Det handlar om att bestämma sig.
Bestämma sig för att du ska förbi kön av jämnåriga kamrater.
Bestämma sig för att lyssna och lära.
Bestämma sig för att göra varje träning till en tävling.
Calle Gustafsson vet vad han vill.
En, kanske två spelare från varje årskull klarar nålsögat att ta sig in i a-laget, etablera sig, bli en bärande spelare. Kalmar FF:s kull av spelare födda 2000 hade osedvanligt många talanger: Edvin Crona, Viktor Krüger, Ossian Hallberg, Malte Persson, Johan Arvidsson, Hampus Svensson, Anton Friberg och Nils Fröling som passerade akademin i rekordfart.
Sex månader in på säsongen 2021 är det bara Calle Gustafsson och Nils Fröling som är kvar i truppen och allsvenska spelare. Crona, Svensson, Krüger, Persson och Arvidsson är utlånade till samarbetsklubben Oskarshamns AIK i division 1. Ossian Hallberg spelar division 2-fotboll i IFK Berga och Anton Friberg lämnade Kalmar FF för spel i IFK Göteborgs akademi och är nu i USA och representerar Albany Great Danes University.
Calle Gustafsson har startat samtliga matcher (nio) i årets serie och blivit en nyckelspelare i den fotboll Henrik Rydström implementerat på Guldfågeln Arena. Tillsammans med 15 år äldre Romario bildar han ett av allsvenskans spelskickligaste centrala mittfält. Kanske lite överraskande med tanke på statistiken innan 2021: 24 matcher, 14 från start. För 21-åringen från Berga i Kalmar är det bara en naturlig utveckling av den tidsplan han sjösatte som 16-åring.
Hur kom du till den insikten?
– Jag fick åka på en del landsläger i den åldern, spelade några landskamper, men insåg att det är arbetet i KFF som kommer att ta mig nånstans. Jag började förstå vad som krävdes.
– När jag tänker tillbaka på mitt första år i U19, så fanns det flera före mig i kön, som kommit längre: Adam Hellborg, några 99:or, Ossian Hallberg. Jag satte en tidsplan framåt och tänkte att jag skulle förbi och före. Det är tävling och då måste du helt enkelt vara bättre. Ambitionen var att göra varje träning så bra som det bara gick.
Var kommer det drivet ifrån?
– Vet inte. Handlade nog mer om att bestämma sig. Jag märkte där och då hur mycket jag vann på att vara seriös och noggrann med allt, ta varje pass som en möjlighet att bli bättre. Ser du sedan resultat blir allt så mycket enklare.
Calle Gustafsson flyttades upp i U19 som 17-åring. Spelade centralt på mittfältet med Adam Hellborg och fick Henrik Rydström som tränare med allt vad det innebär.
Rydström tyckte du var lite bekväm i den åldern. Valde enkla lösningar…
– Tyckte han.
Fick du inte höra det?
– Jo, hehe. Första månaderna i U19 var kanske inte tuffa, men det hackade lite, tog tid att komma in i det, så han var väl inte riktigt nöjd.
Kan du berätta något om genomgången efter U19-matchen mot Lund 2017?
– Va, har han informerat dig, nä, det var inte roligt, då var det nära jag bröt ihop, haha.
Vad hade du gjort för fel då?
– Allt. Det var en usel match. Han tog in alla efter matchen, kanske inte skällde, men uttryckte sin besvikelse. Sen sa han att 98:orna med Isak Magnusson och Hellborg kunde gå ut. 99-orna och 00-nollorna blev kvar, han pratade en stund, tog ut 99-orna, till slut var det bara jag, Johan Arvidsson och Ossian Hallberg kvar i rummet, sen fick Johan gå, så vi var två kvar. Han visade klipp som inte var så roliga, men det var nyttigt. Du måste nog få den typen av upplevelse för att ta kliv.
Rydström har sin bild klar av sin unga adept.
– Calle har alltid hanterat kritik på ett bra sätt. Lyssnat tagit med sig det till nästa träning. Han var ju tunn som ett snöre när han kom upp i U19, åkte i backen, men reste sig och kom igen. Han fick sitt brejk under en turnering i Holland våren 2017. Han pressade, förflyttade sig, spelade aggressivt.
Calle Gustafsson delar den insikten.
– Det är lätt att bli blind av vårt sätt att spela: vi har mycket boll, det är passningsorienterat. Men det krävs ett väldigt hårt jobb: löpa mycket, kunna spela lite grisigt också – bitarna föll på plats. Det handlade inte om att slå magiska passningar. Vinner jag inte duellerna får jag inte spela. Det insåg jag där.
Någon räkmacka var det aldrig tal om trots att pusselbitarna ramlade på plats. Rydström lämnade under försommaren för att assistera Nanne Bergstrand i a-laget. Jörgen Petersson kom in och skickade omedelbart ner Gustafsson i U17.
– Jag kom snabbt upp igen. Både Henke och Jörgen har betytt mycket för min utveckling. Henke var tydlig med vilket arbete som krävs och han pratade mycket helhet. Jörgen har jobbat mycket med tekniska detaljer, finslipat. Båda trodde på mig…till slut, haha.
Sommaren 2019 skrev Calle Gustafsson på sitt första a-kontrakt, flyttades upp och debuterade mot AIK den 18 augusti i en 2-1-seger och hyllades av tränaren Magnus Pehrsson, som kallade honom diamant och liknande honom vid en ung Rasmus Elm (i dag assisterande och en viktig mentor).
Det var mycket negativt under dina första två år – hur var det att komma in i den miljön?
– Personligen gick det bra för mig hösten 2019, både i träning och match. Laget gick tungt, jag fick ändå spela en del matcher, startade fyra och vann i den allsvenska debuten, så det var en konstig känsla när jag kände att det gick helt okej för mig, men dåligt för laget.
Vad har du tagit med dig?
– Det var nyttigt att få kliva in i miljön 2019, se hur det fungerade inifrån, hur snacket gick, vilka som pratade i omklädningsrummet, hur det lät efter 0-2 hemma mot Sundsvall. Vilka är det som står upp och tar befälet? Som 19-årig rookie fanns mycket att ta in.
Nu har Henrik Rydström kommit in och förändrat väldigt mycket. Du har fått förtroende från start. Kände du omedelbart att det fanns möjlighet att göra avtryck?
– Klart jag såg det som positivt när Rydström kom in. Jag kände till hans ledarstil och gillar den och sättet han vill spela på, vilket passar mig. Efter ett lite tuffare 2020 fanns möjligheten att ta steg.
64 klipp inför en specifik träning mot U19-laget, hemläxor, mycket teori. Jobbigt eller inspirerande?
– Jag tycker det är kul att prata fotboll, se mönster och struktur, kolla klipp. För mig har det aldrig varit jobbigt. Under försäsongen var det mycket nytt, en del hackade, relationerna var inte på plats, då var det kanske lite frustrerande, man vill ju att det ska sitta. När det väl sitter är det verkligen kul. Vi har kommit rätt långt, ändå är det mycket kvar att jobba med, mycket som kan bli bättre.
Fotbollen ni praktiserar jämfört med tidigare år – svår eller enkel?
Svaret kommer blixtsnabbt.
– Enklare. Det är roligare att ha bollen. Det är den här fotbollen jag är uppväxt med, från pojklagen i Berga, in i Kalmar FF, hela akademitiden, sen, framför allt förra året, blev det mycket utan boll. Ett spel man också måste klara av. Förra året var jätteviktigt för mig, att få se en annan fotboll än den jag var van vid. Jag lärde mig mycket. Ibland måste man spela enkelt och kunna förbereda sig mentalt inför matcher där man vet att man inte kommer att ha bollen lika mycket.
Massor av förändringar: kan du peka ut några som du tycker är väsentliga, både kollektivt och individuellt?
– Kollektivt vill jag säga tydlighet och återkoppling. Efter varje träning och match: vad var bra, vad kan vi göra bättre, allt blir mycket enklare: vad de vill ha ut av varje spelare. Det är en pågående process. Kollektivt blir det också enklare om jag vet vad Romario eller Sebbe Ring ska göra, individuellt blir det enkelt att skruva på småsaker. Tidigare har inte den tydligheten funnits.
Din position som central mittfältare – hur ser din arbetsbeskrivning ut?
– Rätt fritt inom vår struktur och de mönster vi arbetar med. Vi har wingbacks som kliver högt och då är det min och Romarios uppgift att skydda backlinjen, sortera när vi tappar boll, återerövringen, där vi varit bra – vem går, vem kliver ut, eller faller – där har vi ett stort ansvar.
Ditt passningsspel sticker ut. Du slår många passningar, väldigt många till straffområdet – en spetsegenskap – hur har du jobbat med den?
– Det kravet har funnits med från U19 (Henke och Jörgen). Där spelade det ingen roll hur många passningar jag slog bort, det handlade bara om upprepning, för att det skulle sitta längre fram. Passningsspelet är min spetsegenskap och det skulle vara konstigt att inte utnyttja det man är bra på. Jag får förtroende och i det här systemet får jag också ut mycket.
Mer involverad i matcherna – en effekt av att ni har bollen mycket mer än förra året…men du är också mer aktiv, både offensivt och defensivt, springer mycket, snitt 1,2 mil i varje match – nöjd med det så här långt?
– Förra året när jag väl fick bollen kände man att det skulle göras något bra, en avgörande pass. Nu kan jag sätta en enkel passning för jag vet att jag kommer att få tillbaka den igen. I år är det lättare att välja rätt tillfälle. Det skänker trygghet.
På tal om att lära sig nya saker. Ni har fått två nyttiga läxor på vägen: Djurgården i cupen, Malmö borta i allsvenskan och i söndags sprang ni rakt in i en fotboll ni inte stött på tidigare, ny upplevelse. Hur var det?
– Vi mötte Varberg förra året och då spelade vi lite som dem, kanske inte så cyniskt, men i år blev det annorlunda. De fick övertag på oss i vissa delar och fick väl den matchbild de var ute efter.
Ni var väl förberedda på det?
– Ja, ja, men det är lätt att fastna i det spelet. Istället för att göra det vi är bra på blev det dueller, långt, något man måste acceptera, men som vi inte gjorde fullt ut, plus att vi tog en del felbeslut. Det blev lite stressigt och man känner att man måste göra något istället för att behålla tålamodet. En bra lärdom att ta med sig.
På måndag väntar Häcken som bytt tränare, från Andreas Alm till Per-Mathias Högmo,
och började med att vinna, 2-1, mot AIK.
Vad blir det för typ av match?
– Vi vill ju fortsätta med vårt spel, trycka ner dem, göra det jobbigt, få till offensiven.
Saker ni måste se upp med?
– De har många individuellt skickliga spelare, snabba kantspelare, jobbar med omställningar. Spelar vi vårt spel tror jag det räcker långt och till tre poäng.
…och så är publiken tillbaka, cirka 2 800 kommer att vara på plats…
– Det kommer att bli annorlunda. Jag tror jag spelat totalt sju matcher inför publik.
Nervös?
– Haha, nej det är bara roligt. Vi får mycket gratis med publik. Jag gillar läktar- och supporterkulturen.
FAKTA
Fullständigt namn: Carl Ivar Gustafsson.
Född: 18 mars 2000.
Familj: Mamma, pappa, storebror.
Längd: 184 centimeter.
Position: Central mittfältare.
Klubbar: IFK Berga -2012, Kalmar FF 2013-.
Allsvenska siffror: 33 (23 från start).
Landskamper: U17 (3), U19 (2), U21 (2).
Kontrakt: 31 december 2022.
