Trelleborg hemma är en sådan där match som gör mig orolig. Onsdagens storslagna urladdning på Söderstadion var bortom alla förväntningar. I onsdags stod jag bland de drygt tvåhundra på bortasektionen och kunde glädjas ikapp med spelarna på planen som presterade ett spel Kalmar FF inte varit i närheten av sedan förra säsongen.
Trelleborg hemma är en sådan där match som gör mig orolig. Onsdagens storslagna urladdning på Söderstadion var bortom alla förväntningar. I onsdags stod jag bland de drygt tvåhundra på bortasektionen och kunde glädjas ikapp med spelarna på planen som presterade ett spel Kalmar FF inte varit i närheten av sedan förra säsongen. Allt som tidigare sett tveksamt ut satt helt plötsligt: Passningsspelet var fantastiskt och presspelet förlamade Hammarbys offensiva försök på ett utomordentligt effektivt sätt.
På måndag kväll står Trelleborg för motståndet och det är långt från Söderstadions förtrollande inramning, från Kenta Gustafsson spruckna stämma i ”Just idag är jag stark” vid inmarschen och från en omgivning som inte vill annat än att se Kalmar FF förlora. På måndag kväll är det återigen vardag i Allsvenskan mot ett ramstarkt motstånd som förmodligen är ett betydligt bättre fotbollslag än det vi mötte senast.
Första varningstecknet som indikerar att detta blir allt annat än en lätt match är att Tom Prahl tränar Trelleborg. Denne sluge lagbyggare har en meritlista som får de flesta Allsvenska tränare att rodna av skam vid en jämförelse. Prahl är en fullärd hantverkare i lagbyggandets ädla konst och som tränare har han få övermän i Sverige. Vid sin sida har han gamle Kalmarbekantingen Alf Westerberg som enligt uppgifter kompletterar Prahl synnerligen väl. Laget är välbalanserat med extremt talangfulle Rasmus Bengtsson som härförare i mittförsvaret, med turbon Magnus Andersson på mitten och med det vindsnabba nyförvärvet Joakim Sjöhage på topp.
Trelleborg spelar 4-4-2 där Magnus Andersson och Jonas Bjurström under fjolåret var spelmotorerna som växeldrog. Kompakthet och krympande av ytor när laget föll tillbaka och snabba omställningar via yttermittfältare och anfallare när man vunnit tillbaka boll var modellen som gällde. Trots Trelleborgs rykte som lite tråkiga är laget i år kanske som starkast offensivt med, förutom nämnde Sjöhage, murbräckan Fredrik Jensen och djupledslöparen Anderas Drugge som anfallsvapen.
Trelleborg har öppnat Allsvenskan klart godkänt med meriterande segrar över bland annat AIK och GAIS. Det som oroar med Trelleborg årgång 2009 är att det finns ett fungerande spelsystem där rollerna är tydliga och där materialet finns för att fylla dessa roller samt att där också finns variation. Murbräckan Jensen ihop med snabblöpande Sjöhage är ingen rolig kombination. I en match där KFF har det mesta av spelet är de alltså ändå livsfarliga eftersom där finns betydande snabbhet och hårdhet framåt. Förhoppningsvis leder ändå inte detta faktum till något jobbigt poängtapp för Svenska mästarna.
