Från noll till hundra på en vecka.
Magnetröntgen i Göteborg förra måndagen. 20 minuters spel i internmatchen i fredags.
Henrik Löfkvist ser ljuset i tunneln igen.
– En mental spärr har försvunnit, säger mittbacken.
Gotlänningen handplockades till Kalmar FF inför säsongen 2019 av Magnus Pehrsson och Jesper Norberg efter flera fina säsonger i Dalkurd. Löfkvist ”kom hem” till moderklubben efter 14 år i Visby, Stockholm, Borlänge och Uppsala.
Men det har inte blivit riktigt som han tänkt sig.
Det är måndag, en dryg timme innan han ska inställa sig på Öland och ett tre dagar långt mini-läger på Ekerum. Det blir svart kaffe och macka på ett centralt beläget kafé.
Löfkvist är lättad, säger att det var en fantastisk känsla att dra på sig en matchtröja igen, även om det bara handlade om tjugo minuter i ”b-laget” mot lagkamrater på ett vindpinat Gasten.
Senast han hade ungefär samma känsla var den 6 juli 2020 i 1-0-förlusten mot Varberg. Henrik Löfkvist klev av Varberg Energi Arena i den 85:e minuten. Oförmögen att fortsätta. Smärtan var för intensiv.
En dryg månad tidigare hade han fått en smäll på träning. En kollision, knä mot knä, en helt vanlig incident.
– Jag fortsatte träna och spela, men jag hade ont och svårt att prestera och det gick inte så bra. I efterhand förstår jag varför.
Vid det första besöket på kliniken i Göteborg vägrade man att ge honom en spruta. Alternativet att spela på smärtstillande (tabletter) och skjuta problemet framför sig var inget alternativ. Då återstod bara operation, som visade sig bli mer omfattande än den som planerats.
– Precis innan jag skulle sövas sa läkarna: om du vaknar med en skena då har vi gjort lite mer. Det var naturligtvis det första jag tittade efter. Den satt där. De fick fixa några andra saker i knät, men i längden är det positivt. Nu finns inget kvar där som är dåligt.
Operationen genomfördes den 11 augusti och säsongen var naturligtvis körd.
Istället rehabiliteringsträning med målsättning att var tillbaka fullt ut när den nya säsongen rullade igång i mitten på januari.
– Jag har haft smärta i knät i princip sedan jag började springa i januari och det har varit flera mindre bakslag under resans gång. Det har varit en tuff period som tagit mycket på mig, vilket också omgivningen noterat. Jag har svårt att visa mig glad om jag mår dåligt och det inte fungerar. Jag är så som person, helt enkelt.
Han nöjde sig inte med försäkran om att ”lite rehab så blir det bra.” Löfkvist ville få svart på vitt varför smärtan fanns kvar och snackade till sig en magnetröntgen i Göteborg.
– När jag fick beskedet i måndags att det bara var sviter av operationen, ingen ny skada, kunde jag släppa oron. Dagen efter tränade jag.
Tidtabellen har av förklarliga skäl ändrats.
Målsättningen med spel i de första träningsmatcherna, blev spel i cupen och nu siktar 25-åringen att vara uttagningsbar till den allsvenska premiären mot Östersund 10 april.
Belastningen kommer att stegras, men för ett huvud som bara har två lägen – noll eller hundra kan det bli jobbigt.
– Om jag skulle missa ett par omgångar i början, så får det bli så. Nu måste jag hjälpa mig själv först och vara hundra procent när jag är tillbaka fullt ut.
Det här var den andra tunga skadan på två säsonger i en karriär som innan dess var helt befriad från längre avbrott.
Det blev fem matcher från start, ett inhopp under 2020.
Året innan samlade han ihop 16 matcher från start.
Anledning: operation av en krånglande ljumske, eller en diffus skada som drabbat flera Kalmar FF-spelare. Den senaste i raden – Erik Israelsson – som med stor sannolikhet opereras i morgon, onsdag, i München, på samma klinik där Henrik Löfkvist fick hjälp förra året.
– Ingen Sverige kunde ställa diagnos. När jag fick komma till en specialist i Danmark tog det tre sekunder, sedan hade han identifierat problemet. Det tog två veckor efter operationen, sedan var jag i full träning, men tappade ändå två månader av säsongen då det tog sån tid att hitta rätt.
Två operationer, långa rehabiliteringstider har tärt på psyket.
– Mentalt har det varit väldigt påfrestande. Det har gått upp och ner och jag dippar lätt, sänker mig för mycket. Varför? Jag ställer höga krav på mig själv.
Vem pratar du med när det går tungt?
– Framför allt min tjej, men också familjen och vänner. Jag har ju ändå tagit mig till allsvenskan den långa vägen, spelat i alla divisioner utom trean och det måste betyda något. Inställningen finns bevisligen.
Hur har du hanterat den senaste rehabiliteringsperioden?
– Jag har kunnat hitta glädjen att gå till gymmet och ha flera delmål och ett tydligt fokus att bygga muskler, vilket varit nödvändigt.
Hur många kilo..?
– Sju, men jag har nog sprungit bort två. Att bygga muskler har alltid varit ett problem då jag har en otrolig ämnesomsättning och inte får i mig tillräckligt genom maten. Jag fick hjälp av sjukgymnasten Jonathan Bengtsson och nu kompletterar jag med kosttillskott. Jag behöver energin.
Det här blir din tredje säsong i Kalmar FF och för tredje säsongen får du en ny tränare. Svårt?
– Jag har faktiskt bytt tränare inför varje säsong sedan jag blev senior. Jag är van, haha.
Ny tränare brukar betyda nya möjligheter. Är det jobbigt att vara utanför då?
– Självklart vill jag visa upp mig. Men jag är trygg i mig själv, vet vad jag kan och jag har direkt känt förtroende från Rydström som pratar, ställer frågor, berättar vad som är på gång och ser till att jag är inkluderad.
Henrik Löfkvist känner sig bekväm med den fotboll som Rydström håller på att implementera.
– Så här har jag spelat fotboll i många år, framför allt i Dalkurd där jag hade Andreas Brändström, Poya Asbaghi och Azrudin Valentic under mina tre år. Alla med liknande filosofi som Rydström.
Nu när du fått sitta hemma i soffan och följa Kalmar FF från sidan. Börjar mönstret synas, bitarna falla på plats?
– Helt klart. Från första matchen till nu senast mot Djurgården har det hänt väldigt mycket. Naivt ibland, men fler och fler kopplar hur vi ska spela och det är fortsatt tålamod som gäller. Rydström utvecklade många spelare i Sirius. Lyckas han med samma sak här blir det bra och säsongen är lång.
Du är inne på ditt sista kontraktsår. Är det speciellt?
– Skadefri och i spel hela förra året hade jag nog inte tänkt på det som jag gör nu. Det blir tufft, men kommer jag tillbaka löser det sig. Även om drömmen fått sig en törn, så vet jag att det finns mer att ta ut. Jag har inte spelat min bästa fotboll än.
