Sex raka matcher med fyrbackslinje.
Utfall: 13 poäng.
En systemändring som Piotr Johansson uppskattar.
Den Malmö FF-fostrade mittfältaren har sedan han kom till Kalmar FF inför säsongen 2019 fått mer defensiva uppgifter: först som wingback i Magnus Pehrssons lagbygge, sedan mittback – och nu högerback.
Men var känner han sig mest hemma? Svaret kommer blixtsnabbt:
– I en fyrbackslinje. Det är lite tuffare defensivt, då du inte har samma understöd som med tre centrala mittbackar. Offensivt så trivs jag bättre.
Paradoxalt nog tycker jag att du blir mer offensiv, får bättre utrymme när du spelar högerback. Upplever du samma sak?
– Absolut. Skönast med att vara högerback kontra wingback är att jag kan pulsera spelet bättre. Har du gått i väg två gånger, kan du vila ett par gånger, eller växeldra med Sebbe (Sebastian Ring) på andra kanten. Som wingback har du ansvar för hela din sida hela tiden – och, ja det kanske inte är pingisilunga, men det är tufft att återhämta sig. Som högerback blir jag mer rättvänd, ser spelplanen bättre, får mer yta, vilket påverkar slutprodukten i positiv riktning. Jag har gjort mina bästa matcher som högerback.
…och så blev det två poäng mot Degerfors senast också…
– Det är bra för självförtroendet. Hoppas det kan lossna nu och att jag får ordentlig utveckling i höst.
Förra säsongen blev det 4+3 poäng för din del. I år, så här långt, tre poäng, varav två senast mot Degerfors. Tänker du på det?
– Ja, ibland kan det tynga, det ska jag vara ärlig och säga. Första säsongen i KFF gjorde jag en poäng, i fjol sju. Målet i år är att inte vara sämre än 2020. Då krävs minst fyra poäng i höst. Som vi spelar nu med självförtroende och offensiv prägel så ska det väl inte det vara omöjligt att nå den siffran på tolv matcher.
Det är inte lätt att boka intervju med Kalmar FF-spelare den här säsongen. Inte på grund av ovilja, mer att ingen har exakt koll på när luckorna uppstår. Piotr Johansson hade ingen aning hur just den här dagen skulle gestalta sig. På en sms-fråga till Henrik Rydström, han som borde veta, är svaret: ”oklart.”
Men Piotr Johansson dyker upp snabbare än förväntat, precis innan lunch den här späckade fredagen med dubbla pass när han checkade in klockan tio, vilket beskrivs som sovmorgon.
– Vi får väl gå hem vid fem-sex i dag, så det är väl en helt normal arbetsdag. Jag ska inte klaga. Jag tycker det är bra. Vi får jobba med specifika detaljer, det vi behöver förbättra. Ibland är det repetion, ibland utveckling. På förmiddagen är jag med den defensiva gruppen och vi tränar på hur vi försvarar oss på inlägg, längre bollar, vi kör en mot en. Det ger rätt mycket.
Då har ni haft tid att dissekera Degerforsmatchen i veckan. Kontentan?
– Vi gjorde fyra mål och vann. Då blir också genomgången bra, haha. Vi gjorde det vi tränat på i veckan. Vi pressade dem, satt ihop bra som lag, vi var kompakta, spelade mycket bakom deras linjer; drog isär dem, hade mycket inspel i boxen, många avslut. Det är då vi är som bäst.
Varför spelar ni inte alltid så då?
– Enkelt att säga, svårare att göra. Det finns alltid en motståndare – och den här gången passade Degerfors oss bra. De har en ambition att spela, fortsätta spela och vi kunde vinna mycket boll, men hade de gjort på ett annat sätt så hade också matchbilden sett annorlunda ut.
Nu väntar Halmstad. Ett HBK ni hade stora problem med på Guldfågeln Arena (1-1). En dålig prestation från er sida, helt enkelt. Vad är det som gör hallänningarna så svåra att bryta ner?
– Vi är ett offensivt, pressande lag, men mot Halmstad får du inte lika många möjligheter att erövra bollen när du tappar den. Om vi börjar pressa lägger de förmodligen en längre boll – och då blir det hem med laget och kan de dessutom nå en anfallare som får fast bollen, då kan det bli hemlöp på 30, 40, 50, 60 meter. Ungefär som vi såg ut i slutet på förra säsongen, då vi var väldigt starka bakåt och riskminimerande, det som kan göra bollförande lag lite frustrerade.
Vad måste fungera bättre än senast för er del?
– Det gäller att vi är mentalt förberedda. Nu har vi mött dem en gång, vet hur de spelar, men vi får inte spela så ”smått” som vi gjorde på GFA. Det gäller att dra isär dem med lite längre bollar, hitta djupledsspel tidigt. Vi vet att de kommer att stå med sina kompakta block. Så tålamod och noggrannhet blir nyckelord. Samtidigt ska vi ta med oss urladdningen, det offensiva spelet från Degerfors-matchen.
Efter två säsonger av ångest och överlevnad. Hur befriande är det att få spela en offensiv och attraktiv fotboll?
– Att inte behöva kolla neråt och hoppas lagen bakom förlorar är skönt. Det är roligare att titta uppåt och hoppas att lagen framför oss förlorar. Det är lite skillnad.
Ni har inte gjort någon direkt usel match, kanske några sämre halvlekar, men inte många. Ni har däremot gjort flera väldigt bra halvlekar och matcher. Vilka sticker ut i din värld?
– När vi får ihop helheten – defensivt och offensivt – det som är det svåra. Som senast. När vi sätter försvarsspelet och är hungriga och bra framåt – då blir det bra. Degerfors-matchen sticker ut, även Hammarby hemma, Norrköping borta. Spelar vi så är det svårt att slå oss.
Ni jobbar stenhårt med utveckling, ni tränar tufft, närvaron är mer påtaglig, kravbilden är hög, men ni får också se resultat. Vad tycker du ni kan utveckla nu under hösten för att ta ytterligare steg?
– För att vara med högre upp måste vi fortsätta vara hungriga, inte nöja oss med vad vi gjort så här långt. Kolla uppåt, sträva efter mer, hitta den jämna nivån ännu oftare. Ledarna är på oss, vi för höra det. Har vi inte varit bra så är inte matchgenomgångarna roliga, haha. Kraven är höga och det kommer att hjälpa oss hålla nivån på spelet. Vi har ett gemensamt mål i gruppen.
Som du inte tänker avslöja?
– Nja, jag kan säga att det är ett poängmässigt mål och att vi är inte där än. Det är en bit kvar. Det som kännetecknar bra lag är att man hela tiden vill ha mer.
Piotr Johanssons kontrakt går ut efter den här säsongen. Han har fått ett nytt avtal att ta ställning till. Hur han resonerar? Ungefär som alla andra i samma situation.
– Just nu resonerar jag inte så mycket. Jag har en bra dialog med Jörgen (Petersson, sportchef) och min agent. Det är rätt mycket kvar av säsongen, så jag har inte lagt så mycket fokus på det. Mycket kan hända än. Jag trivs jättebra i Kalmar, i föreningen och har fått möjlighet att utveckla mig i allsvenskan. Jag har inte bråttom att ta något beslut.
Utlandet lockar, förstås. Det var nära sommaren 2019 när Lech Poznan anmälde intresse och Piotr Johansson lämnar givetvis den dörren öppen.
Intresse finns?
– Ja, det blir så nästan per automatik när man sitter på ett utgående kontrakt. Men det är samma sak där. Jag avvaktar.
Ni har precis startat en resa här med ny tränare, ny inriktning, en helt annan fotboll. Hur mycket väger det in?
– Det finns en tydlig ambition och kravbild från föreningen. Vi har visat det på planen även om vi bara hållit på i åtta månader. Den resan har bara börjat – och den resan är självklart intressant. Som jag sa tidigare: Jag trivs bra och är öppen för en förlängning.
FAKTA
Född: 28 februari 1995 i Gorlice, Polen.
Uppväxt: Skurup.
Familj: Flickvän, mamma, tre syskon.
Bor: Kalmar.
Längd/vikt: 185/80.
Position: Har spelat ytterback, wingback och mittback i Kalmar FF.
Moderklubb: Skurups AIF.
Övriga klubbar: Malmö FF 2010-2016, Ängelholm (lån) 2015, Östersund (lån) 2016, Gefle IF 2017-2018, Kalmar FF 2019-.
Landskamper: U17 (17).
