Intervju med Erik Israelsson signerad Henrik Rydström
Ett fik vid Östermalmstorget i Stockholm. Erik Israelsson beställer en slät kopp kaffe, jag tar en caffe latte.
Vi pratar om det Kalmar FF vi båda precis lämnat. Jag för att bli tränare, Erik för att spela fotboll i Hammarby IF. Det är en ny tillvaro. Som vi också pratar om.
Intervju med Erik Israelsson signerad Henrik Rydström
Ett fik vid Östermalmstorget i Stockholm. Erik Israelsson beställer en slät kopp kaffe, jag tar en caffe latte.
Vi pratar om det Kalmar FF vi båda precis lämnat. Jag för att bli tränare, Erik för att spela fotboll i Hammarby IF. Det är en ny tillvaro. Som vi också pratar om.
Hur trivs du att för första gången i livet bo utanför Kalmar?
– Bra. Det ska bli kul att bo i en större stad med ett större utbud. Inget ont om Kalmar, jag har verkligen trivts där, men jag behöver något nytt. I Kalmar började jag ju åka in till stan från Lindsdal som 13-åring, ta 401:an in och man vet vad allting finns och vilka två gator alla går på. Här blir det nya saker.
Låg den aspekten med i bilden när valet föll på Hammarby?
– Ja, det var det, absolut. Bara att få en omväxling från det man är van vid. Det fanns andra anbud från högsta serier i Norden. Lag från städer lika stora som Kalmar, men som inte alls kändes lockande på grund av det. Sedan hade det sportsliga kanske varit bättre, men det spelade in att Stockholm är en storstad.
Du är ju hemmakär. Är det Lindsdal eller Kalmar?
– Haha, det är nog mest Lindsdal. Men när jag åkte hem efter vår träningsmatch mot Öster i Växjö i februari kändes det speciellt att bara köra förbi Guldfågeln och in till stan, det var en annan känsla än tre veckor tidigare.
Ett helt annat perspektiv än tidigare.
Men är det sant att du tänker köpa en lägenhet på Majavallen nu när det byggs på Lindsdals IF:s gamla plan?
– Haha, jag har ju vetat om planerna, att det ska bli lägenheter där. Wenger och Pires har ju lägenheter båda två på Highbury.
Du borde kanske ha en tvåa i mittcirkeln på Majavallen?
– Haha, ja, något sådant. På något sätt gör det ont i mig att planen är förfallen, man kör förbi och det är ogräs på den.
Nanne kallar mig nostalgiker när det gäller Kalmar FF. Du är ju likadan när det gäller Lindsdal IF?
– Ja, det är jag, vi hade ett jäkligt gott gäng i Lindsdal. Vi hängde mycket vid sidan om, vi träffades på B-plan, det var alltid folk där, det skapade en gemenskap.
Men du behövde bryta dig loss från tryggheten
– Ja. Jag kommer ihåg när jag spelade i Lindsdal och Kjell Nyberg frågade mig vad jag ville göra med min fotboll. Då sa jag att jag ville bli proffs. Nyberg: ”Tror du det kommer några klubbar ut och kollar i Lindsdal?”
Då fick jag en aha-upplevelse, det är klart de inte gör det och då bröt jag upp från det. Jag kommer ihåg när jag ringde LIF-tränaren Mats Gunnarsson, alltså, det var skitjobbet samtidigt som det kändes rätt. Samma sak var det nu med Kalmar FF. Det var skitjobbigt att ringa Thomas (Borstam Andersson), som jag ändå inte har någon djupare relation till. Det kom så många känslor, känslor jag inte trodde skulle komma. Jag grät nästan i telefonen. Jag hade bestämt mig, det kändes rätt och det var som om något släppte. Jag var hos Louises (Eriks sambo) föräldrar när jag ringde och i bilen hem störtgrät jag. Det var ett slut på någonting. Allt hade varit så ovisst, vad kommer att hända? Jag hade haft problem att sova på grund av det här. Och nu kom en lättnad över att det var klart.
Även om jag dagarna innan hade börjat tveka. Thomas försökte övertala mig och jag tänkte ”ska jag inte stanna kvar, jag vet ju hur det går till här, det är enklast”.
Fast nej, jag måste göra något annat. Och Thomas köpte ju det.
Jag ser också en personlig utveckling hos dig. Du gör ett val som inte enbart handlar om fotbollsmässiga bitar. Det trodde jag inte om dig för två år sedan. Men nu tänker du också på vad som är viktigt för dig som människa. Tidigare har jag upplevt att du varit stressad i din fotbollskarriär.
– Jag har på något sätt alltid haft drömmar om att jag ska spela där och där innan man är i en viss ålder. Ju närmre man kommer den där åldern och drömmarna inte är uppfyllda, ja då blir man stressad. 2007-09, det var ett fantastiskt lag i Kalmar FF då och jag jämförde ofta min situation med hur mina juniorlandslagskompisar, som spelade regelbundet i sina klubblag medan jag var på läktaren eller bänken, hade det. Men ska jag se i efterhand kan jag ju inse vilken bra träningen jag fick, med de spelarna som fanns i KFF då. Men det var jag kanske för trångsynt för att förstå då.
Jag har kanske omvärderat läget lite. Det här steget som jag gör nu känns som det bästa för mig nu. Även om jag inte ser det här som slutstationen.
Hur förvånad blev du när Nanne ringde?
– Haha, jag svarade inte utan slog upp numret och då stod det ´Nanne Bergstrand, Kalmar Fotbollförening´. Jag trodde inte det var Nanne som ringde, han måste ha lämnat kvar sin telefon, det är nog Thomas som ringer, tänkte jag. Så ringde jag upp och hörde Nannes röst. Jag hade tänkt på det innan, att han kanske skulle plocka med sig någon. Jag hade fantiserat om hur jag skulle se på det om jag fick frågan. Och efter vi hade pratat fick jag en bra känsla. Sedan vet ju du också hur det är att möta Hammarby. Får man bra snurr på det här, med den publiken som finns här, då är jag övertygad om att jag kommer lyfta mig. Sedan har jag blivit förvarnad om hur det kan bli om det inte går bra. Men det är jag medveten om och just det där, att testa sig med sådana supportrar, det vill jag göra och jag skulle ha ångrat mig livet ut om jag inte gjorde det här.
Vissa blev förvånade när du tackade ja till Hammarby och Nanne eftersom du inte alltid fick speltid i Kalmar FF och också uttryckte viss kritik mot Nanne. Men för din del blir det ju nu en helt annan relation än vad ni hade tidigare. Nu har han valt dig.
– Det är så jag känner det också. Man har alltid haft respekt för Nanne och när han ringer och säger att han vill ha med en, det betyder att man gjort något bra.
Sedan kan du ju inte skylla utebliven speltid i Kalmar FF enbart på Nanne. Det fanns ju väldigt bra spelare på den position. Hur många gånger har du tänkt att du borde spelat i stället för mig?
– Aldrig, aldrig (ler). Alltså, så har jag inte riktigt tänkt. Jag har ju alltid vetat att Nanne vill ha dig på planen. Och det har jag också köpt.
Många ansåg att du var min arvtagare. Hur har du själv sett på det?
– Det har man sagt länge. Det har varit något häftigt. För då har man saker som folk ser som betydelsefulla. Men sedan har mitt mål alltid varit att komma i väg någonstans, att bli proffs utomlands eller göra något annat. Att spela i Kalmar FF hela karriären är inte vad jag vill med min fotboll.
Jag har försökt ge dig mitt perspektiv. Att jag inte ångrar mitt val att stanna hela karriären i Kalmar FF, men att det har funnits perioder då ansvaret som symbolbärare nästan knäckt mig. Jag tycker att det är viktigt med lojalitet, men i vissa lägen i karriären ska man tänka på sig själv.
– Det var därför jag frågade om din åsikt innan jag bestämde mig. Man känner mycket för föreningen och du har gått en väg som ingen annan har gått. Det var därför jag ville prata med dig, du har så stor status i Kalmar efter allt du har gjort för föreningen, både på planen och utanför. Men också du kände att det hade varit häftigt att någon gång testa något annat. När man slutar spela fotboll vill man inte ha ångrat någonting.
När jag lämnade fanns det en massa osanningar om att jag skulle ha lurat Kalmar FF, att jag skulle ha spelat ett slags spel för att få så hög lön som möjligt. Vilket är helt felaktigt. Det handlade inte alls om pengar. När jag hade bestämt mig för att lämna Kalmar FF fick jag lyckönskningar från Svante (Samuelsson), från Anders (Nyblom) och från Kjell Nyberg och de har tackat för alla matcher jag har gjort. Det betyder ju att jag har gjort rätt för mig.
– Jag och Louise är i ett bra läge rent socialt för att byta miljö. Så småningom kommer vi ju bosätta oss i Kalmar eller Lindsdal.
På Majavallen?
– Haha, ja, på Majavallen. Även om man kanske inte får spela i Kalmar FF igen kommer man ju flytta hem.
Text: Henrik Rydström
