Örebro SK – avslaget och uppgivet eller påslagna för att avsluta snyggt?
Ett av ingångsvärdena i den här matchen.
Ett annat: hur skulle Kalmar FF hitta motivation till de tre sista omgångarna?
Så här såg min lilla privata skiss ut:
• Örebro (borta) – ”Jag tror de går för det, inte bara för sig själva utan också för sina fans.”
• Malmö FF (hemma) – ”Här finns alla möjligheter att påverka guldstriden.”
• Hammarby (borta) – ”Det kan faktiskt handla om en femteplats, om så, den bästa sedan 2013.”
Utan tvekan var mötet på Behrn Arena det knivigaste, svårast att förutse.
Det tog inte många minuter innan det gick att slå fast att Örebro var där för att spela av en fotbollsmatch som verkligen inte betydde något för tabellen.
Det var kallt, dystert och obegripligt låga 1 286 personer på plats.
Marcus Lantz hade rensat rejält i truppen. Nordin Gerzic och Michael Almebäck som båda försvinner var utanför truppen. Johan Mårtensson, Kevin Walker, Dennis Collander och Martin Broberg saknades av olika orsaker.
Det var med andra ord krattat för Kalmar FF att skruva upp reglagen och blåsa ett oinspirerat, trött – och om vi ska vara ärliga – ett ÖSK som inte är bättre än sin tabellplacering av platsmattan i Närke.
Vi har fått höra av både chefstränare Henrik Rydström och tekniske chefen Jens Nilsson att den här gruppen har blivit extremt bra på att driva sig själva i träning. Nilsson gav ett exempel på det i Studio Kalmar FF innan matchen. Det är intensivt, tufft och kommunikativt även under enkla övningar.
Rydström har under hela säsongen varit tydlig med att han vill ha ett lag som går för det, som kör; som ska driva tempo, dominera, pressa, alldeles oavsett motstånd och hur matcherna utvecklas.
Jag tror han är grymt besviken efter 2-1-segern.
Han fick tre poäng, men inte så mycket mer.
Kalmar FF har förlorat stort mot Mjällby, varit klart sämre än Djurgården på Guldfågeln Arena, haft stora problem mot Malmö FF borta.
Det här var på en annan nivå – och väldigt förvånande med tanke på att laget kom från två väldigt bra insatser mot Häcken och Norrköping och två raka segrar. Man har kunnat köra på under landslagsuppehållet, lite småskavanker, inget allvarligt och som påverkat verksamheten, plus att Rasmus Sjöstedt kommit tillbaka från skada.
Starten på matchen var helt okej. Efter 12-13 minuter är det något som händer: tempot i fötter och boll går ner, det slarvas i passningsspelet, beslutsfattandet är svagt; det finns ingen tydlighet i mönster och struktur i speluppbyggnaden, för få som löper, tar initiativ.
Det handlade inte om individer. Här var det kollektivet som fallerade.
Jag skrev så sent som efter Norrköpings-matchen följande: ”Det imponerar ännu mer på mig och visar hur långt den här gruppen har kommit i sin utbildning, i sin flexibilitet; att hitta tillbaka till det hårda, laglojala jobbet, göra allt det där som är gratis (springa, vinna dueller, hjälpa sin kamrat) – och dessutom jobba färdigt alla situationer.”
Det har varit målmässigt tajta matcher mot Örebro vid många tillfällen. Men det här var ett Örebro utan riktning eller hållning som det anstår ett allsvenskt lag. Mot den bakgrunden är det ännu mer förvånande att det ser ut som det gör i 95 minuter.
KFF kunde inte kapitalisera på Oliver Bergs 1-0 eller Romarios 2-0.
Douglas Bergqvist får dubbelrädda på mållinjen efter ett Lucas Hägg Johansson-haveri innan Ahmed Yasin kunde smita in bakom en ofokuserad Lars Saetra och rulla in reduceringen.
Örebro gick för det i slutet och visade under knappt tio minuter nån sorts moral som Kalmar hade stora problem att hantera.
Inga träd tillåts växa till himmelen är ett begrepp som går att koppla till Jantelagens första paragraf: Du ska inte tro att du är något.
Kalmar har fått så oerhört mycket kredd under den här säsongen – med all rätt – så har bra har man faktiskt varit, så stark har utvecklingen varit. Med det kommer förväntningar och det finns alltid någon eller några som vill in och peta och kanske försöka rucka på den där piedestalen som fått vara orörd så här långt.
Internt kommer det här att bli en nyttig väckarklocka och en tydlig påminnelse om att det aldrig går att fuska med detaljerna, eller kliva ut och leverera något annat än hundra procent i varje match, i varje moment.
Det här var, sett över 90+, säsongens sämsta prestation. Inget haveri, men en liten dikeskörning, ett hack i kurvan.
Så här spelade KFF: Lucas Hägg Johansson – Piotr Johansson, Lars Saetra, Douglas Bergqvist, Sebastian Ring – Carl Gustafsson (Victor Backman 83), Oliver Berg, Romario – Jonathan Ring (Erik Israelsson 90+), Filip Sachpekidis (Rasmus Sjöstedt 83), Nils Fröling (Isak Jansson 65).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Lukas Rhöse, Olle Lindh.
