Denna text är skriven av Peter Ahlén. Under försäsongen följer han Kalmar FF på nära håll och delar med sig av sina texter här på kalmarff.se. Texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Peter Ahlén möter Jens Nilsson: ”Vi ska vara jävligt jobbiga att möta”
Sorgearbetet är över. Tomheten och de tunga stegen efter 1-1 mot IFK Göteborg den 2 november ifjol, när det blev klart att Kalmar FF var ett superettanlag efter 21 år i allsvenskan, har på några väldigt intensiva veckor i slutet på december och början på det här året transformerats till framtidstro, blickar som är riktade framåt och med en viss spänst i steget.
För Jens Nilsson, föreningens tekniska chef, är det inget nytt. Han har gjort resan förr, vet vad som krävs för att räta upp sargade självförtroenden och hitta glädjen igen: hårt jobb är den enkla förklaringen.
Nilsson har fått rycka ut med sin första hjälpen-väska vid flera tillfällen – som assisterande, tf huvudtränare, kvaltränare och resurs vid några tillfällen de senaste tio åren. För det mesta har det gått bra.
2024 blev ett undantag.
Som en följd av att sportchefen Jörgen Petersson och akademichefen Lucas Nilsson lämnade sina uppdrag är 52-åringen en del av den nyinrättade sportgruppen där han tillsammans med Peter Swärdh, Festim Pasho och Sebastian Hultman hanterat det mest akuta för att verksamheten runt det sportsliga inte skulle tappa fart.
– Det var några extremt tunga veckor, en hel del att bearbeta. Mest besvikelse. Min drivkraft har hela tiden varit att vi ska vara jävligt jobbiga och motbevisa alla tvivlare. Att få se det brista i näst sista matchen var…
Om någon mot förmodan undrar så brinner Jens Nilsson för Kalmar FF. Besatt? Ja, kanske. Han säger:
– Jag har starka mål framför mig, individuella och kollektiva, allt det där som ger mig energi och drivkraft. Jag vill vara med och fortsätta utvecklingen av den här drygt hundraåriga föreningen. Det är många som jobbat jävligt hårt genom åren och där har vi som är kvar ett enormt ansvar. Det är sånt som ger mig näring.
Den här fredagen har Nilsson stämplat in 07.00. Det finns en del att göra.
Vi sitter i coachrummet på våning ett. Peter Swärdh är på plats. Dennis Nilsson, mister marknad, pratar om revansch och nystart. Hanna Hägerdal sitter koncentrerat framför sin skärm och hanterar siffror. Jeanette Fagerlund funderar mellan administrativa sysslor när det är läge att åka till återvinningsstationen ute vid flyget och avyttra gammal teknikutrustning.
Vi har ringt in det nya året. Toni Koskela har presenterats som ny tränare. Premiärträningen med den vackra supporterinramningen ute på Gasten är avklarad. Det är vardag och business as usual även om verkligheten förändrats.
Sportgruppen, som just nu kommuniceras som tillfällig, har jobbat stenhårt och fördelat arbetet så individuella kvaliteter används på bästa sätt.
– Det är mycket möten, diskussioner och högt i tak. Beslut tas och vi verkställer en hel del.
Hur har ni fördelat arbetet?
– Vi sjösätter ett nytt arbetssätt på akademin och jag kommer att vara ute mer i verksamheten för att stötta, peka ut en riktning och ge feedback. En uppgift jag fick lägga åt sidan under andra halvan av förra säsongen. Sebbe (Hultman) har fokus på akademins uppstart inklusive den nya flickverksamheten, men också RTP-projektet. Festim (Pasho) är också med där samtidigt som han stöttar Peter (Swärdh) som nu fungerar som tf sportchef.
Just nu är det fokus på rekrytera tre-fyra nya spelare. Främst offensiva. För några dagar sedan presenterades Abdi Sabriye från division 1-föreningen Ariana med egenskaper som är prioriterade: fart och förmåga att ”göra sin gubbe.”
– Spelare som är orienterade att ge sig i väg i djupled utan boll är intressanta. Får vi upp bollen på mittfältet måste vi försöka i högre grad bryta nästa linje också. Egenskaper vi har saknat och behöver få in.
Superettan har av naturliga skäl inte samma attraktionskraft som allsvenskan när det gäller att sälja in Kalmar FF till potentiella nyförvärv. Nilsson tycker ändå att föreningen sitter på rätt hyggliga argument.
– Det gäller att skapa ett intresse och tittar vi på vilka och hur många spelare vi rekryterat, utvecklat, sålt eller skickat vidare i offensiva positioner de senaste åren så är listan rätt lång: Mileta Rajovic, Deniz Hümmet och Dino Islamovic centralt. Isak Jansson, Nisse Fröling, Noah Shamoun, Jakob Trenskow, Sebastian Nanasi, Oliver Berg och Simon Skrabb. Jag hoppas många ser att det finns potential att lyfta karriärmässigt i vår verksamhet.
Vad beror det på?
Nilsson ställer själv frågan.
– Sättet vi spelar på påverkar, men också att vi har ett skickligt lag som kan sätta upp våra offensiva spelare på ett bra sätt.
Att bli direktare i spelet, öka förståelsen att löpa i djupled (vertikalt får andra prata om) och därmed bli mer hotande och i förlängningen skapa fler målchanser finns med på förbättringslistan inför den här säsongen.
För den finns. Internt har en fråga varit extra viktig: ”Vad behöver vi göra med fotbollen?
”En första åtgärd var engagemanget av Toni Koskela, saker han står för, saker som behövs för att driva utvecklingen framåt.
Vad pratar han om?
– Aggressiviteten i försvarsspelet. Det finn en kravbild på förflyttningar och pressaktioner, hur vi ska återerövra bollen, hota högre upp och det ska vi göra med ambitionen att ha bollen så mycket som möjligt, men, och det är viktigt, att vi skapar mer än vi gjort de senaste åren.
Vad kommer att krävas i vardagen för att lyckas med det?
– Jag har redan på träningar vi genomfört sett att det händer saker, små detaljer, instruktionspunkter i varje övning, vad som är okej eller inte. Där finns en tydlighet. En ny tränare kan komma in och bryta mönster, förändra med sin pedagogik. Det gör Toni.
58 insläppta mål 2024 visar kanske tydligast varför det blir spel i superettan i år. Jens Nilsson vill i det här sammanhanget vara tydlig.
– Det beror inte på någon specifik lagdel. Att göra saker i rätt ordning och gärna så synkroniserat som möjligt är otroligt viktigt. Kollektivet måste sitta ihop. Fotboll är en lagsport.
Lars Saetra var inne på samma saker när han intervjuades i direktsändning från premiärträningen. Han pratade också om ett lag som inte satt ihop, att han själv inte bidragit fullt ut i ansvarstagandet. Något som han definitivt vill förbättra.
– Jag känner igen mig i det där. 1999 gjorde vi en hygglig vår, men en katastrofal höst och åkte ur allsvenskan. Det är så lätt att sluta sig i den typen av situationer. Alla vi som är kvar, oavsett roll eller position, spelare eller ledare, har rannsakat sig själva hårt och ställt frågan: ”Vad kunde jag ha gjort mer?” Det är ett sundhetstecken att titta på sig själv först och inte leta fel hos andra. Jag vet inte om det hjälpt förra året, men det är definitivt en bra utgångspunkt i år.
Nilsson beskriver nuläget som en spännande tid med ny tränare på plats, nyförvärv på väg in, träningsveckor där svar på vilka spelare som växlar upp kommer att visa sig, det väntar läger i Spanien och cupmatcher.
– Om alla inser att vi är där vi är av en anledning och accepterar läget har vi stora möjligheter att få ut något bra av det här. Vi kan inte ändra det som varit, men vi kan förändra och lära oss något och ta med oss det in i framtiden.
Tålamod och elitfotboll går inte särskilt ofta hand i hand. Hur ska ni bibehålla tron på det ni gör?
– Det går inte bara snudda vid något och sen lämna det. Det gäller att stå pall när det blåser. Det får knaka i fundamentet, men inte krackelera. Du måste våga göra något för att nå utveckling. För tekniska chefen (har är för övrigt fortfarande obekväm med titeln) går det att koka ner allt till en kärnfull mening: ”Vi ska vara jävligt jobbiga att möta.”
Han berättar glatt att Toni Koskela tog upp exakt just det i sitt första möte med spelarna. Det handlar om intensiteten i löpningar och i duellspel och där ska det inte finnas något förhandlingsutrymme.
