Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF i Allsvenskan på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Effektiva Kalmar.
Omställnings-Kalmar.
Marginal-Kalmar.
Defensivsolida Kalmar.
Trendbrotts-Kalmar.
Det finns många svåra bortamatcher i allsvenskan: ett packat Tele2, ett fientligt Friends eller bara att åka ner till Malmö och försöka ta poäng.
Så finns det en match som är värre: Varberg borta i andra omgången, mot ett självförtroendepåfyllt Varberg efter premiärsegern i Norrköping; ett Varberg som hanterat Kalmar FF i fyra matcher genom tre kryss och en vinst.
Vi såg väldigt mycket bra saker mot Malmö i premiären. Ett bolltryggt Kalmar FF som störde mästarna ända in i minut 96 genom att flytta boll och fötter som gav idéer och intressanta samarbeten.
Men det var inte effektivt.
Det märktes i beslutsfattandet när man tar den där extratouchen, väljer att leta alternativ istället för att gå på avslut; två tillslag när ett förmodligen hade skapat fler vassa målchanser.
Kalmar FF hade gjort läxan i veckan.
Förutom målen hade Kalmar två-tre hyfsade avslut mot Fredrik Andersson.
Men den här gången överarbetade man inte när möjligheterna dök upp.
Samtliga mål kom ur ett rakare, mer distinkt spel, frustande framåtlutat när ytorna öppnade sig som i en Lundell-klassiker.
Axel Lindahl och Oliver Berg susade förbi en förvirrad Oskar Sverrisson i minut tolv och Nahom Netabay dunkade upp 1-0 i nättaket.
Vid 2-0 skottfintade Simon Skrabb bort Oliver Stanisic och Berg kunde springa in med bollen.
Trean har ungefär samma dramaturgi. Ett vilt chansade hemmalag blottar sig för en kontring och då är Axel Lindahl inte den som tackar nej. Skrabbs avslut är av väldigt hög klass när han stöter bollen mellan benen på Stanisic och placerar den i ”fel” hörn för Fredrik Andersson.
Jag vet inte om omställningsfotbollen var en medveten plan eller att bitarna bara föll på plats med hjälp av ett tidigt ledningsmål och ett Varberg som inte klev högt och pressade vilket var ett scenario rätt många väntat sig.
Efter första 45: 71-29, procenten när bollinnehavet räknats samman.
Kalmar rullade runt, tålmodigt, strukturerat och Varberg var i stort sett tvåa på allt när det handlade om speluppbyggnad, eller förmågan att störa den.
Effektiva? Definitivt.
Omställningsskickliga? Absolut.
Men det handlade också rätt mycket om marginaler och brasiliansk spetskompetens under första halvlek.
Fantastisk Ricardo-räddning på Alex Johanssons megachans efter fyra minuter.
Klassräddning på Robin Simovics straff i minut 23.
Dubbelakrobatiken när han styr bort två avslut inne i målgården följt att Skrabbs räddning på mållinjen.
Jorå, Kalmar FF har rekryterat en rätt bra målvakt, ni vet en sån där, för att ta en hockeyreferens – som står på huvudet när det är superviktiga matcher i ett slutspel.
Marginaler på rätt sida? Check på den.
Joakim Persson satte in Tashreq Matthews i paus, bytte plats på Joakim Lindner och Jon Birkfeldt och halvtidssnackade in energi i sitt lag och fick lite betalt första fem-tio i andra halvlek.
Mycket mer än så blev det faktiskt inte.
Kalmar kontrollerade spelet, hanterade alla snöbollar som seglade in i straffområdet och lyckades också vinna det mentala spelet genom att bara ruska av sig det mindre vackra Varberg; det Varberg som är spelförstörande, cyniska och kortsamlande. Sex i motsvarande match förra säsong. Fyra den här gången, men betydligt fler om Granit Maqedonci varit konsekvent i sin bedömning.
Henrik Rydströms känsla och intuitiva förmåga ska inte underskattas i den här 3-0-segern. Han visste såklart hur det skulle se ut och valde därför att para ihop Lars Saetra och Douglas Bergqvist centralt i backlinjen. Bergqvist kom inte till spel förra våren och då saknades den fysiske mittbacken, som är som bäst när det blir duellspel, kamp och på-gränsen-aktiviteter. En spelare som är guld värd mot lag som Varberg.
Bergqvist var bra, Saetra ännu bättre.
Addera den kollektiva arbetsinsatsen, moralen att fortsätta även när det blir ett spel som är på tvärs mot den egna spelidén och vi får en defensiv som var imponerande solid.
Allt sammantaget gav dessutom ett viktigt trendbrott: första segern mot BoIS efter deras avancemang till allsvenskan.
Bara två matcher, men bitarna börjar falla på plats. Systematik och struktur, samarbeten som formas, spetskompetenser som blir tydliga.
Jag ska inte påstå att det har varit sömlöst med att bygga nytt, men Kalmar FF har startat båda matcherna med fem (Bergqvist räknas inte i den kategorin) av sina nyförvärv och är det vi fått se så här långt en indikation på hur det kan se ut över tid finns det kanske anledning att hålla med Simon Skrabb. I Discovery+intervjun efter matchen och på frågan om förväntningar så tyckte han ”bättre än förra året” var rimligt.
Till sist 1: Såg ni hemjobbet Oliver Berg gjorde efter sin egna hörna i minut 91? Exakt så uppträder en ansvarstagande kapten.
Till sist 2: Är det möjligt att stoppa Alex Lindahl utan att dra på sig kort. Vem var det som såg en högerback i västgöten när ingen annan gjort det tid tidigare?
Så här spelade KFF (4-3-3): Ricardo – Axel Lindahl, Lars Saetra, Douglas Bergqvist, David Olafsson – Calle Gustafsson, Nahom Netabay, Romario – Simon Skrabb (Rasmus Sjöstedt 65), Oliver Berg, Isak Jansson (Filip Sachpekidis 73).
Övriga: Casper Andersson (mv), Johan Stenmark, Erik Israelsson, Kevin Jensen, Noah Shamoun.
