Denna text är skriven av Peter Ahlén. Under året följer han Kalmar FF på nära håll och delar med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
Jag pratade med Henrik Jensen några timmar innan Mjällby-matchen, frågade om hur han ville se sitt lag agera för att lösgöra spel centralt med tanke på att båda lagen kom till match med tre centrala mittfältare, Kalmar med två tior och Mjällby med tre mittbackar. Det såg ut att bli trångt.
Han svarade: ”Vi har jobbat mycket på sista tredjedelen för att se hur vi på ett strukturerat sätt kan komma till fler målchanser. Så ambitionen är att få dem att flytta på sig, springa mycket genom att vi spelar på första- eller andrarörelse, hittar in bakom deras fembackslinje, gärna genom kombinationer för att ta oss in i assistzoner och med bra rörelse i straffområdet. Jag hoppas att man kan se det beteendet som vi har tränat på.”
Det kunde vi.
Vi som var med i Spanien hade förmånen att följa arbetet på nära håll, hur strukturerat, tydligt och pedagogiskt Jensen och Jens (Karlsson) jobbade för addera något som varit en viktig detalj i arbetet att utveckla spelet ytterligare efter två väldigt fina säsonger.
För samtidigt som det pågick hade KFF match mot Bodø/Glimt, Nordens bästa lag de senaste tre-fyra säsongerna, där fokus i första hand gick ut på att testa den defensiva organisationen mot ett skickligt och bättre motstånd.
Mer än godkänt i betyg efter 0-0.
En dryg vecka senare vill Jensen se om det går att göra helt om, skruva upp intensiteten i offensiv riktning få svart på vitt om inlärningen fastnat; om det skulle gå att mejsla fram ett hotande anfallsspel utifrån principer och mönster som testats i vardagen.
Lite förbluffande, faktiskt, att det har gått så snabbt, från teori till praktik, både defensivt och offensivt och det visar på nytt att det här laget har en speciell förmåga att addera lager efter lager när det finns goda verktyg som presenteras av skickliga instruktörer.
Alldeles oavsett vad man sysslar med är progression viktigt; att ta steg, driva utveckling i en positiv riktning, testa, få svar, fortsätta framåt.
Men för att lyckas med det krävs mental styrka och en väldigt stark övertygelse.
I det lilla, i det stora, på kort sikt och över tid.
Kalmar FF har med Henrik Jensen som huvudansvarig kommit väldigt långt på kort tid.
4-1 på ett svårflörtat Mjällby, ett Mjällby som alltid spelar en pragmatisk fotboll: resultatinriktad, praktisk, funktionell. Som är noga med detaljerna, som aldrig brukar bjuda bort en centimeter, alldeles oavsett vad som krävs. Bara en seger på de senaste sex matcherna, allsvenskan+träningsmatcher, inräknat, säga en del om hur svårt det är att hantera Listerlandets stolthet.
Då går Kalmar ut och blåser blekingarna av banan i 45 minuter med en fotboll som innehöll alla Henrik Jensens tre viktigaste värderingar: kontroll, intensitet och mod.
Vi fick metodisk speluppbyggnad, kombinationer (kort och långt), rörelse (platsbyten, tior som droppade ur för att skapa ytor), ytterbackar (Axel Lindahl och David Olafsson) som klev på; en lite old school-nia (Mileta Rajovic) med moderna inslag, en alldeles fenomenal Calle Gustafsson som släppte handbromsen och bara körde.
3-0 i paus var i underkant och med tanke på att KFF aldrig gjort mer än ett mål i de där sex senaste matcherna mot Mjällby så var det anmärkningsvärt.
1-0 efter fem minuter sedan Lindahl exponerat högerkanten med sin fart och öppnat för Rajovics målkonto på östkusten. Rasmus Sjöstedt löpte in på första stolpen och skarvade in Netabay kirurgiska frispark för 2-0 i minut 22.
Trean, sex minuter senare, oj, så snyggt. Calle Gustafsson skickar lång boll i djupled och Lindahl löper in i sin zon och sätter inlägget perfekt för Rajovic att möta med pannan.
Den här typen av fotboll har vi inte sett tidigare men ligger helt i linje med hur Jensen vill ha den: possessiondriven, ett lag som tar initiativ med bollen och vågar stå högt med backlinjen.
Han kan göra det för att han har spelare som fortsätter utvecklas, som efter två år med Henrik Rydström, ser möjligheter att bli ännu bättre versioner av sig själva.
Han kan göra det för att det finns en grundtrygghet. Ta Jakob Kindberg, som fick kliva in när Ricardo Friedrich blivit sjuk, och bara går in och gör exakt samma sak med lugna, fina fötter. Här finns Rasmus Sjöstedts pondus (kapten för dagen), Calle Gustafssons briljans, Netabays twist-and-turn-stil som passar perfekt i den nummer tio-roll som erbjuds, Johan Karlssons mångsidighet – och att det nu finns en central anfallare med brett register: snabb, bra i kombinationsspelet, stark som felvänd och sylvass i boxen. Addera tre fina inhopp av ungdomarna Elias Olsson, Kevin Jensen och Isak Bjerkebo och det finns rätt mycket att ta med sig framåt.
Det var en träningsmatch i början på februari. Mjällby saknade några pjäser, precis som KFF, trupperna är väl inte helt klara och lagen befinner sig i lite olika faser. Vi tar med oss det, precis det vi gjort efter 0-3 mot Lyngby och krysset mot Bodø/Glimt.
Varje match lever sitt eget liv.
Just den här såg ändå ut att må väldigt bra.
Så här spelade KFF (4-3-2-1): Jakob Kindberg – Axel Lindahl (Isak Vidjeskog 85), Lars Saetra (Elias Olsson 46), Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Romario (Isak Bjerkebo 65), Calle Gustafsson, Johan Karlsson – Nahom Netabay, Saku Ylätupa (Kevin Jensen 46) – Mileta Rajovic.
Övriga: Casper Andersson (mv), Sebastian Nilsson, Wilmer Andersson, Gustav Arvidsson, Charles Svärdmyr.
Saknades: Ricardo Friedrich (sjuk), Simon Skrabb (sjuk), Noah Shamoun (baksida), Rony Jansson (knä).
