Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF i Allsvenskan på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
I Sirius hade Henrik Rydström svårt att få till en tillräckligt bra defensiv kopplat till den fotboll han ville spela.
I Kalmar FF gick det väldigt mycket bättre.
Det skiljde tio mål mellan 2020 och 2021, tolv mellan 2021 och 2022.
Bara Djurgården släppte in färre antal mål än KFF ifjol.
Från 49 till 27 baklängesmål på två säsonger.
En omedelbar effekt av riktningsförändringen med större bollinnehav, framåtlutat spel och med det större kontroll över matchbilder.
Den kollektiva försvarsinsatsen imponerade: den aggressiva och höga pressen, återerövring och den kompromisslösa inställningen att försvara det egna straffområdet var nyckeln till framgång.
KFF släppte in tre eller fler mål i sex matcher 2021. Den siffran halverades förra året.
Där har ni anledningen till betygshöjningen.
FÖRSVARSSPELARE
Betyg: 4+ (3)
In: Elias Olsson, Rony Jansson, Sebastian Nilsson.
Ut: Johan Stenmark, Lukas Rhöse, Adnan Kojic.
Övriga: Axel Lindahl, Rasmus Sjöstedt, Lars Saetra, Davíd Kristján Ólafsson.
Kommentar: Inför 2022 försvann fem försvarsspelare, bland andra Piotr Johansson och Sebastian Ring och det fanns frågetecken att räta ut när jag betygsatte lagdelen i slutet på januari. Där och då omedveten om vilken nivå som Axel Lindahl och David Olafsson kunde leverera på i jämförelse med föregångarna.
Den renoveringen hanterades precis som allt annat när det kommer till rekryteringar i Kalmar FF när vi avverkat två år av 2020-talet – både sömlöst och smidigt.
Båda kom med frågetecken: Lindahl som uttalad wingback eller som kantspelare i Bodø/Glimt och i Småland för att bli ytterback för första gången i karriären. Isländske Olafsson från Ålesund med oklar status i ett lag och en liga som många av oss har rätt dålig koll på.
Lindahl bidrog med sin överljudsfart till höger och charmade publiken på GFA när han tempoväxlade sig förbi motstånd ända fram till omgång 20 då Rydström inte var nöjd med hur västgöten hanterade sina defensiva uppgifter. Det blev bara två starter på de sista tio matcherna. En petning som tog hårt och som Lindahl hade svårt att greppa och förstå (hans egna ord).
Olafsson kom med helt andra egenskaper än lillebror Ring (Sebastian), framför allt farten och den defensiva kvaliteten. En kombination som gjorde honom till ordinarie i det isländska a-landslaget.
Nu fanns en grundtrygghet att luta sig mot som ny, som gjorde livet lite enklare, ”farbröderna” Lars Saetra och Rasmus Sjöstedt som klickat redan under 2021 men som bara fortsatte leverera som ett av allsvenskans absolut bästa centrala mittbackspar.
Saetra med sitt duellspel, den fantastiskt fina passningsfoten, den som bryter linjer och är extremt viktig i speluppbyggnaden. Rasmus Sjöstedt, som ett fundament, en lugn och trygg ledarfigur, som löser det som måste lösas, utan att det egentligen syns. Extremt följsam, lösningsorienterad och utrustad med god spelförståelse.
I allt väsentligt en fyrbackslinje som bevisligen är en av de bättre i serien.
Solklar femma, eller?
Tre försvarsspelare har lämnat, men bara 111 allsvenska minuter, samtliga samlade Johan Stenmark på sig innan han försvann ur diskussionen med en ny skada.
Elias Olsson är tillbaka efter utlåning till danska divison 1-laget Naestved. Rony Jansson och Sebastian Nilsson uppflyttade från U19.
Henrik Jensen har startat med i stort sett samma personal i backlinjen i samtliga matcher så här långt och det som kanske var en fråga innan säsongen, den om Lindahl till slut blir förstavalet till höger eller om Johan Karlsson får uppdraget. Är just nu en ickefråga.
Du riskerar en del defensivt med Lindahl, men får så mycket annat med hans fartresurser som passar väldigt bra i Jensens intensiva fotboll, plus att Karlsson imponerat stort som central mittfältare så här långt.
Sju spelare i numerären, men två helt utan erfarenhet på nivån, gör Elias Olsson till den givne back up-spelaren centralt, om nu inte Jensen tänker som Rydström och väljer att anlita Olafsson eller Calle Gustafsson i den positionen om behovet uppstår.
Träningsnärvaron under försäsong är extremt bra. Fysioterapeuten Ida Wiberg har tid att småprata, hämta bollar, samla in koner under passen.
Givet att det fortsätter på det sättet är jag inte orolig. Men hur klarar den här lagdelen en längre frånvaro? – och då tänker jag i första hand på ”farbröderna”.
BETYGSSKALA
1: Håller inte
2: Godkänt, inte mer
3: Bra allsvensk nivå
4: Garanterad övre-halvan-leverans
5: Allsvensk toppklass
Del 3 – mittfältare
