Kalmar FF och Tele2 arena är ingen bra kombination.
15 insläppta mål (19 om vi räknar in cupmatchen mot Djurgården förra vintern) på de senaste fem besöken. Noll poäng.
Inte en seger mot Hammarby borta sedan de kom tillbaka till allsvenskan 2015.
Seriens mest solida försvar innan omgång 29 krackelerade delvis när drömmen om Europa slogs i spillror efter ännu en målglad historia när Hammarby står på den andra planhalvan.
Mot den bakgrunden, även om det fanns anledning att tro på något helt annat med tanke på hur KFF närmat sig topplagen den här säsongen, så följde den här ”cupfinalen” det scenario som är en naturlig följd över hur hierarkin ser ut i svensk fotboll.
Kalmar FF ska inte utifrån förutsättningar, framför allt ekonomiska, tävla om Europaplatser med en förening som kunde investera drygt 50 miljoner kronor bara i det senaste transferfönstret för att klara av deras självklara målsättning med att få spela fotboll utanför Sveriges gränser.
Kalmar FF har alltså tävlat ända in i den näst sista omgången för en tredjeplats i allsvenskan, vilket inte har hänt sedan föreningen gick för guld under andra halvan av 2000-talet.
Jag förstår om det mest är besvikelse efter 4-2-förlusten, så är det ändå, på nytt, ett kvitto i vilken riktning som verksamheten rör sig.
Fundamentet, eller plattformen, är på plats. Det finns en grundtrygghet i föreningen som är viktig framåt. Attraktiviteten ska inte underskattas. KFF spelar en fotboll som charmar, som utvecklar spelare – och som levererar resultat.
Den här matchen visar också vad som krävs och vad som saknas för att ta näst steg. Kalmar kommer inte att kunna konkurrera om samma spelare som Hammarby väljer att rekrytera. Det gör att det finns mer kvalitet (spetskompetens) och bredd i Jesper Janssons lagbygge för att kunna leverera på hög nivå genom hela säsongen.
Henrik Rydström och hans stab får fortsätta utveckla spel och spelare, öka verkningsgraden ytterligare, hitta en annan väg för att närma sig den absoluta toppen.
I den här matchen är det till slut en viss kvalitetsskillnad som gör avgör.
Hammarby fick den start som man önskat. I tio minuter såg det ut ungefär på ett sätt som Rydström inte ville skulle hända: hög Bajen-press, bollvinster på offensiv planhalva, ett tidigt baklängesmål (Missbedömning av Ricardo Friedrich?), bollvinster och upprepade attacker mot ett lag som hade svårt att värja sig.
Rydström ville absolut inte ha en böljande matchbild, utan kontroll, och möjlighet att sänka farten och flytta på hemmaspelarna med kontrollerat bollinnehav.
Han fick det efter att Nahom Netabay nickat i överliggaren efter tolv minuter.
Efter det hade Kalmar en väldigt fin period som resulterade i att Hammarby blev tveksamma i sin höga press och hamnade/valde att försvara lågt med sitt 4-3-3.
Det spelmässiga övertaget fick dock inte mycket till slutprodukt då KFF hade svårt att bryta linjer och ta sig in i den attraktiva ytan mellan mittfält och försvar.
Här finns utvecklingspotential, definitivt utrymme för att höja risken lite oftare för att få större utdelning framåt, kanske också hitta en annan typ av anfallare, mer djupledsgående för att öppna upp och trigga fler passningar, det som vi såg när Romario elegant chippade in bollen bakom Hammarbys backlinje för den inlöpande Oliver Berg som avslutade skickligt.
Efter Sebastian Nanasis kvittering på nick efter hörna så var KFF inne i matchen med större kreativitet i offensiv riktning. Det fanns tro och energi.
Istället 2-1 sedan Bajens kvalitetstriangel till vänster – Jeahaz, Bojanic och Ludvigsson rullat bort Kalmarförsvaret.
Fem minuter senare skickar Joel Nilsson ett övergång inspel från höger som Jeahaz får rusa in med när ingen KFF-spelare plockar upp löpningen.
Rydström gjorde ett dubbelbyte och fick betalt nästan omgående med Bergs reducering, men det var Hammarby som hanterade den mentala motgången bäst och Johan Karlsson (bäst i KFF) gjorde två fenomenala brytningar innan Joel Nilsson (nytt inlägg) hittar in med en boll som inbytte Axel Lindahl olyckligt stöter in i egen bur.
I den här matchen, med den här inramningen, drygt 28 000 på läktarna, har Hammarby inslag i sitt spel som är kvalitet, klass och spelare som gör skillnad i avgörande moment.
Kalmar gör verkligen ingen dålig match.
Man omfamnar utmaningen, står inte med mössan i handen längre mot topplag: vågar, vill och kan odla ett eget spel som med små nödvändiga justeringar kommer att växa sig ännu starkare över tid.
Herregud, sen finns det fortfarande något att spela för.
Vinner KFF den sista matchen för säsongen mot Sundsvall hemma på Guldfågeln Arena nästa söndag blir man femma som sämst.
Så här spelade KFF (4-3-3): Ricardo Friedrich – Johan Karlsson, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson (Axel Lindahl 67) – Nahom Netabay (Isak Bjerkebo 88), Calle Gustafsson, Romario – Simon Skrabb (Filip Sachpekidis 67), Oliver Berg (Noah Shamoun 88), Sebastian Nanasi.
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Victor Backman, Sebastian Nilsson.
