Det är ganska exakt sju veckor kvar till den allsvenska premiären. SJU VECKOR. Vi tar med oss den informationen för att kunna placera in ungefär var Kalmar FF befinner sig i sin uppbyggnadsfas.
0-0 mot ett i stort sett ordinarie Öster, ett Öster med ny tränare och allsvenska ambitioner och.
En enkel slutsats: rond ett till hemmalaget, rätt kraftigt KFF-övertag efter paus.
Första halvlek: Henrik Rydström skickade ut en b-betonad offensiv med Arvidsson, Crona och Shamoun framför Sachpekidis. Det såg hyfsat bra ut i första kvarten. Sen tog Öster över, hittade in bakom KFF:s backlinje och skapade flera hörnor.
Det brast i speluppbyggnaden (gick alldeles för sakta), rörelsen var bristfällig; det såg osynkat ut med många bolltapp och tekniska fel som följd och det blev virrigt när Öster klev högt i sin press.
Trots det hade KFF den absolut bästa möjligheten när Arvidsson och Shamoun kom i en omställning, två mot en, som tyvärr slarvades bort.
Öster såg över 45 minuter ut som ett lag som lågt betydligt längre fram i sin utveckling.
Andra halvlek: In med ett gäng erfarna pjäser – Berg, Calle Gustafsson, Isak Jansson och Nahom Netabay och det började hända saker. Gustafsson sjönk djupt för bollbyggande, Berg blev det självklara navet i offensiv riktning, Jansson erbjöd alternativ i djupled och Netabay bidrog med sitt aviga rörelsemönster, vilket i sin tur öppnade upp för samarbete med Lindahl till höger.
Berg löpte in tre gånger i straffområdet för avslut men med för dålig kalibrering.
Tendenser: Till slut fanns mycket av det vi såg förra säsongen: tydliga samarbeten, gott beslutsfattande, bättre rörlighet, variation i spelet och ett lugn i aktionerna som saknades i första halvlek. För att effektiviteten ska bli så bra som möjligt är det nödvändigt att ha spelare som kan driva tempo, med och utan boll, som är snabba i tanken, lösningsorienterade i alla delar av planen. Om inte, då kommer Kalmar FF att bli lätt infångade av lag med bättre kvalitet i presspelet än Öster.
Förra våren krävdes en rejäl inventering och utvärdering av truppen: vilka klarar att uppgradera sin fotboll från det primitiva året innan.
Den resan behöver inte göras på samma sätt i år, bortsett från nyförvärven. Jag är säker på att Rydström och tränarteamet redan nu är rätt klara på vilka som kommer att klara den tuffare kravbilden i år.
Rydström utmanar: Han gör det inte lätt för sina spelare, huvudtränaren. Han utmanar dem i veckorna med övningar som gör en gammal division fyra-mittfältare alldeles snurrig i huvudet (som åskådare) med tanke på intensitet och en svårighetsgrad som kräver snabbt beslutsfattande och en omfattande orienteringsförmåga.
Han gör det även i matcherna.
På Värendsvallens c-plan fick vi se lite olika system, två nästan helt olika formationer i varje halvlek, positionsbyten och ett gäng pressformationer.
Rydström tänker inte stå still trots framgången förra säsongen. Han vill ha en ännu större flexibilitet, spelare som behärskar olika scenarion och en fortsatt hög utbildningsnivå.
Över tid kommer det att betala sig.
Men nu, två matcher in på säsongen, går det inte att kräva samma struktur, framgångsrika samarbeten eller en slutprodukt som räckte till en sjätteplats i allsvenskan.
Läget blir skarpare nästa söndag i svenska cupens första omgång – Trelleborg hemma. Många minns förra årets insats i cupen: Umeå 1-2, Brage 1-0 och Djurgården 1-4 och jakten på en ny identitet.
Jag tror inte vi ska vara oroliga för en sån utveckling i år.
Utropstecken: Isak Jansson hade ett stökigt, besvärligt och jobbigt 2021. Trots det levererade han på hög nivå: sex mål och fyra assist. Han har tillsammans med Noah Shamoun byggt fysik i vinter och samstämmiga uppgifter, från huvudtränare, assisterande tränare och lagkamrater, gör gällande att det här blir säsongen då Jansson flyger.
Han fyllde 20 sista januari och är tillsammans med Calle Gustafsson föreningens absolut största tillgångar om vi pratar kronor och ören (potentiell försäljning).
Jansson fick 45 minuter i Danmark förra veckan, lika många minuter mot Öster. Den här gången i en lite bättre omgivning och då händer det saker: fartfyllda aktioner, svår att komma åt i duellspelet och med ett rörelsemönster som kommer att bli jobbigt för många allsvenska försvar.
Berg och Calle Gustafsson – åter igen – helt nödvändiga för en kvalitativ speluppbyggnad.
Så här spelade KFF i första halvlek (4-2-3-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl, Johan Stenmark, Rasmus Sjöstedt, Davíd Kristján Ólafsson – Erik Israelsson, Filip Sachpekidis, Romario – Johan Arvidsson, Edvin Crona, Noah Shamoun.
Så här spelade KFF i andra halvlek (4-3-3): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl (Filip Sachpekidis 80), Rasmus Sjöstedt (Johan Stenmark 80), Elias Olsson, Davíd Kristján Ólafsson (Johan Arvidsson, 80) – Calle Gustafsson, Oliver Berg, Victor Backman – Nahom Netabay, Isak Jansson, Kevin Jensen.
Övriga: Jakob Kindberg (mv).
