Allsvenska premiärmatcher och Kalmar FF är ingen bra kombination. Det är sju år sedan, 2014, KFF lyckades vinna i den första gången. Då mot Brommapojkarna borta (2-1). Det har gått 16 år (2005) sedan den senaste vinsten i omgång 1 på hemmaplan (Gefle IF 1-0).
Så 0-0 mot Östersund kanske kan ses som ett steg i rätt riktning efter fem raka förluster.
Struktur, systematik, mönster
Kanske den mest intressanta detaljen inför premiären. Hur skulle den nya spelidén se ut när det blev allvar, tävlingsmatcher? Det som vi fått se tendenser av under försäsong – en mycket tydligare speluppbyggnad, hela vägen nerifrån backlinjen – fungerade, framförallt i första halvlek då hemmadominansen var total med god rörelse, snabba beslut, riktningsförändringar och flera fina spelvändningar som stretchade Östersunds lag rejält.
Calle Gustafsson som tagit kliv under försäsongen klev fram som arkitekt, bollsamlare och den som fick bestämma tempot i passningsspelet. Det gjorde han bra under 90 minuter.
Här har gruppen kommit en bra bit på vägen.
Effektivt presspel
En del av spelet som Henrik Rydström brinner för. Han vill ha ett aggressivt presspel och använder sig av flera formationer för att stressa, pressa, trasa sönder och vinna boll så högt upp som möjligt. Den delen imponerade under första 45. Östersunds spelare fick inte en lugn stund, väldigt sällan tag i bollen och fick i första han skicka långt för att överhuvdtaget kunna andas.
Här finns väldigt mycket att ta med sig framåt: energin, intensiteten och att det såg, åtminstone från läktarplats, ut som att det fanns en samsyn när man skulle pressa och i vilka lägen. Återerövringsspelet kanske det bästa vi fått se så här långt.
Nästa steg – sista tredjedelen
Överlägset bollinnehav, imponerande presspel, bollvinster högt upp, systematik i speluppbyggnad är viktiga hörnstenar, men det som avgör matcher, som ger tre poäng, att skapa tillräckligt många chanser för att göra mål hänger kvar som ett problem att åtgärda efter premiären.
Jonathan Ring och Piotr Johansson har på kort tid hittat ett samarbete på högerkanten som ser lovande ut. Mot Östersund blev det nästan för mycket, för ofta och för svårt när man skulle hitta vägar in i boxen, men definitivt något att bygga vidare på.
Det som framför allt saknades mot Östersund var löpningar in bakom backlinjen, in på yta. Nu blev det lite som vanligt, spel ut på kanterna, det som är lite mer bekvämt, inte lika krävande, vilket gjorde arbetet för Noah Sonko Sundberg och Eirik Haugan för enkelt.
Bara fem mål på nio matcher i år ger ändå en viss oro.
Vem eller vilka kliver fram som poängspelare?
Hur får man struktur, systematik och mönster att fungera hela vägen in i straffområdet?
Det kommer att krävas en extrem effektivitet om det inte skapas fler chanser utifrån ett så massivt spelövertag: en dubbelchans i första halvlek och ett hyfsat Oliver Berg-läge i andra halvlek det som gick att notera.
Defensiva brister åtgärdade?
En helt ny backlinje med tre spelare – Lars Saetra (debut i Kalmar FF), Douglas Bergqvist och Elias Olsson (allsvensk debutant, 17 år gammal) – som aldrig tidigare spelat tillsammans hade en lugn kväll där det mer handlade om speluppbyggnad än att skydda det egna målet. Betyg? Klart godkänt. Mot den bakgrunden går det kanske att räta ut frågetecknet i rubriken.
Men, tyvärr finns det ett annat problem.
Slarv i passningsspelet (här fanns flera syndare) som görs i märkliga situationer, i full kontroll, och helt omotiverat utifrån situation. Bättre lag än Östersund kommer att kapitalisera på så enkla misstag.
Utropstecken
Det fanns några. Calle Gustafsson är redan nämnd. Douglas Bergqvist rejäl i allt han gjorde, pådrivare, den som är verbal, ställer krav. Filip Sachpekidis var aktivast offensivt, den som tog löpningar, inte bara för sig själv, utan också för att öppna upp, ställa frågor till Östersunds backlinje. Loket till höger – Piotr Johansson – sprang extremt mycket på sin kant. Inte alltid framgångsrikt, men där finns en motor och en inställning som det här laget behöver.
Så här spelade KFF (3-4-3): Lucas Hägg Johansson – Lars Saetra (Henrik Löfkvist 81), Douglas Bergqvist, Elias Olsson – Piotr Johansson, Romario, Carl Gustafsson, Sebastian Ring – Jonathan Ring (Oliver Berg, 45), Filip Sachpekidis, Isak Magnusson (Noah Shamoun 67).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Emin Nouri, Isak Vidjeskog, Alex Mortensen.
