TEXT: PETER AHLÉN
Gustav Svensson fick nöja sig med spel i Postens korplag.
Abdi Sabriye har trots allt representerat Vivalla SK.
Den populärkulturella referensen landade sådär i coachrummet på Guldfågeln Arena.
– Svensson, Svensson?
22-åring från Örebro har inte aning om att han växt upp i samma postnummerområde där en av Sveriges mest ikoniska sitcoms utspelades. Serien har gått honom förbi. Han har inte sett ett enda avsnitt men är förlåten: inspelningen gjordes på annan plats i Örebro och har inte många likheter med verkligheten i Vivalla.
Familjen Svensson levde ett idylliskt liv i ett medelklassområde.
Vivalla brottades under Abdi Sabriyes uppväxt av arbetslöshet och kriminalitet i ett miljonprogramsområde med övervägande tvåvåningshus som ger ett monotont intryck.
– Lite strul var det väl, men det kändes aldrig otryggt när jag växte upp.
Abdi Sabriye är född i Somalia, kom till Sverige fyra år gammal 2006. Familjen landade i Borlänge innan flytten till Närke, Örebro och Vivalla ett år senare. Familjen på sex personer som nu är betydligt större. Abdi har åtta syskon i åldersspannet 27 till 7 år.
Vem var du när du var liten?
– Jag älskade skolan, eller älskade…jag älskade det jag tyckte var roligt: matte, idrott och syslöjd (Han kan inte längre sticka, om någon undrar). Rätt lugn, gick i samma skola fram till gymnasiet där jag valde handels för jag hade tankar om något inom business.
Fotboll var kul, en passion, men Abdi såg ingen direkt framtid där. Det var spel hemma på gården, halvt organiserat i Vivalla SK. Han tränade ibland, mötte andra lag från Örebro, det rullade på innan en tränare i dåvarande division 1-föreningen Karlslund såg honom spela och bjöd in honom till deras u-verksamhet, 15 år gammal.
Hur var du som spelare då?
Abdi garvar. Det gör han för övrigt ofta.
– Jag kunde springa och dribbla. Kom det en boll i luften var det kört. Jag ville ha den på fötterna. Nicka? Inte en chans.
Som så mycket annat i livet är det slumpen, tajming, lite tur som ändrar förutsättningar.
I Karlslund fanns två tränare: Kari Hatula och Azad Kirmanji som såg något som blivit allt tydligare med åren, det som gör att Abdi Sabriye i dag, bara tre år efter att han blev uppflyttad i a-truppen i Karlslund är elitspelare i Kalmar FF: förstasteget, accelerationen, farten och oförutsägbarheten.
– Utvecklingen gick snabbt. Uppflyttad till U19 inför 2022, två månader senare a-laget. Debut i en kvalmatch till Svenska cupen mot Forward där jag gjorde två mål.
Även om han själv inte förstod hur han hamnat i a-truppen, ingen annan heller bortsett från Hatula och Kirmanji, gick utvecklingen fort. Han lirade fotboll, jobbade på förskola.
Intresset växte, han provtränade med Hammarby och Gais. AFC Eskilstuna ville köpa loss honom. Karlslund sa nej. Istället frysboxen innan gamle bekantingen Azad Kirmanji tog över med tio matcher kvar.
I slutet på 2023 insåg Abdi att det var hög tid att lämna zonen av bekvämlighet hemma i Örebro, flytta och gå all in på fotbollen.
– Det var självklart en risk att lämna, men nödvändigt om jag ville ta nästa steg.
Malmö och division 1-föreningen Ariana blev nästa destination.
Det gick sådär.
– Första halvåret var jobbigt. Vi spelade med fembackslinje och jag är ingen wingback. Det blev mest inhopp. Jag fick hjälp av Janne Stahre (OAIK-bekant) som var individuell tränare. Han har betytt väldigt mycket. Vi körde extra och han jobbade konsekvent med mina spetsegenskaper och känslan var att chansen skulle komma.
Med 17 matcher kvar klev tränare nummer tre för säsongen (det skulle bli fyra) Yasin Aras in och Abdi Sabriye flög. 17 matcher, 13 poäng.
I december hörde Kalmar FF av sig.
Vad tänkte du då?
– Spännande. Jag hade hört gott om föreningen, sett dem i några matcher, visste att en ny tränare var på väg in. Intresset var konkret och Peter Swärdh sålde in allt på ett bra sätt och det fanns en tydlig plan för mig i det nya spelsättet.
22-åringen fick flytta för andra gången på mindre än ett år. Han stämplade in för tjänstgöring den 7 januari. Drygt sex veckor senare kan han summera den första tiden.
Överraskad över nivåskillnaden?
– Jag visste att det skulle bli hårt, men inte hur hårt. Enkelt uttryckt: det är väldigt stor skillnad mot verksamheten i tvåan och ettan. Allt är på en annan nivå: gymträning, löpningar; träningarna är mer detaljerade, det är video, klipp, mycket att processa. Samtidigt får jag mycket hjälp av coacherna.
Hur är känslan?
– Väldigt bra. Känner att jag utvecklas även om det är mycket nytt, detaljer jag inte hade tänkt så mycket på innan.
Ge några exempel…
– Fysiken, hur viktig den är. Kosten. Sömnen. Återhämtningen. Helheten. Jag har lärt mig sova nån timme efter träningen, ändrat matvanor, både tider och innehållet på tallriken. Bort med såser, sötsaker och vissa drycker (energi).
Det har betalat sig.
Abdi Sabriye är det minst meriterade nyförvärvet, men den som så här långt gjort störst avtryck. Han har startat samtliga a-matcher och gjort två mål. Kontraktet är skrivet på tre år och målsättningen är naturligtvis att ta en startplats när superettan startar.
– Jag känner förtroendet från Toni (Koskela), men det går inte att vara nöjd efter två bra matcher. Det ska hålla över tid och det finns alltid någon annan som knackar på dörren och vill in. Man måste hålla huvudet kallt och samtidigt brinna.
Vägledning och konkreta tips får han från två som varit med lite längre: kusinen Bilal Hussein och Calle Gustafsson.
– Bilal hjälper mig mycket. Han har mycket erfarenhet och jag lyssnar på vad han säger. Calle, som är polare med Bilal, har tagit hand om mig från dag ett. Han håller koll på mig här, haha.
FAKTA
Född: 5 mars 2002 i Somalia.
Position: Mittfält/anfall.
Klubbar i karriären: Vivalla SK (pojklag), Karlslund, Ariana FC.
