
I en timme hade KFF koll på det här. Rullade runt, lät Tvååkers-spelarna springa sig trötta, utan att på allvar hota offensivt.
Istället kunde hallänningarna flytta fram positioner, skapa tryck och jaga en kvittering, ungefär som Lund förra året.
Kalmar slarvade och det var nära ett par gånger, men när de skickade upp allt, inklusive målvakten Tim Svensson Lillvik, öppnade sig en möjlighet till omställning och Kevin Jensen kunde frispela Bjerkebo till 2-0.
Utropstecken 1
Sebastian Nilsson såg vi a-lagsmiljö första gången under försäsongen 2021. Ölänningen från Persnäs fick 30 minuter mot Malmö FF, 45 mot Oskarshamns AIK och 20 i förlustmatchen mot Landskrona.
Sen blev 19-åringen svårt skadad och försvann ur den diskussionen.
Han har kämpat sig tillbaka och fått chansen i det vakuum som uppstått efter långtidsskadade Lukas Rhöse och nyförvärvet Adnan Kojic som har problem med sina baksidor.
Nilsson såg bekväm ut på Övrevi IP. Inget spektakulärt, men han spelade enkelt, såg till att vara involverad, noggrann och närvarande.
Utropstecken 2
Jorå, Rydströms stämma hördes i C Mores sändning.
Det brukar vara så när han inte är nöjd.
Isak Bjekebos namn hördes vid ett par tillfällen.
Adjektiven gick inte att urskilja, men med tanke på volymen var det säkert inget positivt.
Som spets på ett tremanna-mittfält, vilket jag inte tror är skåningens bästa position, finns det givetvis detaljer att slipa på, framför allt taktiskt.
Men det finns något i Isak Bjerkebo, det där som kännetecknar målskyttar, förmågan att ta sig in i ytor, smyga in på ”fel” sida, tajma aktionen och inte fundera så mycket.
Det ska bli intressant och följa hans utveckling över tid.
Så här spelade KFF (4-2-3-1): Jakob Kindberg – Filip Sachpekidis (Axel Lindahl 72), Calle Gustafsson (Rony Jansson 46), Lars Saetra (Rasmus Sjöstedt 46), Sebastian Nilsson (Johan Karlsson 72) – Nahom Netabay, Victor Backman – Noah Shamoun (Oliver Berg 85), Isak Bjerkebo, Kevin Jensen – Pappa Diouf.
Övriga: Caper Andersson (mv), Wilmer Andersson, Isak Vidjeskog.
