Listan över legendarer i Kalmar FF kan göras lång.
Drygt hundra år av historia rymmer många exeptionella spelare och ledare.
Från Gösta Carlsson, Gunnar Svensson via Bosse Johansson, Sten-Åke ”Kalven” Johansson, Kenneth Bojstedt fram till Henrik Rydström och Jens Nilsson, för att ta några exempel.
Deras bestående avtryck har sedan flytten till Guldfågeln Arena 2011 transformerats till en plats på Wall of Fame.
Sedan starten har inte mindre än 28 föreningsikoner i form av tavlor placerats på ”väggen”, på den södra läktaren.
2013 formaliserades arbetet när föreningens styrelse bildade Kalmar FF:s historiska akademi som har som en av sina uppgifter att varje år utse en ny legendar till Wall of Fame.
I år blir Roland Sandberg nummer 29.
Lyckeby-expressens cv är omfattande och hans snabbhet och förmåga i djupled och att navigera i straffområdet gjorde honom till svensk mästare och allsvensk skyttekung i Åtvidaberg, publikfavorit på Betzenberg i Kaiserslautern och inskriven i den svenska landslagshistorien efter sitt 1-0-mål på Österrike i VM-kvalet hösten 1973 på en snöig plan i Gelsenkirchen.
Innan allt det där tog karriären fart i Kalmar FF. Den Jämjö och Lyckebyfostrade anfallaren representerade KFF under sju säsonger under två sejourer (1966-1969 – 1979-1981), den senare i allsvenskan där han 1979 gjorde elva mål på 26 matcher.
Roland Sandberg kommer att uppmärksammas vid en separat ceremoni i halvlek i samband med säsongens sista hemmamatch mot Djurgårdens IF den 12 november.
Vill du se alla legendarer som finns på Kalmar FF:s Wall of fame? Klicka här!
Värvad för 350 kr i månaden och en begagnad bil (Text av Klas Palmqvist)
Vid Kalmar FF:s säsongspremiär på Nya Ullevi mot IFK Göteborg 1979 fick publiken vara med om en av de mer anmärkningsvärda comebackerna alltsedan Lasarus dagar.
Matchen som sådan ville alla KFF:are helst glömma – hemmalaget vann med 4–0 och den allsvenska debuten kunde alltså knappast ha slutat lyckligare för den nye IFK-tränaren Sven-Göran Eriksson. Göteborgarna hade dessutom två stolpträffar och brände sex frilägen med Tony Ström i KFF-målet. Sista målet rullades in av debutanten Glenn Strömberg efter elegant väggspel med Torbjörn Nilsson.
Men med på planen, iförd röd tröja, fanns också 37-faldige landslagsmannen och förre Tysklandsproffset Roland Sandberg, som gjorde sin första seriematch på drygt två år. Det här var för övrigt första gången sedan guldåret 1973 med Åtvidaberg som han och Ralf Edström befann sig på samma plan i en allsvensk fotbollsmatch, fast nu alltså i olika lag.
Roland hade aldrig blivit riktigt återställd efter den svåra knäskada han åkte på i VM-kvalet mot Norge sommaren 1976 och var klassad som fotbollsinvalid i Västtyskland. Men nu var han med igen, i föreningen där han en gång fått sitt genombrott. Hans knä var bättre, även om han var tvungen att ta det lite försiktigt i närkamperna.
Ur min egen synvinkel hade alltihop börjat torsdagskvällen den 11 augusti 1966.
– Pappa, så fort han springer!
Det hade gått två minuter av Kalmar FF:s match mot Mönsterås. Den nye anfallaren, som inhandlats från Lyckeby för 5.000 kronor, hade just gjort en rusch och blivit nedriven vid straffområdesgränsen. Jag var sju år och stod som vanligt med min far på den gamla sydvästra ståplatsläktaren på Fredriksskans (den revs 1975).
Pappa hade tagit med mig på fotbollsmatcher redan när jag låg i barnvagn, men just det här lokalderbyt i södertvåans bottenträsk är den första match jag har något sånär klara minnen av. Och det mest på grund av den nye nummer 9, 19-årige Roland Sandberg. Något snabbare hade jag aldrig sett på en fotbollsplan. Inte pappa heller för den delen.
Frisparken sköt Bosse Johansson över men Roland fortsatte att sprida skräck i motståndarförsvaret. Men så tog Mönsterås ledningen mitt i första halvlek, Jerry Olsson fick drömträff från 25 meter. KFF och Roland fortsatte anfalla men det ville inte bli några mål.
Nästan halva andra halvlek hade gått innan Bosse Nilsson (som sedan länge heter Nilmert) gjorde 1–1 på ett inlägg från Roland. Sedan gick det undan: Bosse gjorde två mål till, Kent Ingvarsson sköt ett långskott som smet in under Gert-Ove Johansson i Mönsteråsmålet och ”Kalven” – KFF:s vänsterytter Sten-Åke Johansson – lyckades forcera in bollen i ett motlägg med Mönsterås högerback Åke Jonsson.
Från 0–1 till 5–1 på en kvart! Roland gjorde märkligt nog inget mål själv, men var otvivelaktigt den som kört totalt slut på Mönsteråsförsvaret.
I nästa match kom Rolands första fullträffar i KFF-tröjan, två stycken mot Landskrona, som ändå kunde vinna med 3–2. Totalt blev det 32 seriemål innan Roland efter säsongen 1969 försvann till Åtvidaberg för 80.000 kronor. Där blev han allsvensk skyttekung både 1971 och 1972 och vann SM-guld. För ÅFF gjorde han smått otroliga 52 mål på 71 matcher.
Hösten 1973 kom Roland till Kaiserslautern i Bundesliga. De tre säsonger han fick spela innan knäskadan ställde till det för honom var han varje säsong ligans målfarligaste utlänning. 60 mål på 118 matcher blev slutfacit.
Landslagsdebut gjorde han som division II-spelare den 6 augusti 1969 inför 75.000 åskådare när Sverige slog Sovjet med 1–0 på Leninstadion i Moskva. Roland producerade allt som allt 15 landslagsmål, varav två i VM 1974.
När vi gick hem från Fredriksskans efter vändningen mot Mönsterås 1966 sa pappa lite eftertänksamt, förmodligen mer för sig själv än riktat till sjuåringen han hade med sig:
– Den där Sandberg, han kan kanske bli nåt…
MATCHFAKTA
Fredriksskans, torsdagen den 11 augusti 1966
Division II Södra Götaland, omgång 14
Kalmar FF–Mönsterås GIF 5–1 (0–1)
0–1 Jerry Olsson (20)
1–1 Bo Nilsson (64)
2–1 Bo Nilsson (66)
3–1 Kent Ingvarsson (71)
4–1 Sten-Åke Johansson (78)
5–1 Bo Nilsson (80)
Domare: Stig Nilsson, Linköping
Publik: 2 841
Kalmar FF: Mats Sonesson (mv), Kjell Carlsson, Rolf Jönsson (Gert Lundqvist), Kent Ingvarsson, Karl Gunnar Ottosson, Roland Ivarsson, Bo Johansson, Kenneth Bojstedt, Bo Nilsson [Nilmert], Roland Sandberg, Sten-Åke Johansson Tränare: Bertil Bäckvall
Mönsterås GIF: Gert-Ove Johansson (mv), Åke Jonsson, Jerry Olsson, Giordano Ongaro, Christer Eklund, Jan Nilsson, Leif Jansson (Boris Andersson), Jan-Allan Gustafsson, Peter Claesson, Lasse Krantz, Boris Krant. Tränare: Roland ”Konjak” Olsson
FRÅN KFF TILL ÅFF EFTER EN KOPP KAFFE PÅ KVÄLLSKVISTEN
Kalmar FF:s Roland Sandberg var hetast i Fotbollssverige efter säsongen 1969. Han hade avgjort mot svenska mästarna Öster i cupen, fått proffsanbud från franska Nantes och debuterat i landslaget när Sverige vann med 1–0 i Moskva.
För KFF, som slutat trea i näst högsta serien, hade han gjort elva seriemål – bara Sten-Åke Johansson hade åstadkommit fler med sina tolv.
De allsvenska klubbarna slogs om Sandbergs tjänster, främst IFK Norrköping och Djurgården. Lite i skymundan fanns även Åtvidaberg med i bilden. Med storföretaget Facits pengar i ryggen började mästervärvaren Lasse Spjut få ihop det lag som några år senare skulle chocka lag som Chelsea och Bayern München i Europacupspelet.
I början av vintern befann sig Roland Sandberg i Norrköping, berättar Mats Samuelsson i sin bok Hjältarna från 2004. Spjut hade bett Sandberg höra av sig när förhandlingarna var klara. Sent på kvällen ringde han.
– Ingen idé att vi ses. Det blir Norrköping för mig, sa Sandberg och sa att nu skulle han köra direkt hem till Kalmar.
– Nej, ta vägen förbi Åtvidaberg. Jag håller kaffet varmt, sa Spjut.
Sandberg anlände framåt elvatiden. Spjut drog igång övertalningsmaskineriet. Efter någon timme hade Kalmaranfallaren ändrat sig.
ÅFF-basen Lars Hallgren låg i sängen när Spjut ringde honom. Hallgren fick på sig kläderna, stoppade erforderliga papper i portföljen och hastade i väg till Spjuts lägenhet. Mitt i natten skrev Roland Sandberg på för Åtvidabergs FF.
I Åtvid blev han allsvensk skyttekung två gånger och vann dubbla SM-guld. Sedan fortsatte karriären i tyska Kaiserslautern och med VM-spel 1974, innan han återvände till Sverige och Kalmar FF.
KFF-SPELARE VID LANDSLAGSDEBUTEN
Allt som allt spelade Roland Sandberg 37 A-landskamper, men det var bara i sin landslagsdebut, den 6 augusti 1969 mot Sovjetunionen i Moskva, som han var KFF-spelare. Han fick hoppa in efter paus när Örebros Leif Eriksson blivit skadad. Sverige vann sedan Ove Eklund, Rolands blivande klubbkamrat i Åtvidaberg, gjort matchens enda mål i 23:e minuten.
Totalt blev det 15 mål för Roland i landslaget, därav två på hans sex VM-matcher 1974: 2–0-målet mot Uruguay (seger 3–0) och kvitteringen till 2–2 i matchen mot blivande världsmästarna Västtyskland (förlust 2–4).
Roland blev knäskadad i en EM-kvalmatch mot Norge den 16 juni 1976 (svensk seger med 2–0) och blev aldrig helt återställd. Den 26 mars 1977 gjorde han sin sista Bundesligamatch för Kaiserslautern när han hoppade in i 65:e minuten borta mot Dortmund (som vann med 5–2).
Roland klassades som fotbollsinvalid och löste ut proffsförsäkringen. I stället blev han först juniortränare i Kaiserslautern. Sedan flyttade han hem till Sverige och blev delägare i JW-Sport, vars butik först låg på Storgatan innan den flyttades till köpcentret Baronen.
Efter en knäoperation i Linköping, då ett konstgjort ledband med en metallklämma opererats in, fungerade Rolands högerknä mycket bättre. Han tränade upp både det och konditionen och efter att att inte ha spelat en match på två år återkom han alltså sensationellt i allsvenskan med Kalmar FF 1979. Den utlösta försäkringen gällde bara renodlad proffsfotboll så spel på nationell nivå i Sverige var inget problem.
Det gick så bra att Roland faktiskt så smått var aktuell för comeback även i landslaget, men det ska ha stupat på den nödtvungna försiktighet han efter sin svåra skada trots allt måste iaktta i närkamper. Även efter karriären hade Roland mycket ont av sitt trasiga knä och tvingades till upprepade operationer under många, många år.
1982 flyttade Roland till Malmö efter att ha fått jobb som tränare för IFK Malmö i näst högsta serien. Året därpå kvalade laget till allsvenskan, men föll mot IFK Norrköping. Därefter var han bland annat verksam i Norge men flyttade tillbaka till Malmö och tränade sedan mest skånska småklubbar. Avslutade tränarkarriären 2003 med serieseger i Division 6 Mellersta Skåne med Trollenäs IF. Han arbetade i några som fritidskonsulent på ett vårdboende för att 1999 börja som idrottslärare, vilket han fortsatte med tills han pensionerade sig.
Målvakten Ronnie Hellström, som var hans lagkamrat i Kaiserslautern och landslaget, och Ralf Edström, som han spelade med i både i Åtvidaberg och i blågult, håller Roland som de båda bästa han spelat med. Bäste motspelare – i hård konkurrens – anser han Franz Beckenbauer ha varit.
Roland Sandberg betraktas utanför Kalmar ofta främst som Åtvidabergsspelare, och självklart var han en av de mest tongivande spelarna i det fenomenalt fina lag Åtvid hade i början av 70-talet. Men faktum är att han spelade fler seriematcher för sina båda rödtröjade klubbar än han gjorde för Åtvid. Han gjorde 121 matcher och 43 mål för Kalmar FF, 118 matcher och 60 mål för Kaiserslautern (117 gånger i startelvan, enda inhoppet efter 65 minuter i den allra sista matchen borta mot Dortmund) samt 71 matcher och 52 mål för Åtvidaberg.
FAKTA/ROLAND SANDBERG
• Född den 16 december 1946 i Karlskrona. Växte upp på Törnåkra station i Jämjö socken på Östra Blekinge Järnväg mellan Karlskrona och Torsås. Kallades följaktligen ofta för ”Roland på station” av sina kamrater. Mamma Margit var stins och postiljon, pappa Edvin arbetade som snickare åt SJ.
• Gifte sig med Solvay 1971, har två söner och barnbarn.
• Moderklubb Jämjö GoIF. Började spela för Lyckeby GoIF i tonåren. Till Kalmar FF, då i näst högsta serien, sommaren 1966. Genombrottet i KFF innebar att han började kallas ”Lyckebyexpressen” i tidningarna. Värvades 1970 av allsvenska Åtvidabergs FF. Blev proffs inför säsongen 1973/74 i västtyska 1.FC Kaiserslautern, då en av de bästa klubbarna i Europas på 70-talet starkaste liga. De tre första säsongerna, innan hans knä gick sönder, var Roland varje år Bundesligas bäste utländske målskytt (han står också noterad för två hattrick i Bundesliga). Proffskarriären tog slut 1977. Återkom som spelare till Kalmar FF 1979–1980. Spelade en match för BK Häcken i näst högsta serien hösten 1981 (2–2 på Rambergsvallen – inget mål av Roland – mot IFK Hässleholm, där för övrigt Landskronas gamle backbjässe Claes Cronqvist då var spelande tränare).
• Svensk mästare med Åtvidaberg 1972 och 1973, cupmästare 1970 och 1971, allsvensk skyttekung 1971 och 1972.
• Gjorde 37 A-landskamper och 15 mål 1969–1976.
• Juniortränare i Kaiserslautern 1977–78 och i Kalmar FF 1981. Tränare för IFK Malmö 1982–85, IFK Kristianstad 1986–87, därefter verksam i norska Alvdal IL och Stord TIL. Efter hemkomsten till Sverige arbetade han som tränare i flera mindre skånska klubbar.
Reviderade, sammanslagna och utökade versioner av texter som först var publicerade på bloggen KFF-snack den 23 december 2005 och i Östra Småland den 22 februari 2006 och den 27 april 2013
© Klas Palmqvist
Mobil: 073-071 80 20
E-post: unionberlin@hotmail.com
Blogg: Torgetbloggen – https://torgetbloggen.blogspot.com