”Under all kritik”.
Lars Saetras sammanfattning av första halvlek på Stora Valla.
Vi låter det betyget hänga kvar efter 96 minuter och konstaterar att Elfsborgs-matchen (trots tre poäng) skulle fungera som nån sorts wake up call när det handlar om prestation, vad som krävs för att Kalmar FF ska fungera, dominera och styra det som händer på en plan.
Henrik Rydström använde sig av en metafor i veckan: ”Mot Elfsborg försökte vi landa utan att använda ett enda instrument…men näst gång, då…”
Stefan Larsson var optimistisk i Studio Kalmar FF inför matchen och pratade om en vecka av påminnelser, repetition och där den instruerande delen i träning hörsammats och landat på ett bra sätt.
Med andra ord: Det fanns förutsättningar för en bättre prestation, ett resultatmässigt gott utfall för att bryta den negativa bortastatistiken som nu landar på fem bortamatcher utan seger.
Dessutom har KFF den här säsongen, jämfört med 2021, väldigt svårt att hantera tabellmässigt sämre lag.
Handlar det om ett annat fokus?
I fjol var det stora problem mot topplagen. Inte en enda seger mot topp fyra.
I år har Hammarby och Djurgården avfärdats hemma på Guldfågeln Arena, man har pressat Malmö FF i premiären och dominerat mot AIK på Friends.
Så enkelt är det nog inte, men det är något som skaver, som inte riktigt fungerar om vi talar om principer, struktur och mönster som hela spelidén bygger på.
Vi såg det på GFA mot Elfsborg i första halvlek.
Ett långsamt KFF, ett KFF som inte reagerade fullt ut på bollvinster och möjligheter att utnyttja övertag, istället blotta sig för omställningar, och då pratar vi ändå om ett av allsvenskans defensivt starkaste lag.
Tyvärr upprepade sig historien på Stora Valla.
Degerfors sist i tabellen med åtta poäng, rimligtvis stukade efter 2-1-förlusten nere på Listerlandet senast, i ledning med 1-0 fram till minut 84 trots en man kort, med allt vad det innebär av uppförsbacke för ett lag i nöd.
Det tog sex minuter, sedan hade Degerfors rullat ut, monterat ner Kalmars defensiv i en omställning där Lars Saetra naturligtvis skulle hanterat Omar Faraj på ett betydligt bättre sätt ute vid sidlinjen. Samtidigt går det att addera frågetecken för hur resterande del av defensiven sorterade Dijan Vukojevic och Rasmus Örqvist i sista tredjedelen.
Gustav Lagerbielke hade ett jätteläge till 2-0 på hörna efter tolv minuter, där han helt obevakad kunde attackera bollen i boxen. Ricardo Friedrich fick i minut 35 visa varför han har allsvenskans bästa räddningsprocent när Degerfors på nytt exponerar KFF:s defensiv i en omställning.
Så här långt var det ett monumentalt bollinnehav men osynkat, långsamt, idéfattigt och spelare som bara ville ha bollen på fötterna.
Bryta linjer?
I stort att obefintligt innan Oliver Berg börjar aktivera sig i sista tredjedelen.
Först trycker han i en boll som Simon Skrabb är två och en halv centimeter från att stöta in; sedan är han den som når Sebastian Nanasi i boxen som med sitt mönsterbrytande (dribblingar) ger Berg möjlighet att skicka in kvitteringen.
Trots den självförtroendeinjektionen Saetras rätt tuffa pausrecension.
Det fanns utrymme till förändring, förbättring och allt det där som man inte ville vara beroende av efter Elfsborgs-matchen: tur.
Men det hade man verkligen behövt även den här gången.
Fortsatt bollinnehav, men långsamt, sterilt, exakt den där baksidan av filosofin som visar sig när det här laget inte klarar av att driva ett spel som genererar fler offensiva hot, heta chanser.
Istället kunde Degerfors, på nytt en omställning, göra 2-1. Vackert, absolut, men också en situation som det här solida laget hanterat väldigt mycket bättre mot topplagen.
Det blev egentligen ingen forcering mot ett Degerfors som bestämt sig för att bli mer pragmatiska i sitt sätt att spela: 5-3-2 i defensiven, bollvinster ska omvandlas till omställningar istället för centralt bollbyggande.
Den här fina eftermiddagen fick man bra betalt mot ett naivt Kalmar FF som behöver fortsätta jobba med sin offensiv. Just nu finns ingen tydlig automatisering eller spelare som kan/vill bryta mönster för att penetrera lågt stående försvar.
Jag förstår syftet med tålmodigheten, bollbyggandet; att flytta på motståndet, dra isär, trötta ut dem, öppna upp och kapitalisera på att vader och lår ber om nåd när det är 20 minuter kvar.
Just nu saknas spjutspetskompetens offensivt.
Finns den i befintlig trupp?
Så här spelade KFF (4-2-3-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl (Isak Bjerkebo 85), Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Calle Gustafsson, Romario (Erik Israelsson 85) – Sebastian Nanasi, Oliver Berg, Noah Shamoun (Papa Diouf 64), Simon Skrabb (Nahom Netabay 68).
Övriga: Casper Andersson (mv), Johan Stenmark, Kevin Jensen.
