Att vara ledig är en definitionsfråga säger Henrik Rydström.
Nio dagar utan adrenalinkickar är mycket för en rastlös själ.
– För att klara det här jobbet måste man få in det i blodet. Man är som en sjöman som måste ut på havet.
Några minuter innan vi har satt oss i ett samlingsrum i anslutning till kärnverksamheten på bottenplanet i det inre av Guldfågeln Arena passerar Stefan Larsson som uttrycker precis samma sak: efter några dagar med familjen i Värmland så börjar det kännas i kroppen. Jobbet. Kickarna. Suget.
Det har naturligtvis funnits tid för att landa, skruva ner tempot, umgås med familjen, men också utrymme för lite ”finjobb” som Rydström uttrycker det.
– Vi har ett stort dokument med våra offensiva metoder som nu är uppe i 600 slides. Under ledigheten har jag kunnat gå igenom våra tio matcher och sorterat materialet, det jag aldrig hinner när det är matcher och träningar. I det arbetet föds tankar, detaljer blir bekräftade och i nån mån kan jag staka ut en riktning framåt.
Det finns även andra fördelar med att få en paus.
– Jag behöver inte entusiasmera 24 personer dagligen. Mitt kroppsspråk, den energi jag sänder ut påverkar alltid gruppen. En rolig del i yrket, som gör mig själv bättre, men det är också något som tar energi.
Henrik Rydström har över tid lärt sig att ta små pauser i vardagen och att hela tiden vara i nuet, inte tänka resultat, istället njuta av den fotboll som laget han tränar presterar.
– Jag vet att vi möter Värnamo i omstarten. Efter det ingen aning. Det gäller att skala ner annars blir du uppäten av jobbet.
Spelarna är på plats igen med några få undantag – David Olafsson, Calle Gustafsson och Isak Jansson – har varit upptagna av landslagsspel. Olfasson spelar Nations League med Island och får ledigt när resten av truppen åker till Österrike för läger. Gustafsson och Jansson åker med men kommer att avlastas under den veckan.
Vad kommer ni att fokusera på inför omstarten av allsvenskan?
– Successivt kommer vi att träna mer och hårdare. Jag tycker vi mesar för mycket i svensk fotboll. I andra länder är kravet på förflyttningar mycket större. Jag har medvetet fått hålla tillbaka med tanke på den skadebenägna trupp jag ärvde förra året. Vi har problem även i år, men nu, sex månader in på säsongen kan vi öka: bättre och intensivare pass med god återhämtning. Målsättningen är att spela vår fotboll ännu snabbare och hårdare.
Detaljer i spelet..?
– Vi har förbättrat våra omställningar, men har inte kommit till avslut tillräckligt ofta. Det ska vi jobba på. Vi ska bli ännu bättre på att försvara vårt straffområde. Jag tror vi är näst bäst i allsvenskan på att hindra motståndarna att komma in på vår planhalva, men de kommer ofta åt vårt straffområde. Vi måste stoppa fler inlägg, komma ut på spelare och att vara mer intensiva i det området. Malmö FF och Djurgården är två lag som är mycket mer aggressivare än oss. Det krävs större hängivenhet. Klarar vi det kommer det att göra skillnad.
Alltså, detaljer i spelet som kan bli bättre.
Att kunna göra det som sexa i allsvenskan med möjlighet att passera både MFF och Djurgården som har en match mer spelad; med två fler poäng än vid motsvarande tid förra året och dessutom med en startelva där fem-sex spelare är nya imponerar.
Det som kanske bäst sammanfattar starten på årets allsvenska är hur Kalmar FF har närmat sig topplagen. Det som i princip såg omöjligt ut förra året har landat i vinster mot Hammarby och Djurgården plus en riktigt fin insats mot Malmö FF i premiären.
Kan du peka på något specifikt? Är det mer mentalt än taktiskt?
– Bra fråga. Det hänger ihop. Ska man gradera, vilket är omöjligt, men om vi leker med tanken, så är 65-70 procent en tankemässig förflyttning. Hade vi inte gått igenom det vi gjorde 2021, då hade vi inte kunnat ta klivet vi klarat i år.
Cupkvarten mot Djurgården i våras blev ett sent och tydligt wake up call, eller en ny referenspunkt att grotta ner sig i.
Rydström har svårt att sätta fingret exakt på vad det är: Är det antal accelerationer? Sprints? Eller är det att laget vinner fler dueller än motståndarna?
Han landar i ett resonemang i att gruppen och truppen vågar göra många olika saker, testa nytt, i en tillåtande miljö.
– I Sirius 2019 var alla livrädda för förändring. Här är det annorlunda. Här kan vi skriva vår egen historia. Vi spelar annorlunda än i fjol, i alla fall jämfört med samma tid förra året. Skillnaden är avsevärd. Vi har närmat oss topplagen men ändå lyckats bibehålla vår styrka gentemot lag på ungefär samma ekonomiska nivå.
Taktiskt då? Har ni adderat något i arsenalen?
– Vi tittade naturligtvis på motståndet även förra året, men då hade vi nog med oss själva. Nu har vi en identitet. Motståndarna tar oss på större allvar. Det ökar motivationen bland våra spelare och det gör det enklare att landa i resonemang och träna på det.
– Jag vet inte om det finns något som heter grundspel, men här finns något som gör att de som kommer in snabbt förstår vad vi vill göra. Då kan vi plötsligt börja vrida på hur vi vill spela. Jag tjatar om mina pressituationer, men de är en grund som vi utgår ifrån. Mot Hammarby vred vi på det på ett visst sätt, mot Djurgården på ett annat. Det har givit bra effekt.
Offensivt gillar Rydström att prata om sin amöba, där spelarna flyter in och ut i ytor, byter positioner med varandra för att skapa samhandling, synergier och flexibilitet.
– Vad vi gör offensivt avgörs av vad motståndarna gör i sitt försvarsspel. Nahom (Netabay) och Oliver (Berg) har grymt stor arbetskapacitet, rör sig över stora ytor och är bra på att länka spel. Vi har inte kunnat använda Simon (Skrabb) så mycket än. Med honom blir det en nivå till. Offensivt är vi flexiblare och svårare att stänga ner i år.
Rydström har som vanligt glidit i väg i sitt resonemang innan han plötsligt är tillbaka.
– Frågan? Just det. Vad är skillnaden? Vi har blivit bättre defensivt för att vi är bättre offensivt. Men. Vi tar oss fortfarande inte till så många målchanser som jag skulle vilja med tanke på vårt bollinnehav, men fler situationer än förra året. Trots att vi tappat Ring och Fröling.
Trots fina underliggande siffror har KFF släppt in en del enkla mål.
Ni släppte in ett par billiga mål mot Häcken, kom tillbaka starkare och mer solida mot Djurgården, åker sen ner till Listerlandet och släpper på nytt in ett enkelt mål och hamnar i underläge. Helt ärligt vad tänkte du i det läget?
– Målen sorterar jag in under individuella misstag. Det betyder inte att jag frånskriver mig ansvar. Vad kräver vi av mittbackarna? De ska vara spelbara, dynamiska. Lars ska droppa sju meter för att ge alternativ, han ska bryta linjer, plocka ner och nicka bort bollar, täcka skott, för att ta några exempel. Den arbetsbeskrivningen har du inte i många lag. Vi dominerar matcher och mittbackarna är inne i ett kreativt tankemönster. Händer det något måste chipet bytas blixtsnabbt för att stänga ner en farlighet. Spelarna är inte riktigt där än. Därför händer det. Jag är övertygad om att vi kan eliminera den typen av situationer, orka vara mer närvarande i 90+.
Skadesituationen har kanske inte varit lika omfattande som våren 2021, trots ett Covid 19-utbrott, men tillräcklig för att det ska störa verksamheten. Hur har det påverkat er progression?
– Två saker går att peka på: Vi har haft tur och kunnat använda många av våra centrala spelare. Men vi har varit för få. Vi släppte Edvin Crona och Johan Arvidsson sent utan att ta in något, ett val vi gjorde. Det har dock lett till att vi tvingats göra saker som vi förmodligen inte gjort annars, vridit, ändrat, som givit oss fler verktyg.
Mot Häcken borta hade Rydström tre mittbackar, en inte helt hundra Erik Israelsson, Rasmus Elm och Leon Isa på bänken.
– Jag behöver nödvändigtvis inte ha konkurrens på varje position, som spelare gillade jag det inte, haha. Vi har en förbannat bra grupp, men ibland är någon ur form, några har fått spela lite för mycket och jag vill kunna vila Romario, även om han själv inte vill, för att få ut så mycket som möjligt av honom så länge som möjligt.
Du har varit tydlig med att ni måste få in tre-fyra nya spelare i det fönster som öppnar 15 juli. Är det möjligt?
– Det där är Jörgen Peterssons bord. Jag hoppas det. När Dogge (Bergqvist) försvunnit är vi 19 utespelare. Rhöse är fortfarande inte i träning, Filip och Kevin osäkra en tid framåt, Erik kan inte gå hundra och Simon är fortfarande i sin uppbyggnadsfas. Då är vi nere på 14 spelare. Så vi behöver bli några fler.
Douglas Bergqvist lämnar igen. Hur ska ni fylla det hålet, och då menar jag i första hand, den ledarroll han bidragit med?
– Några andra får steppa upp: Lars, Sjöstedt och Calle Gustafsson kan förhoppningsvis höja sina staplar i den delen. Bli lite mer paranoida, trigga överlevnadsinstinkten, det som var mitt bränsle som spelare.
Lägger vi för mycket i begreppet ledare?
– Tvärtom, för lite. Man brukar prata om The Glue Guy. Dogge hade engagemanget. Samtidigt måste det kännas genuint. Matcherna är en sak. Drivet i vardagen, på träningarna är minst lika viktigt.
