Cupäventyret är över . Mardrömsmotståndet de senaste åren – Djurgården – vann enkelt med 4-1 i den sista omgången och har på de senaste mötena vunnit fem raka, släppt in ett mål och gjort 15 framåt. 8-0 i serien 2020. Det var klasskillnad då, det var klasskillnad nu.
Chockstarten knäckte KFF
1-0: 55 sekunder, 2-0: tio minuter, 3-0: 19 minuter.
Exakt det där som inte fick hända vecklade ut sig som en mardröm på Tele2 Arena. Enkelt bolltapp Filip Sachpekidis, tack så mycket sa Edward Chilufya efter ettan. Övermod och taggigt vid 2-0 (dock väldigt snyggt förarbete av Chilufya och Leo Cornic innan Kalle Holmbergs nick. Nytt bolltapp vid 3-0.
Lite för enkelt, lite för naivt och väldigt tacksamt för Djurgården som inte helt oväntat klev på från start, pressade högt, intensivt och fysiskt.
Efter 20 såg det ut som ett fullständigt haveri, men KFF lyckades samla ihop sig, börja bygga anfall, ta sig in i sista tredjedelen, in i boxen, skapa chanser; och sista 10-15 såg det inte bara anständigt ut, utan riktigt bra.
Vid 3-0 satt jag och väntade på att det här lagets gamla demoner skulle blotta sig, göra dem handlingsförlamade, oförmögna att hitta tillbaka till något som liknande eget spel.
Det blev inte så – och hade Douglas Bergqvist vinklat in jätteläget precis innan paus, kunde det med lite god vilja slutat på ett annat sätt.
KFF ska ta med sig den sista kvarten av första halvlek, starten på andra, även om det kanske var en chimär då Djurgården, medvetet eller omedvetet, skruvade ner energireglaget ett par snäpp.
Ambition versus verklighet
Innan match var målbilden tydlig. Kalmar FF ville tävla med Djurgården om att dominera matchbilden, och i allt väsentligt försöka äga bollinnehavet.
Jag gillar den inställningen.
Den måste testas i skarpt läge, mot bättre lag än Umeå och Brage.
Det gick sådär.
Nu vet Henrik Rydström att han måste kalibrera en rad detaljer för att spelidén, principerna ska duga mot bra motstånd.
Bort med onödiga tillslag i speluppbyggnaden, skapa trygghet med några enklare lösningar (svårighetsgraden kan komma efter första kvarten) och se till att Jonathan Ring klarar mer än 45 minuter (han kommer att vara helt ovärderlig i år).
Frånvarande spelare – ett ständigt problem
Samtliga tre som startade som anfallare i mötet med Brage senast – Nils Fröling, Oliver Berg och Isak Jansson – saknades den här gången. På frånvarolistan fanns sedan tidigare Erik Israelsson som går en kamp mot krånglande bukmuskulatur samt Johan Stenmark och Henrik Löfqvist. Redan där sex spelare som hela och friska varit med och konkurrerat om en startplats.
Addera dessutom begränsad speltid på Piotr Johansson, Douglas Bergqvist (tänkt byte efter 60, fick göra 90+) och Jonathan Ring plus att Johan Arvidsson, som missade Brage-matchen, klev av efter 39 minuter och alla förstår vad det betyder för att i skarpt läge fortsätta processen med ny spelidé, nya principer och nödvändiga samarbeten.
Skillnad på spets och bredd i trupperna
Covid-19, skador eller andra sjukdomar. Djurgården kom till spel utan: Haris Radetinac, Jacob Une Larsson, Erik Berg, Aslak Fonn Witry, Emir Kujovic, Emanuel Banda, Magnus Eriksson, Rasmus Schüller, Isak Hien och Axel Wallenborg.
Trots det kunde Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf skicka in Nicklas Bärkroth och Joel Asoro när det krävdes byten offensivt.
Kalmar FF avslutade (sista 18) med följande anfallstrio: Alex Mortensen, Isak Vidjeskog och Edvin Crona.
Det säger lite om förutsättningarna – kvalitet, bredd, spets och djup finns när så krävs. Om inte så blottlägger det ett ganska stort problem just nu.
Med sex spelare av god kvalitet borta så finns inte djupet i truppen. Nivån på kunskap skiljer sig för mycket, brister avslöjas, blir påtagliga, men som på något sätt måste åtgärdas innan allsvenskan startar om en månad.
Matchen mot Öster nästa helg är inställd, vilket betyder att Mjällby-matchen (genrepet) är sista tillfället, att i skarpt läge se hur långt det här skadeskjutna bygget har kommit.
Utropstecken i KFF
Jo, jag vet. Filip Sachpekidis är direkt skyldig till 1-0-målet, Sebastian Ring skänkte 4-1 till Kalle Holmberg. Trots det är duon den som över alla vårmatcher så här långt levererat på en nivå som är klart godkänd.
Sachpekidis fick inte möjlighet att fortsätta samarbetet med Romario, det som såg så bra ut mot Brage, då han blev forward när Johan Arvidsson klev av.
Men han har idéer, driv och förmåga att ta sig fram till avslutslägen.
Ring är med sin fot och speluppfattning ett offensivt hot. Inblandad i Calle Gustafssons reduceringsmål och nära att överlista Aleksandr Vasyutin i andra halvlek.
Men det är ändå Jonathan Ring som sticker ut.
Det tog ganska exakt sex minuter innan han rörde bollen för första gången. Då drev han den från egen planhalva ända in in Djurgårdens målområde innan han satte upp Calle Gustafsson. Respekten för Ring är stor. Det kommer KFF att få nytta av.
Så här spelade KFF (3-4-3): Lucas Hägg Johansson – Piotr Johansson (Elias Olsson 60), Rasmus Sjöstedt, Douglas Bergqvist – Isak Magnusson, Romario (Alex Mortensen 60), Filip Sachpekidis (Isak Vidjeskog 72), Sebastian Ring – Jonathan Ring (Emin Nouri 46), Calle Gustafsson, Johan Arvidsson (Edvin Crona 39).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Lukas Rhöse.
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
