Framgång föder framgång.
Men framgång föder också förändring – påtvingad, nödvändig eller självvald.
Kalmar FF har gjort den resan förut.
Guldlaget 2008 försvann till stora delar på drygt ett år: Cesar Santin, Arthur Sorin, tre bröder Elm, Patrik Ingelsten, Mikael Eklund och Bagarn Rosengren.
Drömmen var uppfylld. Det fanns anledning att casha in. Föreningen behövde bygga kapital för att kunna förverkliga drömmen om en ny arena.
Då var framgångens pris både nödvändig och självvald.
Även om bankkontot var en av landets mest välfyllda vid utgången av det förra millenniet så kunde inte Kalmar FF kapitalisera på den ekonomiska fördelen.
Den historien är välkänd och dokumenterad.
Guldet är drygt 13 år bort och det är först nu, i ingången av 2022, som KFF flyttat fram och positionerat sig på allvar i svensk fotboll igen.
Riktningsförändringen, eller mer korrekt, den fotbolls-kulturella revolutionen har fått ett gediget genomslag. Kalmar FF har allsvenskans bästa tränare, ett lag som charmat många med en positiv fotboll som dessutom genererat en plats på övre halvan (sexa) och en stark framtidstro. I den kontexten har det funnits en tydlig kärna av spelare som Henrik Rydström och hans assistenter, Stefan Larsson och Rasmus Elm, valt att ge förtroende, 13-14, inte fler, har spelat frekvent.
Nu kan sex av dem försvinna. Samtidigt.
Wisla Krakow, Hansa Rostock och Djurgården är nya destinationer för Sebastian Ring, Nils Fröling och Piotr Johansson. Jonathan Ring siktar mot ett nytt utlandsäventyr (inget är ännu helt klart) och Lucas Hägg Johansson och Douglas Bergqvist letar nya arbetsgivare. Sextetten representerar inte mindre än 147 starter och 16 mål.
I detta nu finns det inget annat lag i allsvenskan som tappat så mycket kvalitet, så tidigt i detta fönster. KFF var drivande i en förändring på målvaktssidan. Lucas Hägg Johansson har haft en fin karriär, men tappat i kvalitet de senaste två säsongerna. Det fanns ett behov att få in en ”etta” mer anpassad till spelidén. Övriga fem har själva valt bort möjligheten att fortsätta, spelare som föreningen gärna behållit.
Med utgående kontrakt och optioner/klausuler möjliga att utnyttja så har naturligtvis spelaren en stark möjlighet att påverka sin egen framtid.
Det är så branschen ser ut och det är något som Kalmar FF måste förhålla sig till.
Bakomliggande skäl skiljer sig naturligtvis åt, men i allt väsentligt handlar det om ekonomi.
KFF fick ingen positiv respons på de förslag till nya kontrakt som presenterades.
Då spelar det mindre roll att individerna befinner sig i en miljö där utvecklingen går åt rätt håll, spelar i ett lag som slutade sexa efter en extreme-home-make-over. Från ångest i två raka säsonger till övre halvan.
Fem av spelarna var dessutom med under ångesten 2020 och bör rimligtvis inse vad som hänt på kort tid och bakomliggande orsaker; att de är en del av ett kollektiv som vuxit, blivit modiga i en modell och filosofi som gjort dem till bättre versioner av sig själva.
Det är också i den situationen som baksidan av framgången blir så tydlig. Lagets framgång spiller över på individen. Attraktionen ökar. Den blir inte mindre av utgående kontrakt eller optioner som går att bryta. Spelarna har rätt i sak och behöver inte be om ursäkt. Kalmar FF jobbar själva utifrån principen att rekrytera Bosman-spelare. Ekonomin tillåter inget annat.
Därför blir omsättningen så här stor just nu.
Det positiva är att Kalmar FF inte stått med mössan i handen utan agerat utifrån rådande situation och varit proaktiva för att hitta ersättare.
Sportchefen Jörgen Peterssons filosofi är tydlig.
Han har navigerat i det svenska fotbollslandskapet i snart 40 år som spelare, tränare, scout och sportchef. Hans nätverk är omfattande, hans cv imponerar och det som slagit mig under det här året när jag kunnat följa föreningen på nära håll, är hans enkla, tydliga och jordnära attityd.
Jörgen Petersson har inte bränt några broar i det här sammanhanget. Han är för slipad för det. Inställningen är sund.
Så här kokar han ner sin filosofi: ”För mig har det varit viktigt att ha en bra dialog på det personliga planet. Jag vill skilja på den affärsmässiga och den personliga biten.
Om ”Kalle Karlsson” väljer att gå vidare så är han inte en sämre eller bättre människa för det. Haka upp sig på att folk stannar eller inte har jag varken tid eller råd med.
För mig är det viktigt att ha en vettig relation med varje spelare för du vet aldrig vad som kommer tillbaka. Jag vet inte vilken klubb ”KK” kommer till, men det kan vara en klubb som vi vill ha en spelare ifrån och då letar förmodligen den spelaren efter referenser. Har vi betett oss illa då är det kört. Vi har inte råd att bränna några broar. Spelare är ofta fantastiska förmedlare åt sina gamla arbetsgivare.”
Så förvänta er inga rubriker från det hållet, bara enkel och tydlig pragmatism, ungefär det som Henrik Rydström klädde i ord när han svarade på Douglas Bergqvists kritik (bristen speltid sedan han sa upp optionen…två matcher, varav han startade en och blev inbytt i den andra) i Fotbolldirekt genom att ge en generell bild av hur han såg på situationen: ”Om de (spelarna) vill se sig om efter alternativ så får de göra det. Jag kommer aldrig tvinga någon vara kvar. Men vi sitter inte och rullar tummarna, hur mycket vi än gillar nämnda spelare så finns det andra spelare som vi också gillar och som vi nu får chansen att kika på. Vi tror stenhårt på vår miljö och metodik, den är viktigare än enskilda spelare.
Det är därför Ricardo Friedrich, Jakob Kindberg, Axel Lindahl, Nahom Girmai Netabay och Kevin Jensen dyker upp på träningen i morgon – och det kommer mer.
En vänsterback ska in och försvinner äldre broder Ring ska ytterligare en anfallare på plats och det finns utrymme för att agera om behov uppstår under försäsongen.
Det är lätt att sympatisera med det ”nya” Kalmar FF, riktningsförändringen och det lugn som finns i organisationen. Färdriktningen är utpekad och man tror stenhårt på det som Rydström menar med miljö och metodik. Utbildningsmöjligheterna är extremt bra och med tanke på att ”det nya” nu har ett år på nacken så är möjligheten till en sömlös förändring i truppbygget rätt hygglig.
Kalmar FF är ett tydligt undre-halvan-lag när det kommer till ersättningar. För att bygga vidare, utveckla verksamheten och hitta en stabilitet för övre halvan så måste Kalmar FF fortsätta träffa rätt i rekryteringen, höja utbildningsnivån i den egna akademin, jobba in ”rena” kontrakt utan optioner eller klausuler; få betalt i såg hög utsträckning som möjligt för spelare som lämnar, bygga kapital och höja snittlönen.
Ett mödosamt arbete som tar tid. På kort sikt måste miljö och metodik dessutom överträffa korrelationen mellan ekonomi och tabellplacering.
Jag tror det är en utmaning som tilltalar Rydström, Petersson, Jens Nilsson och resten av den sportsliga ledningen.
Till sist I: Bara Maxwell kvar, sedan har samtliga nyförvärv, totalt 13 (!) från Magnus Pehrsson och Jesper Norbergs årslånga haveri (2019) lämnat – och med dem, lite för höga löner med KFF-mått mätt. Avtryck, ett riktigt och rejält (allt inkluderat) över tid är det bara Piotr Johansson som har gjort.
Till sist II: För att relatera till Jörgen Petersson och hans teori om spelare som fantastiska förmedlare åt gamla arbetsgivare: Lucas Hägg Johanssons avskedsord på kalmarff.se säger en hel del om mycket, men framför allt visar det vilken fin människa 27-åringen från Malmö är.
Texten är skriven av Peter Ahlén som följer Kalmar FF på nära håll och delar med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
