”Högsta fart direkt från avspark” var tränaren István Wampetits order när Kalmar FF sprang ut för att möta BK Häcken i den avgörande matchen om en plats i allsvenskan 1953.
75 sekunder senare stod det 2–0 till KFF.
Foto ur Gunnar Svenssons samling
Det var stenhårt i toppen av Division II Sydvästra inför sista omgången spelåret 1952/53. Kalmar FF låg bäst till eftersom man ledde serien med en poäng. Men om man inte lyckades vinna över Hisingslaget kunde det lika gärna bli Höganäs eller Örgryte som spelade allsvenskt nästa säsong. Ja, även motståndarna Häcken hade chansen, men då krävdes att man slog KFF med två mål samtidigt som övriga topplag förlorade sina matcher.
Hemmaspelarna följde alltså sin tränares förmaning. Efter en halv minut skaffade man sig en hörna som Ingemar ”Pinnen” Högberg la till Olle Lind. Han i sin tur fick fram bollen till Bengt Rosenlund som från nära håll kunde smälla in 1–0.
”Pinnen” var rejält på hugget och snodde åt sig bollen direkt efter avspark, svepte förbi två man och sköt från 20 meter ett lågt skott som smet in nära Stig Wennerlöfs ena stolpe. Men 2–0-målet betydde inte att det var klippt för Häcken. Sju minuter senare hade göteborgarnas vänsterinner Lennart Martinsson reducerat efter stolpretur.
Foto ur Gunnar Svenssons samling
Lagen fortsatte rada upp den ena chansen efter den andra i ett mördande tempo. Allra närmast nätkänning var Häckens Martinsson, som slog en frispark klockrent i ribban efter en halvtimme, och KFF:s Rosenlund, vars skott just före halvtidssignalen räddades på mållinjen av en Häckenback.
”Nu måste ni göra ett mål de första tio minuterna så är segern säkrad”, sa Wampetits till sina spelare i pausen.
Han blev mer än bönhörd. Tio minuter in i andra halvlek ledde KFF med 4–1 efter två lika snabba som smarta mål av Olle Lind. Men inget av lagen slog av på takten för det. Martinsson reducerade omgående till 4–2 varpå det dröjde till den 65:e minuten innan Rylander ohotad kunde slå in 5–2 på en generös passning från Olle Lind, som lika gärna kunde tryckt in bollen själv.
Först då bedarrade intensiteten i matchen en smula för att på nytt ta fart mot slutet. Med åtta minuter kvar gjorde Häckens center Roland Hermansson 5–3. Minuten senare hade Bertil Rylander ett kanonskott som studsade rakt ner från krysset och skyfflades undan av en Häckenförsvarare i sista momangen. Avslutningsvis fick ”Pinnen” Högberg ett mål bortdömt för offside.
KFF:s allsvenska återkomst var ett faktum och den grönvita lyckan var total på Fredriksskans.
Grönvita??!
Ja, hela våren hade det gått trögt hemma men desto bättre på bortaplan när man spelat i sitt reservställ.
Därför bestämde man sig för att spela den avgörande matchen i grönvit dräkt. Skrock eller inte – tricket fungerade ju.
Strumporna var dock de gamla vanliga rödvita.
Bilden hämtad ur boken ”Svensk fotboll – en översikt över säsongen 1952–53”
MATCHFAKTA
Fredriksskans, söndagen den 31 maj 1953
Div II Sydvästra, omg 18
Kalmar FF – BK Häcken 5–3 (2–1)
1–0 Bengt Rosenlund (1)
2–0 Ingemar Högberg (2)
2–1 Lennart Martinsson (8)
3–1 Olle Lind (48)
4–1 Olle Lind (55)
4–2 Lennart Martinsson (58)
5–2 Bertil Rylander (65)
5–3 Roland Hermansson (82)
Domare: Bengt Andrén, Linköping.
Publik: 7.514 (än i dag den största publik som sett Kalmar FF spela mot BK Häcken)
KFF: Torild Jonsson – Lennart Johansson, Börje Togner, Bertil Olsson, Kalle Herrlin, Bertil Wennerström, Bengt Rosenlund, Bertil Rylander, Olle Lind, Georg Ericson, Ingemar Högberg
BKH: Stig Wennerlöf – Rolf Heed, Nils Jonsson, Conny Simonsson, Gunnar Andersson, Lennart Flink, Lennart Björkqvist, Rolf Andersson, Roland Hermansson, Lennart Martinsson, Sture Jyfors
Tidningsklipp ur Barometern
Foto: Klas Palmqvist
