Hammarby 2-0.
Djurgården 1-0.
AIK 1-0.
Göteborg 1-0.
Topplagen har fått lämna Småland tomhänta fram till…
….Häcken 1-1.
En fantastiskt fin svit hemma på Guldfågeln arena är bruten.
Här fanns en möjlighet att på allvar närma sig topp fyra-lagen och utmana om en Europaplats. Även om det inte är någon i spelargruppen som tänker den tanken så finns resonemanget på läktarplats, i sociala medier och i tugget på stan.
Kalmar FF passerar visserligen Göteborg som föll oväntat hemma mot Helsingborg och kliver upp på samma poäng som Malmö FF och ligger sexa efter omgång 22.
Gott så.
Mycket mer än så går det faktiskt inte att begära.
Det här var också för första gången som KFF blev rejält utmanat på det som blivit lagets hemmaborg efter en finfin svit: åtta raka matcher utan förlust – sex vinster, två kryss – sju hållna nollor (totalt tio).
Ingångsvärdet i den här matchen var också rätt tydligt med tanke på hur lagen har sett ut den senaste tiden. 14 mål på de senaste tre matcherna lagen mötts kändes inte relevant med tanke på hur stabila och solida KFF varit hemma på sin hybridmatta.
Det handlade mer om vem som skulle ta hand om bollinnehavet, kunna dominera och bedriva spel som låg i linje med idé och filosofi.
Efter fem minuter hade Häcken fixat tre hörnor, KFF slarvat ett par gånger i sin uppspelsfas och hamnade tidigt lågt i sitt försvarsspel. Medvetet? Tveksamt. Gästerna vände spel, främst ut mot Ibrahim Sadiq på högerkanten och kunde etablera spel utifrån det och det var rätt skakigt.
Från minut 20 och framåt hände något. Kalmar fick träff i sin press, fick ordning på sin struktur och började rulla runt, hitta samarbeten och var tillräckligt kyliga när Johan Hammar bjöd bort ett uppspel. Sebastian Nanasi hittade Oliver Berg som peggade upp för Nahom Netabays vänsterfot till 1-0.
Efter det handlade det bara om KFF.
Oliver Berg var instrumental, mer korrekt briljant, i allt som hände sett med hemmaögon. Såg extremt inspirerad ut och fick med sig resten av laget som vann boll i rätt lagen, kunde ställa om och kväva allt offensivt, framför allt när Rasmus Sjöstedt vågade kliva tidigt och skära alla försök att nå en isolerad Alexander Jeremejeff.
Simon Skrabb löpte upp ytor, sög in bollar felvänd, gjorde sig spelbar och använde kroppen för att täcka boll. Sebastian Nanasi tog initiativ till vänster och Ricardo Friedrich var lika mycket central mittback som målvakt och i allt väsentligt så handlade drygt halva första halvlek om Kalmar FF.
Det går att använda en paus till mycket.
Per-Mathias Högmo fick bra träff med vad han ville få till för förändring.
Häcken kom ut precis som i första halvlek: spelvändningar på Ibrahim Sadiq och fick på nytt träff i sin press. KFF hamnade lågt (igen), blev passiva och det var rejält stökigt i straffområdet när Häcken började samla hörnor och operera alldeles för ofta i den attraktiva ytan framför Kalmars straffområde.
Kvitteringen kom logiskt.
KFF fick helt enkelt inte bort bollen och till slut kunde Tobias Sana fixa en rättvis kvittering.
Henrik Rydström var rasande. Vrålade ut instruktioner för att väcka sitt lag. Syftet: han ville få upp energin (som försvunnit), aktiviteten, samarbeten som försvunnit och samma rörlighet som i första halvlek.
Han gjorde ett dubbelbyte i minut 68. Ut med Skrabb och Nanasi. In med Filip Sachpekidis och Noah Shamoun. Valde att gå ner på trebackslinje, men initialt hände inte mycket.
Häcken behöll greppet. Tvillingarna Gustafsson, Samuel och Simon, fick rätt ostört stå och styra spelet. Sana utmanade på sin kant – och det enda positiva var väl att man fortfarande hade koll på Jeremejeff.
Häcken gick för tre poäng, det var tydligt.
Märkligt nog lyckades KFF gräva fram en rejäl forcering sista tio. Noah Shamouns skott styrdes till hörna och det var ytterst nära att Johan Karlsson blivit ren på en fin omställning i minut 88.
Hemmasviten är fortfarande fin. KFF är fortsatt ett övre-halvan lag. Levererar attraktiv fotboll vecka efter vecka och hade vid samma tid för ett år sedan varit extremt nöjda om topplags-sviten sett ut på samma sätt som den gör nu.
Det säger också en del när klubbchefen Markus Rosenlund kommer upp på kansliet efter matchen och är missnöjd (snällt uttryckt) över två tappade poäng.
Kalmar FF har tagit steg.
Men den här gången får man nog analysera vad som hände med prestationen i andra halvlek.
Så här spelade KFF (4-3-3): Ricardo Friedrich – Johan Karlsson, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Romario, Nahom Netabay (Axel Lindahl 86), Calle Gustafsson – Simon Skrabb (Filip Sachpekidis 68), Oliver Berg, Sebastian Nanasi (Noah Shamoun 68).
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Isak Bjerkebo, Victor Backman, Papa Diouf.
