En vanlig dag på jobbet, en helt vanlig dag.
Inget särskilt spännande, intressant eller spektakulärt. I det stora hela rutinärenden, saker som måste hanteras, jobbas igenom för att uppgifterna framåt ska bli lite roligare och utmaningen större.
Vardagsrutiner som Kalmar FF klarade av på ett ganska enkelt och smidigt sätt den här gången.
3-0 mot ett division 2-motstånd en fin söndagseftermiddag på Onsala-halvön är väl helt i sin ordning, det förväntade. Allt annat än tre poäng hade varit ett misslyckande.
Det sprakade inte om matchen, inte alls. I perioder var det, om vi ska vara ärliga, rätt mediokert om man prioriterar underhållning som mervärde.
Istället fick vi något annat.
I minut 90 är Calle Gustafsson uppe och pressar, högt, precis utanför Onsalas straffområde, kastar sig och brytblockerar ett passningsförsök när matchen är stängd, över och tre poäng redan klivit in på bussen och vill hem till östkusten.
Det kunde ha blivit en match där vardagssysslor som koncentration, noggrannhet och allt det där som är gratis i fotboll: löpmeter, duellspel och laglojalitet inte varit så prioriterat, för det var ju trots allt ett lag från nivå fyra i svensk fotboll, ett lag som förlorat i omgång ett mot superettanlaget Helsingborg med 5-0 hemma på Rydets IP i bedårande vacker omgivning.
Det är så lätt att slå av några procent, bli lite bekväm, lämna över ansvar, men nej, här tog alla ansvar och pressen, återerövringsspelet var, glöm divisionstillhörigheten, på en väldigt hög nivå.
Henrik Jensen har på den här korta tiden skruvat upp just det reglaget rätt mycket, ställt ännu högre krav i just den delen av spelet. Helt nödvändigt med tanke på att Kalmar FF i år kommer att ta större risker offensivt och med det måste vara kompakta, ta blixtsnabba beslut, agera i stället för att reagera, när boll ska vinnas tillbaka för att hantera omställningar alldeles oavsett var det sker på planen.
Det går, om man vill, att hitta nån sorts skönhet i det som initialt är något destruktivt men som i förlängningen kan betala sig i något konstruktivt.
Som gammal mittfältare och kapten på låg nivå så var bekvämlighet extremt irriterande, det som motståndare kunde exploatera och vinna fördelar av.
Det kommer aldrig Henrik Jensen att tillåta. Är du inte tillräckligt dedikerad uppdraget så kommer det att finnas plats på en bänk nära dig.
Tre mål framåt för tredje gången i år. Andra nollan i en match där Ricardo Friedrich inte behövde göra en enda riktig ”målvaktsräddning”, där Kevin Jensen fick göra sitt första tävlingsmål i KFF; där Mileta Rajovic fick göra mål nummer fyra som nyförvärv och Isak Bjerkebo (inhopp i minut 80) noterades för cupmål nummer tre på två matcher sedan övergången från Malmö FF förra sommaren.
KFF-tränaren gjorde fyra förändringar i startelvan. Jensen, Saku Ylätupa, Elias Olsson och Robert Gojani in i stället för Rasmus Sjöstedt, Johan Karlsson, Simon Skrabb och Nahom Netabay i en truppinventering som varit rätt återhållsam bortsett från premiären mot Lyngby där alla tillgängliga fick chansen.
Jensen var involverad i mycket under sina 45 minuter och ser väsentligt mycket bättre ut i år. Gojani är, det vet vi, en spelare som vet vad som krävs för att hantera allsvenskt toppspel. Han är inte spektakulär, utan arbetar med små medel, tar kloka beslut och arbetar hårt. En bra värvning. Ylätupa är fortfarande ett litet frågetecken. Saknar, just nu i alla fall, nån sorts karaktär för att bli greppbar. Försvarsmässigt är det efter den här matchen svårt att bedöma Elias Olsson. Han klarade det som behövdes som mittback och fick spela vänsterback i andra halvlek.
Axel Lindahl har fått stort förtroende av Jensen och betalar tillbaka. Den här gången med att vara direkt involverad i både 2-0 och 3-0 där mål nummer två stack ut och en effekt av det kombinationsspel som KFF-tränaren eftersträvar. Inte mindre än fem spelare var involverade: två korta pass mellan Calle Gustafsson och Robert Gojani, en millimetersvickning av Simon Skrabb som gav Lindahl möjlighet att trycka in bollen till en inlöpande Mileta Rajovic.
Onsala hade tagit med sig många erfarenheter från 0-5 mot Helsingborg och ställde sig lågt, väldigt lågt samtidigt som Kalmar tryckte upp sitt lag till halva plan med följd att det blev en rätt begränsad yta att spela fotboll på.
Här fanns en del att önska: större noggrannhet i spelvändningar, i med och motrörelser och i vissa beslut.
Nu väntar seriefinal mot Helsingborg i den sista omgången. Kvartsfinal och en möjlighet att nå Europa ligger i potten.
För att klara den målsättningen behövs något mer än en vanlig dag på jobbet.
Så här spelade KFF (4-3-2-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl, Lars Saetra, Elias Olsson, David Olafsson (Rasmus Sjöstedt 46) – Robert Gojani, Carl Gustafsson, Romario (Johan Karlsson 46) – Saku Ylätupa, Kevin Jensen (Noah Shamoun 46) – Mileta Rajovic (Isak Bjerkebo 80).
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Rasmus Sjöstedt, Johan Karlsson, Simon Skrabb, Nahom Netabay, Isak Bjerkebo, Noah Shamoun.
