Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF i Allsvenskan på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Okej, Malmö FF etta.
Det är förnuftigt, okontroversiellt och baserat på fakta mer än något annat.
Sen däremot.
Att placera in de översta åtta lagen i rätt ordning är verkligen inte lätt.
Placeringarna sex till åtta känns ändå bekvämt, stadigt och som rätt väg att gå.
AIK och Djurgården var inte långt borta 2021.
I Borås grämer man sig fortfarande för några tunga poängtapp hemma, som när Kalmar FF hämtade in 0-2 till 2-2, och vad som kunde hänt om inte om funnits.
Hammarby är lurigt. Ny tränare, ny spelidé, ett par klassrekryteringar – och så publiken. Vad kommer den att betyda?
Magkänslan fick avgöra.
Det får bli så här.
8) IFK GÖTEBORG
Viktiga spelare in: Warner Hahn, mv, Go Ahead Eagles, Amir Al-Ammari, m, Halmstad.
Tungt tapp: August Erlingmark, m, Atromitos.
Kommentar: Inte en säsong eller ett år utan stök i Blåvitt. Sportchefen Pontus Farnerud den senaste i raden som packa och lämna. Den listan kan göras lång. Befogat eller inte, men nu verkar det som om Håkan Mild och Mikael Stahre driver verksamheten framåt – och snart är det slut på ursäkter.
Göteborg kan aldrig var nöjda med mindre än topp fem-placeringar och det är dit man siktar redan i år.
Möjligt?
Ja, om allt faller på plats: veteraner som är fortsatt pigga och talanger som får plats att blomma utan att säljas vidare så fort de gjort fem matcher i a-laget.
Jag har svårt att se en tydlig identitet i Blåvitt, bortsett från Stahre-energin som ibland kunde forma ett framåtlutat och frustande kollektiv som gjorde skillnad.
Men inte så ofta.
Finns inte den där energin är det inte så mycket struktur och systematik.
Därför tror jag det blir en ny plats på övre halvan, men inte topp fem.
Marcus Berg och Oscar Vilhelmsson är en spännande kombination på topp. Tobias Sana är skicklig som kreatör och Gustav Svensson kommer att skydda sin backlinje med sitt liv.
Mattias Bjärsmyr och Calle Johansson är stabila rättvända, mindre bra om det blir spel bakom dem och kan Oscar Wendt fortsätta där han slutade 2021 och inte se ut som han gjorde initialt på säsongen, då kan det lyfta.
Samtidigt tycker jag truppen saknar bredd för att komma högre.
7) IFK NORRKÖPING
Viktiga spelare in: Godswill Ekpolo, b, Häcken, Filip Dagerstål, b, FC Khimi, Jacob Ortmark, m, Sirius, Jean Carlos De Brito, b/m, Varberg.
Tunga tapp: Samuel Adegbenro, f, Beijing Guoan, Carl Björk, f, Bröndby, Henrik Castegren, b, Lechia Gdansk.
Kommentar: Rikard Norling var under många år en stadig 60 poängstränare i topplagen AIK och Malmö FF. Svensk mästare i båda föreningarna, en garant för framgång.
Det var väl exakt det som Norrköping förväntade sig med anställningen inför 2021.
Efter guldet 2015 har Peking landat på följande tabellplaceringar: 3, 6, 2, 5 och 6. Vilken riktning förväntades ta med Norling var väl rätt given.
Norling havererade med sitt ambitiösa Atalanta-försök i AIK 2020 med sparken som följd. Han har fortsatt med sitt man man-spel. Inte lika utpräglat som i Solna, men det räckte bara till en sjunde plats, tre poäng efter Kalmar FF.
Ett inkörningsår eller en Norling-trend som kommer att fortsätta?
I år har han fått möjlighet att prägla truppen med att handplocka Ekpolo, De Brito, Daniel Eid och Ortmark. Addera dessutom hajpade norrmannen Eman Markovic och tillfällige (?) hemvändaren Filip Dagerstål, vilket ökat flexibiliteten rätt ordentligt.
Bredden i truppen finns, men inte topp fem-bra, och det finns anledning att fundera över hur Norrköping ska klara sig utan Sam Adegbenro, förra säsongens allsvenska skyttekung.
Ingen Adegbenro, ingen Björk och en skör Totte Nyman.
Lucas Lima är den enda predestinerade nian i truppen bakom Nyman.
Norrköpings framgångsrika spelarförsäljningsmodell har givit tillräckligt med pengar för att kunna gå ut och förstärka på ett sätt som bara några få allsvenska föreningar klarar.
Men en tillräckligt vass anfallare saknas fortfarande.
Sen är det bara en tidsfråga innan Ishaq Abdulrazak försvinner.
Finns täckning centralt på mitten då?
6) KALMAR FF
Viktiga spelare in: Ricardo Friedrich, mv, Ankaragücü, Axel Lindahl, b, Bodö/Glimt, Simon Skrabb, f, Brescia, Nahom Netabay, m, Sirius, David Olafsson, b, Ålesund, Douglas Bergqvist, b, Tjernomorets Odessa, Kevin Jensen, f, Landskrona.
Tunga tapp: Jonathan Ring, f, Jeju United, Sebastian Ring, b, Wisla Krakow, Nils Fröling, f, Hansa Rostock, Piotr Johansson, b, Djurgården.
Kommentar: På den allsvenska upptaktsträffen hamnade Kalmar FF i Dark Horse-gruppen med Mjällby, Varberg och Sirius, vilket indikerar plats nio till tolv. Hammarby, Häcken, Göteborg och Norrköping klassades som utmanare och i det samlade expert och journalist-tipset landade KFF som åtta.
Rimligt? Ja, kanske.
Förnuftigt? Jorå.
Är det möjligt att göra om samma resa även i år? Absolut.
Varför kommer jag att försöka förklara i en längre kommentar som publiceras senare i veckan.
5) IF ELFSBORG
Viktiga spelare in: Gustav Henriksson, b, Wolfsberger, Michael Baidoo, m, Sandnes Ulf.
Tungt tapp: Fredrik Holst, m, Lilleström.
Kommentar: Teoretiskt har väl alla lag en spelidé, ett tydligt ramverk, några har till och med en inbyggd flexibilitet för att kunna påverka matcher i en fördelaktig riktning.
I vissa fall är det svårt att se bakomliggande tankar.
Men inte i Borås.
Visuellt är Elfsborg allsvenskans tydligaste lag.
Jimmy Thelin har fått jobba i lugn och ro, uppbackad av allsvenskans mest långlivade sportchef, Stefan Andreasson, vilket har betalat sig.
Thelin i Jönköping Södra var något helt annat.
I Borås har han mejslat fram en spelidé som är unik: ett hårt jobbande kollektiv, med återerövring och extremt snabb omställningsfotboll som spetskompetens.
För varje år justeras idén i rätt riktning.
Elfsborg är i dag ett stabilt topplag men saknar kanske bredden som övriga lag i jakten på guld. Men med sin tydliga spelidé har Andreasson & Thelin kunnat vara extremt noggranna i sin rekrytering – utifrån eller i den egna akademin.
Målvakt + backlinje håller hög klass. Det centrala mittfältet kommer att sakna den extremt aggressive dansken Fredrik Holst. Men bli inte förvånade om nån av Emmanuel Boateng, Michael Baidoo eller unge Noah Söderberg sömlöst löser uppgiften.
Som vanligt på topp: allsvenskans mest obekväma spelare, Per Frick, som gör skitjobbet, vecka efter vecka, match efter match. Oerhört jobbig, oerhört bra på det han gör.
Som komplement till Frick på kanterna har Thelin fyra speedkulor att skicka i väg i djupled. Rasmus Alm och Jeppe Okkels de två mer etablerade, men det är kanske Alexander Bernhardsson och/eller Jacob Ondrejka som kommer att glänsa i år.
Ondrejka har fått utvecklas i lugn och ro sedan flytten från Landskrona för två år sedan. Han har sett otroligt vass ut på försäsongen.
Elfsborg har kvaliteter för att komma högre än femma om deras spelidé har justerats ytterligare.
4) HAMMARBY IF
Viktiga spelare in: Nahir Besara, m, Örebro SK, Loret Sadiku, m, Kasimpasa.
Tunga tapp: Akinkunmi Amoo, m, FC Köpenhamn, Aziz Ouattara, m, Genk.
Kommentar: Publiken och trycket på Tele2 kommer att lyfta Bajen minst en nivå. Men det kan räcka längre än så.
Frågan är om gruppen hinner ställa om tillräckligt snabbt till Marti Cifuentes filosofi. För övrigt den tredje spelidé som spelarna måste hantera på mindre än ett år efter Stefan Billborn och Milos Milojevic.
På sikt absolut.
Cifuntes har fått in sin drömspelare i Besara och är Sadiku lika bra som alla säger i en allsvensk kontext har Hammarby hittat sin sköld, sin sexa, vilket kommer att frigöra Darijan Bojanic för mer kreativa uppgifter.
Gustaf Ludwigson tackade nej till pengarna i Sydkorea och det ska inte underskattas. Tillsammans med Astrit Selmani är han allsvenskans mest presstunga anfallskombo.
Det vimlar av mittbackar i truppen, men två av de mest hajpade – Fjoluson och Paulsen – ser så här dagarna före premiär vara omkörda av den pånyttfödde Richard Magyar. Mads Finger är given.
Williot Swedberg är på riktigt en supertalang, men har är ännu ingen Amoo.
Får Hammarby träff från start kan de vara med hela vägen.
3) DJURGÅRDENS IF
Viktiga spelare in: Victor Edvardsen, f, Degerfors, Sead Haksabanovic, f, Rubin Kazan, Piotr Johansson, b, Kalmar FF, Pierre Bengtsson, b, FC Köpenhamn, Gustav Wikheim, f, Al-Fateh.
Tunga tapp: Jacob Une Larsson, b, Panetolikos, Edward Chilufya, f, Midtjylland.
Kommentar: Djurgården orkade inte ändra fram förra året trots det fina utgångsläget med några omgångar kvar.
Analysen?
Energin tog slut i ett lag som kanske är allsvenskans mest automatiserade. I det finns en grundtrygghet som bygger kollektivet, men det har också saknats något: en eller två mönsterbrytare som Jonathan Ring i guldlaget 2019.
Under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf är Djurgården rätt förutsägbara, samtidigt otroligt skickliga i sitt hantverk när allt kuggar i.
Jag tror det är därför vi ser Gustav Wikheim och Victor Edvardsen i Djurgården. Två spelare som inte är ”mallade” på samma sätt som många andra i truppen.
Lagerlöf beskriver Wikheim som en Ring-typ och Edvardsen som en spelare med en betydligt mer omfattande verktygslåda än vad många tror.
Bosse Andersson har också fyllt Aslak Fonn Witry-hålet med Piotr Johansson och adderat en kompetent vänsterback i Pierre Bengtsson.
Här finns egentligen alla komponenter för en rejäl guldjakt.
Det skiljde två poäng 2021.
2) AIK
Viktig spelare in: Axel Björnström, b/m, Arsenal Tusla.
Tungt tapp: Henok Goitom, f, slutar.
Kommentar: Med en bättre start och ett bortaspel av lite högre kaliber är AIK definitivt med i guldracet.
Kommer dessutom John Guidetti innan fönstret stänger istället för i sommar tror jag det första problemet (en dålig start) är avhjälpt med en spelare, som visserligen har mycket att bevisa efter några magra år i Baskien, men som i en allsvensk kontext blir en lika stor konkurrensfördel som Kiese Thelin i Malmö FF.
Annars finns väldigt mycket på plats.
Bartosz Grzelak har lotsat klubben tillbaka till sina rötter efter Norling-experimentet. 2020 såg det väl inte jättekul ut, men jag tycket det hände något förra året, framför allt under andra halvan av serien.
Försvarsspelet är fortfarande själva fundamentet, spetskompetensen med allsvenskans bästa fyrbackslinje där försäsongens stora överraskning Josafat Mendes imponerat som högerback. AIK-fostrade Mendes är tillbaka efter en kort utflykt till Hammarby TFF och ser redan nu (han fyller 20 i december) ut som en startspelare.
Mendes är en i raden av många talanger som AIK utvecklar i den egna akademin: Eric Kahl och Paulos Abraham har redan försvunnit. På tur står nu Yasin Ayari, Amar Abdirahman Ahmed, Ahmed Faqa och Rasmus Bonde. Tom Strannegård och Erik Ring är redan där och Bilal Hussein har vuxit ut till en av allsvenskans bästa centrala mittfältare.
Sannerligen ett imponerande arbete och ett helt annat förhållningssätt än grannen Djurgården som har en mer senior inriktning i sin verksamhet.
AIK och MFF stannade båda på 59 poäng 2021. Skåningarnas målskillnad avgjorde.
Guldvittring då, hela vägen i år?
1) MALMÖ FF
Viktiga spelare in: Isaac Kiese Thelin, f, FC Baniyas, Dennis Hadzikadunic, b, Rostov.
Tunga tapp: Anel Ahmedhodzic, b, Bordeaux, Antonio Colak, f, PAOK.
Kommentar: (Lag 1) Johan Dahlin – Eric Larsson, Lasse Nielsen, Niklas Moisander, Martin Olsson – Oscar Lewicki, Sergio Pena – Jo Inge Berget, Anders Christiansen, Veljko Birmancevic – Isaac Kiese Thelin.
(Lag 2) Ismael Diawara – Felix Beijmo, Dennis Hadzikadunic, Matej Chalus, Jonas Knudsen – Erdal Rakip, Hugo Larsson – Adi Nalic, Sebastian Nanasi, Sören Rieks – Malik Abubakari.
(Övriga) Ola Toivonen, Samuel Kotto, Romain Gall, David Edvardsson, Amel Mujanic, Samuel Adrian, Patriot Sejdiu.
Att inte tippa Malmö FF som vinnare ett tredje år i rad är att gå emot allt sunt förnuft.
Mästarna kan alltså ställa upp, givet att alla är tillgängliga, med två lag med möjlighet att utmana i toppen.
Ingen annan förening är i närheten av den bredden och spetsen.
Det är packat med erfarenhet och individuell skicklighet.
Här finns rå talang – Nanasi och Hugo Larsson. Två bra målvakter och en vinnarkultur, sju guld sedan 2010, som är utan konkurrens.
Mättnad? Jag har svårt att tro det i en så professionell miljö där vinna är överordnat allt annat.
Europaspel brukar alltid lyftas fram som en negativ parameter. Ett intensivt spelschema, eventuella skador och avstängningar, påverkar även lag som MFF förstås.
Men med den bredden ska man kunna hantera två fronter samtidigt.
Dessutom tror jag vi kommer att få se ett mer distinkt Skåne-lag i år. Milos Milojevic lovar ett dubbelt så bra presspel, ett mer intensiv fotboll som ska generera fysisk överlägsenhet och förlängningen också ett mentalt övertag.
Det sprakade verkligen inte om det Jon Dahl Tomasson-tränade Malmö FF. Det var förutsägbart, statiskt och en otydlig spelidé, men med så mycket individuell skicklighet att det räckte att vinna allsvenskan på målskillnad.
Jag tror vi får se ett helt annat mästarlag med Milojevic.
