14 dagars ledighet för spelarna, sen tillbaka i träning, två träningsmatcher avklarade och på söndag är det omstart igen – Varberg borta.
Henrik Rydström säger att han själv lyckades gå ner i varv under ledigheten.
– En vanlig dag är det träning, några timmars jobb efter det, hem för vardagsgöra med allt vad det innebär och när barnen somnat fortsätter man jobba. Det är kul samtidigt som det dränerar. Nu var det inga matcher eller träningar att förbereda, så jag var mer eller mindre ledig.
Vilket betyder i en ambitiös huvudtränarvärld att man läser ikapp fotbollsrelaterat material som inte nödvändigtvis är kopplat till Kalmar FF, tittar på andra lag och reflekterar över den egna verksamheten.
Efter den fina starten med 13 poäng på åtta matcher och en femteplats har det onekligen funnits en del att fundera över.
– Det som är uppenbart är att vi kunnat göra den här riktningsförändringen och att den är så tydlig. I februari-mars var det kanske bara jag och några andra välvilligt inställda som såg tecken. Jag tycker det redan då fanns saker som visade vart vi var på väg. När vi sköljde över Östersund i premiären och fortsatt framåt så har det blivit tydligt för många, menar Rydström.
Är du överraskad av hastigheten?
– Jag vet inte, för vi har ju hela tiden försöka skapa förutsättningar för det här. Det låter kanske klyschigt men jämför med en trädgård: du behöver rätt sorts jord, rätt temperatur, sol och skugga, näring, du måste plantera på rätt ställe, köper du ett äppelträd så behöver du fler för att det ska pollineras. Lite så är det med fotbollsspelare.
Så vad gjorde ni?
– När Ring (Jonathan) dök upp, jaha, då sätter vi honom i samma kvadrat som Oliver (Berg) i första träningen och då började de, kanske inte pollinera, haha, däremot hitta tankar, idéer och aktioner. Sen ser nån annan det, blir inspirerad, men att helheten skulle sitta ihop så bra som det gjort är omöjligt att förutse.
När jag intervjuade Rydström innan premiären sa han så här: ”Det som verkligen triggar en tränare är att få det lag du har hand om att spela som du ser i ditt eget huvud.”
Har det blivit så?
– Alltså, ja, förra året i Sirius var jävligt roligt, men i år hade jag en tydligare bild på vad jag hoppades få se. Det vi har gjort har vi skapat i stunden och det är häftigt att se det utkristalliseras, få en fysisk form. När vi är där vill man addera fler saker, det är som med regnbågen, du kommer inte riktigt fram till skatten, bilderna förändras, vilket är en kick i sig.
Även om Rydström är missnöjd med poängutdelning i förhållande till prestationerna har han varit med om några ”otroliga stunder.”
– Spelarna har känt sig bra och deras resa har varit omvälvande. Från riskminimering till att gå ut och försöka dominera motståndarna. Det har varit häftigt att se. En dröm i mitt huvud var att vi skulle komma dit efter uppehållet, efter sommaren, men nu har man ju en ny bild åt vart vi vill, haha.
Du sa också att du ville frigöra energi, bejaka glädjen…
– Det var väl fint sagt. Det har kanske varit det enskilt bästa – spelarna bryr sig samtidigt som de har roligt. Det är väl att bejaka. I förlängningen gör det att de som tittar på oss tycker att det är värt att titta på oss, vilket jag fått höra ofta utifrån och det ska inte underskattas. Det har jag påpekat för spelarna flera gånger: det här är något vi verkligen ska bry oss om.
Så tänk bort Sverige under EM, 4-4-2, gnugga, ligga lågt med försvaret och långa utsparkar från målvakten. Alla får spela som de vill menar Rydström, men han vill göra något som inte så många andra gör. I grunden handlar det om att vara så svår att läsa som möjligt för motståndarna, alltid med en ambition att pressa motståndarna och äga bollen.
– Danmark bytte från 3-4-3 till 4-3-3 när Gareth Bale fick för mycket utrymme i Wales-matchen. Det där gjorde vi med Sirius förra året och i vissa matcher har Rasmus Sjöstedt gjort samma sak, flyttat fram ett hack, precis som Christensen (Andreas) gjorde. Jag har blivit matad med att spelarna är taktiskt dåligt utbildade. Det är de nog inte, framför allt kan man lära dem väldigt mycket.
För det krävs nyfikenhet, en betydligt större arbetsinsats. Rydström hoppas att han och kollegorna Stefan Larsson, Rasmus Elm, Donald Arvidsson och Jens Nilsson sätter nivån för nyfikenhet och för hur hårt det går att jobba.
– Men det är hela tiden lekfullt och det tror jag är en edge vi har.
Ett exempel på det är när U19-laget kallades upp för att sparra på en träning med ett medvetet syfte. Kvällen innan, eller mer korrekt vid midnatt, ramlade 64 klipp ner i spelarnas respektive mejlboxar. Noah Shamoun och Victor Backamn laddade ner dokumentet omgående.
– Det var 64 klipp på några av våra offensiva metoder. Praktiskt fick våra offensiva spelare köra mot ett lågt stående försvar på träningen dagen efter. Så har vi jobbat, dynamiskt, vilket föder idéer. Vi har två offensiva chefer i Oliver och Jonathan. De kan göra saker som utvecklar oss tränare. Kan vi skapa en metod utifrån vad de gör, så att det inte bara sker saker utifrån individuell skicklighet, tar vi ytterligare steg.
– Gruppen har varit väldigt bra i det, viljan att testa, vara nyfikna. Vi testade fyrback, inga problem. Vi testade vissa grejer i speluppbyggnaden mot Djurgården senast som jag inte tänker avslöja. Vi tränar först på det, gör det sen i match och det förvånade Djurgården. Helheten har varit jävligt bra. Vi har kunnat sätta oss i respekt, ändå hantera utvecklingen.
Inlärningsmiljön, grogrunden för att förstå, veta och kunna och sedan vara flexibla är nycklar framåt.
Självförtroende är en bristvara, vad gör man då för att spelarna ska våga. Framför allt med tanke på hur det har sett ut under flera säsonger?
– Vi har lyckats skruva det där i huvudet på dem, vilket vi också berömt dem för. Det är ju inte vi tränare som exponeras. Vi pratar mycket om ansvar, spelbarhet, förberedelser. Det är därför vi jobbar med metoder.
Rydström säger att läget för förändring varit gynnsamt, spelarna var tydliga: ge oss något annat.
– Det är en öppen grupp, nyfikna, mottagliga för exponering och vi kommer inte att hugga någon som gör det vi säger men missar i utförandet. Där måste vi vara konsekventa i ledarskapet.
Jag påstår att ni inte kunnat göra den här förändringen utan fyra av nyförvärven – Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, Jonathan Ring och Oliver Berg – och deras attityd och moraliska resning.
– Så är det. Alla fyra har blivit väldigt viktiga på många sätt. Vi behöver ha den träffen på våra nyförvärv. Så all heder till alla inblandade. Men det finns fler som tar ett stort ansvar och den utvecklingen har varit väldigt bra.
Du har valt eller hittat en erfarenhetsbaserad startelva där du inte har gjort så många medvetna förändringar (bortsett från skador eller sjukdomar). Egentligen har det handlat om en position, den till vänster i anfallslinjen. Varför ser det ut så?
– Då får vi zooma ut lite och den tanke Jörgen Petersson har om att bygga trupp genom att försöka hitta en tydlig etta på varje position, istället för att ha fyra jämna som konkurrerar, vilket jag tycker är en vettig metodik.
Vad ger det?
– Det ger oss i första hand stabilitet. Men det är viktigt att komma ihåg att ”ettorna” måste leverera.
Tufft för de som hamnar utanför?
– För varje match du spelar blir du lite bättre tränad, inlärningen förbättras, det ger synergieffekter och tydligare samarbeten. Vi kan inte simulera det vid sidan av, det har vi inte resurser till, därför måste individen driva sig själv stenhårt.
Isak Magnusson är ett exempel. Han startade de två första matcherna, fixade straffen mot Degerfors, men har sedan spelat mycket sparsamt.
– Andra har levererat och det är en tuff utmaning. Jag tror han löser det och jag hoppas de som är utanför känner att vi ser dem, följer upp.
Är kontinuiteten ett skäl till varför du tvekar med att spela med fyrbackslinje som du ändå pratar om som en taktisk flexibilitet?
– Ja, delvis. Vi spelade med fyrback sista halvtimmen mot Elfsborg, en stund mot Malmö och i den första halvan i matchen mot Djurgården. Jag är inte konservativ och du ska höra mig under matcherna när jag under andra halvlek snackar om förändringar för att inte bli mätta och belåtna.
– Redan i omgång tre funderade jag på att gå över till fyrback. Behöver vi tre mittbackar när det såg ut som det gjorde mot Östersund? Då sa Jens Nilsson något bra, han gör det ofta: ”Det har varit så jäkla stökigt under flera år, så ta det lugnt, ändra inte för mycket.”
Om några veckor, 15 juli, öppnar sommarens transferfönster. Har du några önskemål om förändringar i truppen?
– Beror på vad som händer med vår trupp. Det finns intresse för några av spelarna. Rent krasst, och något vi identifierat, är att vi är lite tunna centralt på mittfältet. Calle (Gustafsson) och Romario är fantastiska, en Erik Israelsson är fortfarande i rehab och Victor Backman behöver ta ett kliv till.
Två träningsmatcher, två segrar mot två lag, Malmö FF och Djurgården, där ni under årets två tidigare möten trampade igenom rejält. Analys?
– Vi lär av misstagen och vi har blivit bättre. Träningsmatcher är en sak, allsvenskan något annat, men för vår del var det viktigt med förflyttningen, se att vi närmar oss.
– Nu får vi se vad motståndarna tycker och vad de vill göra: kommer de att lägga sig lågt? Kommer de att kliva högre? Jag tror till exempel att Varberg kommer att försöka pressa oss hemma på deras gräs när vi nu startar om.
Efter en start som överträffat både förhoppningar och förväntningar kommer kraven att öka. Orolig för att missnöjet sprider sig om ni inte fortsätter leverera på samma nivå?
– Det är något vi internt måste vara förberedda på. Publiken kommer tillbaka, vad händer då? Vad blir reaktionen om vi inte får hål på motståndarna? Samtidigt är det i grunden något som växer fram för att vi gjort något bra. Vi får ta med oss det.
Varberg borta i omstarten, en match som förhand andas fysisk fotboll, aggressiv press och mycket rakt spel. Rydström ser något annat.
– Jocke Persson kör med falsk marknadsföring på ett smart sätt. Han vill att det ska vara mentalt jobbigt att åka dit, men han har ett flexibelt lag, kan växla från treback till fyrback, byta ut sex-sju spelare från match till match, göra positionsbyten utan att tappa identiteten. Här finns många duktiga spelare, hängivna spelare, flera som gillar att äga boll. Jocke Persson är låtsatsprimitiv och jag högaktar honom som tränare.
Bekvämlighet är inget som passar i ett Henrik Rydström-lag. Nanne Bergstrand pratade ofta om social maskning, en inte ovanlig hållning, framför allt när det går bra, flyter på.
– Rasmus (Elm) varnade för det där när vi startade om, att vi skulle vara vaksamma på om spelarna var lite nöjda.
Hur har det sett ut?
– Från första träningen efter semestern har det varit full fart, hungriga spelare. Vi vill ha mer, göra det vi gör ännu bättre. Det är jävligt roligt.
