Andra raka matchen där Kalmar FF dominerar fullständigt. Den här gången, till skillnad från Umeå senast, så fanns marginalerna på rätt sida när Jonathan Ring (rätt hygglig start) smög in i straffområdet och förvaltade Romarios fina passning till mycket rättvisa 1-0. Det betyder att cupen lever för KFF i den sista omgången – Djurgården borta.
Tendenser i säsongens första seger
Första fem-tio lite ostrukturerat, några enkla misstag som höll på att kosta baklängesmål tidigt när Rasmus Sjöstedt gjorde sitt enda misstag. Men då fanns Romario på plats för att blocka skott i boxen.
Efter det dominerade Kalmar i stort sett allt. Det var god rörelse, bra balans och tryck i presspelet, några halvchanser och ett Brage som blev allt mer desorienterat och försvarsinriktat.
Den här gången valde Henrik Rydström en 3-4-3-uppställning som fungerade ännu lite bättre än det 4-3-2-1 vi såg senast. Laget höll ihop bättre, besluten var lite skarpare och det märks att det händer saker vecka till vecka.
Några detaljer stack ut: återerövringsspelet, det som är en så viktig del i Rydströms spelidé, var mycket bra under 90+8. Det centrala mittfältet var kompakt och övertaligt när Oliver Berg droppade ner från sin roll som ”falsk nia”. Just den detaljen kostade gula kort för Brages två centrala mittfältare Bjarni Antonsson och Moses Makasi efter bara en halvtimme.
En annan var energipåslaget som fanns under hela matchen. KFF gick aldrig ner sig tempomässigt utan fortsatte pumpa även när Brage sjönk extremt djupt efter utvisningen på målvakten Viktor Frodig sedan han manglat Victor Backman i en luftduell.
På minuskontot: ibland går det fortfarande lite sakta i beslutsfattandet, marginalerna i passningsspelet är, även här ibland, lite för små, lite för lättlästa, på gränsen till övermodiga, framför allt diagonalt en bit in på Brages planhalva.
Rydströms tankar efter 1-0
”Ännu en match där vi tokdominerade; och en bättre genomförd match mot ett bättre lag. Jag är nöjd med att spelarna kunde korrigera ett par saker som hur vi skulle komma åt deras speluppbyggnad, men också att trebackslinjen, istället för att rulla runt mellan sig hittade upp på Filip (Sachpekidis) och Romario. När det föll på plats blev vi mer hotande och jag tycker också att vi hade fler alternativ i sista tredjedelen än vi haft tidigare. Sedan finns det naturligtvis utrymme för förbättringar där vi tar ännu fler löpningar in bakom backlinjen, det vi gjorde ett antal gånger under den sista kvarten. Som helhet gör vi det bra.”
En helt ny trebackslinje
Douglas Bergqvist och Piotr Johansson gjorde sina första 45 minuter den här säsongen. Rasmus Sjöstedt testades för första gången som central mittback. Med Bergqvist och Johansson får KFF två tydliga och verbala ledare, kvalitet i positionsspel och två som vågar kliva högt med backlinjen och gå in i dueller i rätt tid.
Jag vet inte om det var omgivningen som skänkte trygghet till Sjöstedt, men alldeles oavsett så såg han väldigt bekväm ut, framför allt fanns modet, det som varit lite tveksamt inledningsvis.
Det centrala mittfältet
Två eller tre centrala mittfältare? Så här långt har Rydström testat flera olika varianter inom ramen för 4-3-3, 4-3-2-1 eller 3-4-3.
Den här gången fick Romario och Filip Sachpekidis axla rollerna, det som på förhand såg ut som en extremt offensiv kombo, blev istället välbalanserat med tydliga roller och god arbetsfördelning. Romario tar färre tillslag och blir omedelbart väldigt mycket svårare att hantera. Men det var Sachpekidis som blev den nödvändiga motorn, som kunde vända spel, som har en fantastisk acceleration för att slå ut linjer, vilket han gjorde frekvent.
Här tror jag Rydström fick en del svar.
Jonathan Rings inträde
Han fick en dryg halvtimme, extratiden inkluderad.
Det räckte för att visa vilken tillgång han blir med sitt sublima passningsspel i ytor som KFF aldrig kom in i under förra säsongen. Okej, det brast väl i tajming några gånger och han kanske överarbetade vid några tillfällen. Men det här är en spelare som kommer att ställa frågor till fler lag än Brage. Den väldigt fina djupledslöpningen vid segermålet visar vad han kan leverera från en högre utgångsposition än det vi känner igen från förra sejouren i rött.
Fröling haltade av
45 minuter mot Umeå, 22 minuter mot Brage, sedan var det färdigspelet. För hur länge?
Fröling har hanterats lugnt under försäsongen. Belastningen i träning har varit extremt försiktig, ändå får han kliva av så tidigt i sin andra match.
Det såg ut som en baksida, med all den osäkerhet som är förknippad i omfattning och rehabiliteringstid. Fröling behövs på plan.
Så här spelade Kalmar FF (3-4-3): Lucas Hägg Johansson – Piotr Johansson (45), Rasmus Sjöstedt, Douglas Bergqvist (45) – Isak Magnusson, Filip Sachpekidis, Romario, Sebastian Ring – Isak Jansson (80), Oliver Berg, Nils Fröling (22).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Emin Nouri (46), Elias Olsson (46), Carl Gustafsson, Victor Backman (22, ut 63), Edvin Crona (80), Jonathan Ring (63).
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
