Vädret är fortfarande strålande vackert här i Benidorm. Planerna likaså. Och det gäller verkligen att utnyttja möjligheterna det ger. Så istället för det vanliga, med ett fyspass och ett fotbollspass, fick vi njuta av dubbla fotbollspass med allt vad det innebär i form av gräsdoft, gräsfläckar och sega ben. Fys-Markus beordrade sedan ner oss i poolen för att påskynda återhämtningen av trötta muskler och leder. Vattnet var isande kallt, och det var ett ganska sammanbitet och huttrande gäng fotbollsspelare som led i sju minuter.
Vädret är fortfarande strålande vackert här i Benidorm. Planerna likaså. Och det gäller verkligen att utnyttja möjligheterna det ger. Så istället för det vanliga, med ett fyspass och ett fotbollspass, fick vi njuta av dubbla fotbollspass med allt vad det innebär i form av gräsdoft, gräsfläckar och sega ben. Fys-Markus beordrade sedan ner oss i poolen för att påskynda återhämtningen av trötta muskler och leder. Vattnet var isande kallt, och det var ett ganska sammanbitet och huttrande gäng fotbollsspelare som led i sju minuter. Jag antar att det såg ganska roligt ut när vi stod där, för flertalet turister stannade upp och skrockade muntert åt oss. Värst är det dock i början, den första minuten, sedan domnar benen och fötterna bort och i slutet är det nästan behagligt att stå där.
Nio dagar kvar av lägret och i eftermiddag (läs lördag) drar vi vidare mot La Manga. Alla vi som någon gång satt vår fot på La Mangas kullerstensprydda gator vet ungefär vad som väntar. ”Härdning”. Vi ska, och kommer, att härdas. Härdas i sysslolöshetens hårda grepp. Jag har laddat upp ordentligt för alla dessa ”tomma” timmar. Med böcker har jag fyllt varenda litet utrymme av mina två väskor. Ett tag, vid incheckningen, var jag lite orolig för hur mycket övervikt jag kunde tänkas ha, och således även hur mycket jag skulle behöva betala för alla mina textfyllda sidor. Men oron visade sig obefogad och väskorna gled igenom hur enkelt som helst.
I La Manga kommer vi även att hålla en mindre inkilningscermoni för de nya spelarna. Ni kanske har hört talas, och läst, om andra lags brutala inkilningar där syftet är att förnedra de nya så mycket som möjligt (en mycket udda tradition). Vi i Kalmar FF har valt en annan väg. Här har vi de senaste åren följt landslagets exempel, de nya spelarna får helt enkelt sjunga en sång. Inför alla oss andra reser de sig under middagen på kvällen och förför oss med sina ljuva stämmor. Ganska harmlöst. Men ändå något.
/#16 David Elm
