Är det så här Kalmar FF kommer att se ut om några år?
Inte så att jag tror att Henrik Rydström kommer att skruva sin fotbollsfilosofi i Jimmy Thelins riktning. Jag tänker mer på hur det kan se ut när det finns tydlighet, kontinuitet och tro i en fotbollsförening.
KFF är inte där än.
0-3, säsongens största förlust, dessutom på hemmaplan, visar ganska tydligt hur mycket det skiljer mellan Elfsborg och Kalmar i slutet på augusti 2021.
Boråsarna har vunnit två SM-guld inom ett hanterbart historiskt tidsspann: 2006 och 2012, är ett notoriskt topplag, tvåa förra säsongen, den jag kallar den mest rättvisa i allsvenskans historia; året när alla lag gick in med ungefär samma förutsättningar utan publik, och med det matcher helt utan yttre påtryckningar på spelare och domare.
Elfsborg har över tid hittat en stabil grund att stå på; byggt lag, sålt spelare, tjänat pengar, byggt om, byggt nytt, fortsatt leverera sportsliga framgångar.
Kanske det mest tydliga exemplet på tydlighet, kontinuitet och tro är regissören bakom trepoängaren på Guldfågeln Arena – Jimmy Thelin.
Thelin handplockades från Jönköping Södra där han satte en filosofi med tyska influenser och fortsatte på inslagen linje när han kom till Borås.
Det gick sådär.
Rejält ifrågasatt när det hackade på planen, men tron i föreningen, kanske främst från klubbchefen Stefan Andreasson, var total och 43-åringen fick istället gå hem och sätta sig på kammaren, fundera och komma ut därifrån med en ny filosofi.
Han är inne på säsong fyra i Elfsborg och har som manager fått möjlighet att bygga en trupp utifrån sin och föreningens idé och filosofi och väg framåt.
Den är i många delar diametralt motsatt med hur det såg ut tidigare: ett tekniskt, kreativt, blixtrande omställningslag som hittade talanger runt om i Sverige, förädlade och sålde vidare, har blivit ett stabilt, tufft, mer direkt och effektivt fotbollslag.
Pragmatiskt? Absolut.
Cyniskt? När det behövs.
Skickligt? Väldigt mycket så.
Framför allt är det ett effektivt lag med struktur och systematik; hårt jobbande med tydliga roller.
Det betalade sig säsong tre och kommer att göra det även i år.
Jag tycker att det skänker en viss framtidstro när man på nära håll får se hur det går att utveckla något genom att arbeta hårt och målmedvetet, på och vid sidan av planen, välja väg och köra den i en riktning utan att börja darra när det knakar i fogarna och är tillräckligt starka för att undvika att fundamentet krackelerar.
Det var ju ändå ett ganska bra tillfälle att möta Elfsborg som förra helgen tappade en 2-0-ledning hemma mot Hammarby och som spelade så sent som i torsdags mot Feyenoord.
Det var något Henrik Rydström hoppades kunna kapitalisera på.
Det gick sådär.
Efter 2.47 chippade Simon Olsson in 1-0 sedan han löpt in på blindsida utan att bli upplockad på vägen.
Efter 24 minuter stod det 0-2 sedan Lucas Hägg Johansson släppt till en billig retur framför fötterna på Alexander Bernhardsson.
Just det tänkta mentala övertaget försvann snabbt, men inte speciellt överraskande.
Elfsborg klev naturligtvis högt för att stänga och störa Kalmars speluppbyggnad, den som inte varit lika effektiv i de senaste två matcherna mot Halmstad och Östersund.
Orsak?
En del handlar givetvis om att motståndet anpassat sig till Kalmars idé, skruvat på sitt eget koncept och fått rätt hyfsat betalt. Halmstad med sina kompakta linjer och Östersund med sin vilda västerns approach med långa bollar in bakom backlinjen.
Elfsborg är väldigt mycket bättre än både Halmstad och Östersund, så frågan är om det var deras skicklighet eller Kalmars oförmåga som tippade matchen i den riktning den tog?
Som nästan alltid en kombination.
Elfsborg stängde till centralt och lyckades styra spelet ut mot sina ytterzoner och tvingade KFF att ta avslut från långt håll framför täckande spelare. Boråsarna klarade av att skydda sitt eget straffområde och addera nödvändig effektivitet för att åka hem med tre lättförtjänta poäng.
Inte så att det saknades chanser för KFF.
Rasmus Sjöstedt stötte bollen över efter hörna i bra läge. Lars Saetra hann inte fram på ett vasst inspel och Oliver Berg hade ett jätteläge efter 59 minuter. 2-1 där hade nog varit rätt nödvändigt för att framkalla eventuella hjärnspöken. Istället kunde Rasmus Alm stänga matchen med kvarten kvar.
Victor Backman startade sin första allsvenska match. Johan Arvidsson gjorde debut (han fick 18 minuter) plus att Musse Benshi samlade på sig lite fler minuter i tävlingssammanhang.
Viktig för framtiden, samtidigt som Rydströms möjligheter att förändra matchbilder minskar dramatiskt när det på nytt saknades sex spelare på grund av olika orsaker.
Landslagsuppehållet kommer nog rätt lämpligt.
Även om det ramlade in sju poäng på de senaste fyra matcherna så känns det som om laget går lite på tomgång, att det inte sitter ihop på samma sätt; att det som var så självklart under många matcher har blivit lite svårare att utföra.
Det enda som gäller framåt är att fortsätta bygga, fortsätta tro, skruva på detaljer och samtidigt titta på vad som krävs i rekryteringsväg för att höja kvaliteten ytterligare.
Så här spelade KFF (4-3-3): Lucas Hägg Johansson – Piotr Johansson, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt (Elias Olsson 72), Sebastian Ring – Calle Gustafsson, Oliver Berg, Victor Backman (Moustafa Benshi 85) – Jonathan Ring, Noah Shamoun (Johan Arvidsson 72), Nils Fröling.
Övriga: Tobias Andersson (mv), Emin Nouri, Lukas Rhöse, Douglas Bergqvist.
