”De får slå ihjäl mig – bollen var inne i mål!”

Sylvia Axelsson i Skärblacka var skakad över vad hennes man utsattes för:
– Man hotade i telefon att komma hit och bränna ner hemmet, att Arne skulle kremeras. Det var ett tag så nervöst att jag tittade ut genom fönstret varje gång en bil dök upp.
– Jag trodde inte det fanns så otäcka människor.

Vad var det som hade hänt? Jo, Kalmar FF hade kvitterat till 2–2 i en division II-match mot Västra Frölunda. Kenneth Bojstedts nick på Fredriksskans den 19 oktober 1975 måste vara det mest omdiskuterade målet i den svenska fotbollens historia. Det debatterades och diskuterades i dagar, veckor, månader, ja, många år efter det godkänts. 

1975 hade IFK Göteborgs fotbollsbas, marknadsföringsgeniet Anders Bernmar hårdlanserat begreppen ”Blåvitt” och ”champagnefotboll”. Torbjörn Nilsson var årets fynd och landslagsmän som Björn Nordqvist och Ove Kindvall lockades till Göteborg. 

IFK hade ramlat ur Allsvenskan 1970 men nu skulle man äntligen upp ur tvåan igen! Laget drog i snitt 15.555 åskådare per hemmamatch, pengarna rullade in och Blåvitt var glödhett överallt. De allsvenska kassörerna gnuggade händer över att denna vinstmaskin, som drog storpublik vart man kom, såg ut att vara på väg upp i högsta serien igen.

Det fanns bara ett problem. Det hette Kalmar FF.

I Kalmar hade man sedan flera år målmedvetet byggt upp ett lag med sikte på Allsvenskan, där man inte funnits med sedan mitten av 50-talet. Ritningarna hade dragits upp under blivande förbundskaptenen Lars ”Laban ” Arnessons tid i föreningen (1970–72) och siktet var inställt på att man skulle spela i Allsvenskan igen säsongen 1976. 

KFF gick upp i serieledning i Södertvåan efter den sjätte omgången. I den tionde mötte man IFK Göteborg inför otroliga 45.951 åskådare på Ullevi. KFF vann seriefinalen sedan Jan-Åke Lundberg nickat in segerbollen i en match där nervositeten i båda lagen var påtaglig men där gästerna hade det mesta och bästa av både chanser och spel. 

Den 7 augusti vann KFF returen på Fredriksskans med 3–1 och såg ut att gå mot en klar serieseger. På göteborgskt manér slogs fast att ”IFK” egentligen skulle uttydas ”Inte Före Kalmar”…

Men så började det rödvita maskineriet hacka. Man tappade poäng mot Blomstermåla och förlorade borta mot både IFK Malmö och Emmaboda. Dessutom blev anfallsstrategen Kjell Nyberg knäskadad. Och även om man försökte lägga locket på blev det allt svårare att dölja att årsfärske tränaren Kay Wiestål var starkt ifrågasatt. Trotjänaren och pådrivaren Bosse Nilmert petades plötsligt och snacket gick på stan om hur det jäste i laget.

När KFF i näst sista omgången bara fick oavgjort i Trollhättan krympte den tidigare så säkra ledningen ihop till en futtig liten poäng. Eftersom IFK Göteborg hade den klart bästa målskillnaden gällde det för KFF att vinna sista matchen mot Västra Frölunda på Fredriksskans. Frölunda var i sin tur piskat att ta poäng för att inte ramla ner i trean. Blåvitt skulle spela sista omgången i Emmaboda och ingen kalkylerade med annat än Göteborgsvinst.

Frölundas libero hette Allan Hebo Larsen. Bara tre år tidigare hade han spelat för – Kalmar FF.

– Det är naturligtvis risigt att det blivit så här, suckade Hebo när han pratade med Östra Smålands B-G Roos inför matchen. 

– Jag hoppas bara att inte jag måste slå in ett avgörande mål som får KFF att missa seriesegern, det skulle vara för grymt.

Men det skulle bli grymmare än så för den lille dansken…

Det börjar bra för hemmalaget. Efter elva minuter slår Ronny Sörman ett inlägg mot Jan-Åke Lundberg. Jan-Åke når inte bollen, men det gör hans bevakare Ingemar Linell. Han träffar bollen klockrent med pannan och ställer sin målvakt Lars-Olof Johansson fullständigt – 1–0 till KFF!

Efter ett par chanser åt båda håll – bland annat nickar Hebo bort bollen på mållinjen – blir Frölundas Bengt Hellgren fälld i KFF:s straffområde av Mats Örn. Allan Hebo Larsen slår straffen, Tony Ström har händerna på bollen men förmår inte hålla den. Därmed går IFK Göteborg upp i serietopp eftersom man gjort mål i Emmaboda.

På tilläggstid i första halvlek tar Frölunda ledningen när Göran Fransson kallt rullar in bollen. Då hjälper det inte att Emmaboda utjämnat mot Blåvitt, i halvtid är det ändå IFK Göteborg som har greppet om den allsvenska platsen.

I pausen på Fredriksskans värmer Kjell Nyberg upp. Han har inte spelat en match på mer än två månader sedan hans knä sagt ifrån och han tvingats till operation i början av september. Nu tar han kommandot direkt, snurrar upp Frölundas högerförsvar och får fart på KFF:s anfallsspel. 

I Emmaboda blir det straff för Blåvitt. Ove Kindvall ger sitt lag ledningen med 2–1. Det innebär att KFF nu måste göra två mål för att få spela i Allsvenskan nästa år. Och i 54:e minuten får KFF en hörna som slås av nyinkomne Nyberg. Frölundamålvakten är på fel ställe när Kenneth Bojstedt nickar mot mål. Men inne i målet står Allan Hebo Larsen och får ut bollen med huvudet. Domare Axelsson är skymd av en Frölundaspelare vid andra stolpen och kan inte se om bollen är över mållinjen innan Hebo skallar ut den. 

Domaren kan ju inte gärna döma mål när han inte sett om bollen varit över mållinjen och vinkar avvärjande, men upptäcker snabbt att i perfekt position vid hörnflaggan och med fri sikt står linjedomaren Tage Skullman och signalerar för mål. Axelsson springer honom till mötes och får veta att Skullman tydligt sett hela bollen innanför stolpen. 

Domaren litar självfallet på sin linjeman, dömer mål och beordrar avspark. Frölundaspelarna protesterar givetvis, alldeles särskilt Hebo Larsen, men Axelsson ändrar sig förstås inte.

Men KFF måste göra ett mål till. Någon hjälp av Emmaboda är inte att räkna med, Blåvitt ökar på till 3–1 genom Lennart Ottordahl.

Då slår den återuppståndne Kjell Nyberg till:
– Det var meningen att jag skulle slå in ett skruvat inlägg mot mål. Jag tror jag slog till bollen innan den hade tagit mark ordentligt  och fick en härlig träff.

Bollen seglar i den hårda motvinden in i nät över Frölundamålvakten och KFF har tagit hand om den allsvenska platsen igen. 

Det spelar ingen roll att IFK Göteborg till slut vinner med 5–1 i Emmaboda. 3–2 står sig tiden ut på Fredriksskans och Kalmar FF är efter 20 år tillbaka i högsta serien. Frölunda har däremot för första gången på 26 omgångar hamnat under nedflyttningsstrecket eftersom Grimsås vinner i Hässleholm med 1–0.

Men matchen på Fredriksskans var alltså inte över bara för att den var färdigspelad. Ingen av alla de bilder som publicerades kunde ge något entydigt besked om 2–2-bollen verkligen varit över mållinjen eller inte.

En Göteborgstidning publicerade en utredning från Chalmers Tekniska Högskola som skulle bevisa att Arne Axelsson begått ett ödesdigert misstag som litat på Skullman. I Stockholm presenterade samtidigt Expressen en ekvation utförd av förste forskningsingenjör Karl-Hugo Ågren vid FOA, Försvarets Forskningsanstalt. Här slogs tvärtom fast att Axelsson gjort fullkomligt rätt som trott på linjedomare Skullman (benämningen ”assisterande” hade inte uppfunnits vid den här tiden).

– Dom får slå ihjäl mig, var den mordhotade Tage Skullmans egen kommentar.
– Jag kan ändå aldrig säga något annat än att bollen var inne!

Arne Axelsson struntade för egen del i alla hotelser och telefontrakasserier: 
– Mig får folk kalla vad de vill, det bekymrar mig inte. Men när de öser skällsord över min fru blir jag förbannad!

Efter diverse påtryckningar beslutade Frölunda att protestera mot domslutet.
– Det här är den svartaste dagen i mitt liv, var Tage Skullmans kommentar.
– Mordhot och snack om att jag skulle vara mutad tar jag inte så hårt som att Frölunda tror att jag vinkar på vinst och förlust. Hade jag varit det minsta tveksam hade jag aldrig vinkat för mål. 

Den 42-årige tjänstemannen på Goodyears gummifabrik i Norrköping var djupt bedrövad när han pratade med Östra Smålands reporter:

– Vi hade förberett oss hela veckan för den här matchen och var verkligen tända på uppgiften. Det blev också en fin match och jag tyckte båda lagen skötte sig bra. Att det sedan skulle bli snack om målet förstod jag men att det skulle bli så här… aldrig!

– Vi åkte tidigt på söndagsmorgonen och kom hem sent på kvällen. För detta fick jag som linjeman 70 kronor och maten skulle jag hålla med själv. Snacka om att vara mutad…

– Visst har jag gjort fel som domare, det gör alla. Men en sak är jag säker på – jag gjorde inte fel i Kalmar!

Utan att darra det minsta på rösten slog Skullman fast:
– Blir jag ensam kvar mot hela svenska folket kommer jag aldrig att ändra uppfattning!

Frölundas protest avslogs utan diskussion.

Domaren Arne Axelsson, som var fiskare till yrket, tog det hela ganska kallt:
– Det blåser på sjön också ibland…

Exotiske Kjell – prisad matchhjälte

Kjell Nyberg var det mest exotiska inslaget i det KFF-lag som tog steget upp i Allsvenskan 1975. Han kom ända från Nykvarn i Sörmland medan de andra i laget var smålänningar, ölänningar och blekingar. 

Kjell hade också tidigare erfarenhet av allsvenskt spel. Han gjorde 16 matcher och två mål för Djurgården 1970–71. Sedan drabbades han av en svår knäskada som kom att ställa till det för honom under hela hans fortsatta karriär. 

Till Kalmar FF kom han 1972, på lån från Djurgården. Lånet blev aldrig reglerat och Kjell blev kvar i KFF. Sin sista match gjorde han 1980, sedan höll inte knät längre. 

Hebo kom tillbaka 

Allan Hebo Larsen hade spelat för Kalmar FF redan säsongen 1972. Hit hade han hämtats från Nybro IF, men från början kom han från danska Hvidovre. Hebo var med på hela resan när laget från att ha legat i fjärde divisionen 1962 lyfte som en raket genom det danska seriesystemet för att slutligen vinna mästerskapet 1966.  

1973 flyttade Hebo till Göteborg och började spela för Västra Frölunda. Han har aldrig slutat hävda att KFF:s 2–2-mål 1975 var felaktigt. Det hindrade honom emellertid inte från att återvända till Kalmar som Bosse Johanssons assistent i början av 80-talet. 

När Bosse lämnade KFF efter det lyckosamma kvalet mot Djurgården 1983 blev Hebo befordrad till huvudtränare. Hans första säsong slutade laget på en fullt godkänd sjundeplats i Allsvenskan, 1985 blev man sensationellt nog tvåa. Det blev man lika sensationellt året därpå också – fast från slutet… Kalmar FF degraderades till Söderettan och återkom inte till högsta serien förrän 1999.

Klas Palmqvist
(Texten var publicerad i Östra Småland den 16 maj 2009)
E-post: unionberlin@hotmail.com
Mobil: 073-0718020
Twitter: @bollkultur

MATCHFAKTA

Fredriksskans, söndagen den 19 oktober 1975 
Division II Södra, omgång 26

Kalmar FF – Västra Frölunda IF 3–2 (1–2)

1–0 Ingemar Linell, självmål (11)
1–1 Allan Hebo Larsen, straff (33)
1–2 Göran Fransson (45+1)
2–2 Kenneth Bojstedt (54)
3–2 Kjell Nyberg (66)

Domare: Arne Axelsson, Skärblacka
Publik: 11.922

Kalmar FF: Tony Ström (mv), Stig Andreasson, Jan Carlsson, Mats Örn, Ronny Sörman, Kenneth Bojstedt, Börje Axelsson, Lars Nihlstedt (Bo Nilmert 62), Ulf Wennerström, Jan-Åke Lundberg, Håkan Lidheim (Kjell Nyberg 46) 
Tränare: Kay Wiestål

Västra Frölunda IF: Lars-Olof Johansson (mv), Bertil Samuelsson, Lars Eriksson, Allan Hebo Larsen, Ingemar Linell, Sverre Rökaas, Bertil Samuelsson, Kjell Karlsson, Bengt Hellgren, Göran Fransson, Roger Lundin 
Tränare: Raymond Carlsson