Andra raka förlusten mot allsvenskt motstånd. 4-1-förlust mot Djurgården senast och nu 2-0 mot Mjällby, förra säsongens allsvenska femma. Det betyder den här försäsongsraden: En vinst, en oavgjord, fem förluster, om vi inkluderar 0-2 mot Oskarshamns AIK med ett U19-lag, och 5-14 i målskillnad. Siffror som placerar Kalmar FF just sist nu i den allsvenska tabell som räknas samman innan premiären 10 april.
Tålamod versus frustration
En onödig straff när Piotr Johansson klipper benen på Jakob Bergström felvänd och med en boll på väg ut över sidlinjen (David Löfquist säker straffskytt) samt en miss i backlinjen när Bergström kunde styra in Löfquists inlägg med huvudet. Detaljer, precis som alla fyra baklängesmålen mot Djurgården, som går rakt in på frustrationskontot, det som helst inte ska bli övertrasserat när allsvenskan börjar.
Det finns en hel del att jobba med och i det sammanhanget är det viktigt, framför allt för hela tränarstaben, att behålla tålamodet, fortsätta med den plan som ligger fast om ett rejält omtag i sättet att spela. Väga in frånvaron av nyckelspelare (den här gången saknades åtta spelare ur a-truppen) och som följd av det brist på erfarenhet, möjlighet att bygga relationer och samarbeten och fokusera på det som i de två senaste förlusterna ändå sett bra ut – som första 20-25 mot Mjällby när Kalmar FF trots ett underlag som knappast gynnade den passningsorienterade fotboll som ska implementeras – och att Mjällby inte skapade några heta chanser bortsett från Joel Nilssons tunga skott över i andra halvlek.
Resultat är inte oviktigt, men i det här läget finns det anledning att se bortom en 2-0-förlust och balansera frustration med fortsatt tålamod. Vägvalet är gjort.
Fysiskt överlägsna blekingar
Mjällby har som ambition att flytta fram sina positioner, inte bli så baktunga som man ändå blev under succésäsongen 2020. Av det såg vi inte mycket på Fredriksskans. Det vara samma system – 3-5-2 – kompakt centralt, lågt stående, tydligt omställningsspel och en ensam forward, Jakob Bergström, ett fysiskt monster (han sysselsatte själv Kalmars båda mittbackar Douglas Bergqvist och Elias Olsson), en spelare som starkt påminner om hur KFF använde David Elm när han återvände från Elfsborg i sommarfönstret 2013.
Ja, jo, Mjällby var fysiskt överlägsna och har det som en av sina spetskompetenser. När Viktor Elm och Fidan Aliti är borta finns inte riktigt den kapaciteten och den är inte heller prioriterad på samma sätt som förra säsongen när bussen parkerades i slutet på säsongen. Jag vill påstå att underlaget gynnade Mjällby, det som inbjöd till duellspel när inte KFF inte fick igång samma passningstempo.
Fysik är inte nödvändigtvis storlek, utan i allt väsentligt graden av aggressivitet.
Den fanns på en del fötter: Bergqvist förstås, men också Rasmus Sjöstedt, som för övrigt hanterade sin ”nummer sex-roll” på ett bra sätt. Men det behöver bli fler dedikerade spelare i det momentet, och då menar jag över hela planen, inte bara i straffområdena, där det fortfarande är lite för tamt, för få reflexmässiga aktioner, vilket skapar onödigt många missförstånd och enkla misstag.
Nyförvärv på väg in?
Så här sa sportchefen Jörgen Petersson till kalmarff.se i går, lördag, angående läget i truppen: ”Däremot kan man titta på om det behövs justeras någonting kopplat till egenskaper eller erfarenhet. Innan man är för snabb i besluten behöver vi titta och analysera skadebilden i truppen och hur analysen är från tränarteamet. Tittar man på budgeten som är satt för året finns det utrymme, med våra mått mätt, att plocka in någonting ytterligare.”
Möjligheten finns, dörrar hålls öppna, och det är ingen hemlighet att Marcus Antonsson uppvaktades, men valde Halmstad BK med hänvisningen till sin sociala situation.
Men när Isak Jansson gick sönder på träningen i fredags och beräknas vara borta minst ett par veckor efter den allsvenska premiären så är behovet att täppa till hålet för stort, för allvarligt för att inte åtgärdas.
Men det är som vanligt en extremt svår balansgång.
Det kanske visar sig efter några veckor att det är behovet av en mittback eller ”sexa” som är som störst. På elva dagar hinner det hända mycket.
Fortsättning följer.
Tunt med offensiva spelare
Oliver Berg, Nils Fröling och Isak Jansson saknades mot Mjällby. Tre mycket potentiella startspelare i Henrik Rydströms framåtlutade lag.
Oliver Berg rehabtränar, hoppas vara i full träning innan seriestart.
Samma budskap omger Nils Fröling.
Spelare som nu med stor sannolikhet är indisponibla i det två sista träningsmatcherna (Halmstad och Trelleborg) innan den allsvenska premiären mot Östersund som för varje vecka växer fram som en allt större säsongsvattendelare.
Mot Djurgården startade Calle Gustafsson som falsk nia, Jonathan Ring och Johan Arvidsson (nu utlånad till Oskarshamns AIK) på kanterna. Mot Mjällby: Ring, Edvin Crona och Filip Sachpekidis som fick flytta fram ett hack i banan.
Ring, Berg och Fröling känns som en rätt attraktiv trio i en allsvensk kontext men har ännu inte varit tillsammans på plan.
Det finns trots allt utropstecken
Ett slutresultat har en tendens att stämpla en match, att betyget blir kollektivt, istället för att titta på individerna.
Därför denna spaning.
Rasmus Sjöstedt fick uppgiften som ”sexa”, det som i forntiden kallades defensiv mittfältare, smörjmedlet eller bollsamlare, den som ska strypa passningsvägar, spela enkelt, göra andra bättre. Sjöstedt har klarat rollen som central mittback. Den här gången fick Rydström ett kvitto på att ölänningen kanske är den pjäs han letar efter som behövs för att skydda backlinjen.
Calle Gustafsson har under de senaste veckorna sett ut som en av de spelare som har förstått helheten, vad som krävs i Rydströms komplicerade spel med hög risk. Han positionerar sig bra, är skicklig i mottagningsspelet (här gissar jag på lite Rasmus Elm-input) plus att han har självförtroendet att fylla på offensivt.
Så här spelade KFF (4-3-3): Lucas Hägg Johansson – Piotr Johansson (Viktor Krüger 81), Douglas Bergqvist, Elias Olsson (Isak Magnusson 63), Sebastian Ring (Lukas Rhöse 63) – Romario (Isak Vidjeskog 81), Rasmus Sjöstedt, Calle Gustafsson – Jonathan Ring (Noah Shamoun 63), Edvin Crona (Alex Mortensen 68), Filip Sachpekidis.
Övriga: Tobias Andersson (mv).
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
