Jag har följt engelsk fotboll sedan andra halvan av 1960-talet, ganska intensivt i drygt 40 år. Nu är det mer svalt. För kommersialiserat, för själlöst.
Ett uttryck jag hört och ofta läst under åren: This is a proper soccer team – vad nu det är?
Ligger väl i betraktarens ögon, eller?
Över tid har jag förstått, eller kokat ner det till att det är ett lag med tydlig spelidé, helst positiv, framåtlutad – bollinnehav eller mer direkt. En vilja att dominera, köra över motståndet.
Men som också hanterar andra delar av spelet: fysik, när det blir duellspel, andrabollar; som kan försvara det egna straffområdet – i öppet spel och på fasta – att alltid ta jobbet, löpa, vinna tillbaka boll, visa arbetsmoral.
Det är i mina ögon a proper soccer team.
Mot Göteborg i förra omgången hackade passningsspelet, Kalmar FF bjöd på onödigt många bolltapp, blev infångade i deras återerövring – men gjorde jobbet i 90+6 och kunde lämna västkusten med tre poäng. Att dessutom mejsla fram två klassmål ur en sönderryckt match tyder också på gott självförtroende.
Djupt imponerande.
…och nu det här.
Stående ovationer, folk blir kvar, sånger, ärevarv och en Erik Israelsson som drog igång ramsor om Europaspel efter slutsignalen – vem såg det komma innan den här säsongen? 37 poäng senare kan man ta sig ut till Guldfågeln Arena och se a proper soccer team.
Om det hackade lite i Göteborg, så var första halvlek mot Sirius i perioder mindre bra, en bit under den nivå som det här laget lagt upp ribban på 2021.
När två idéer med samma urpsrungsarkitekt springer in varandra så finns risken att lagen tar ut varandra, vet om respektive styrkor och svagheter – pressformationer, speluppbyggnad, rörelsemönster, strukturer – för att ta några exempel.
När dessutom Henrik Rydström tvingades ändra system, från det framgångsrika 4-3-3, som givit 20 poäng på tio matcher, till det som var brukligt i de första tolv matcherna 3-4-3 (14 poäng) när Sebastian Ring saknades på grund av avstängning, plus att säsongens kanske största utropstecken, Rasmus Sjöstedt, tvingades kliva av efter bara 28 minuter och Nils Fröling i en helt ny roll som wingback, så fanns det frågetecken, förstås.
Lappa och laga har varit ett återkommande Rydström-uttryck den senaste tiden. Nu fick han gör det igen, men på något märkligt sätt så löser spelarna alla förändringar, nya förutsättningar och sprang hem tre nya poäng hur rättvist som helst.
Egentligen ska man sluta förvånas över den här upplagan, hur den hanterar situationer i realtid. Sjöstedt ut, då kliver Johan Stenmark in och stänger igen centralt i en helt ny trea längts bak. Douglas Bergqvist gjorde sin första start sedan 2-1-segern mot Hammarby i maj. Lite vingligt initialt, men Bergqvist fostrad i den brittiska fotbollen sluggade sig in matchen och efter paus stängde han och Fröling ner vänsterkanten.
Kalmar FF gjorde ingen dålig första halvlek, men det var efter paus som vi fick se den där attityden som Rydström eftersträvar, den han hämtat från basketlegenden Steve Kerr, Chicago Bulls point guard under Michael Jordan-åren, som enkelt uttryckt handlar om: att inte fundera så mycket, go for it, visa mod.
Kalmar FF gör allt det där hösten 2021.
Andra halvlek var enastående bra, en uppvisning i höghastighetsfotboll med kontroll och en vilja och ambition som kvävde Sirius.
2-1-målet, Piotr Johanssons klack, Oliver Bergs distinkta avslut och till slut straffen som stängde matchen definitivt.
Som sagt – a proper soccer team.
Utvecklingen – eller den röda revolutionen fortsätter att rulla – och har inte resten av fotbolls-Sverige vaknat än – så kommer kommer den att göra det nu. Kalmar FF är inget tomtebloss.
I fokus kommer i första hand Henrik Rydström att befinna sig.
Han var drivande i den spelmässiga förändringen i Sirius under två säsonger. Nu ser han ut att göra samma sak i Kalmar FF. Den fotboll som applicerats har applåderats och med det följer naturligtvis ett visst intresse. Han gör det i en liten förening med starkt begränsade resurser, med en trupp som slagits för överlevnad de två senaste säsongerna. Rydström har kontrakt över 2022, en situation naturligtvis många känner till. Intresse finns. Flera klubbar har sonderat terrängen. Det finns naturligtvis en lockelse i det, framför allt när det handlar om klubbar högre upp hierarkin med större resurser, på jakt efter titlar.
Den sportsliga ledningen i Kalmar FF är naturligtvis medvetna om situation och så här sa sportchefen Jörgen Petersson för några veckor sedan: ”Vi förstår att en tränargrupp som fungerar väldigt bra blir attraktiva för andra. Vi vill ge dem så bra förutsättningar som möjligt för att kunna utveckla gruppen och sig själva.”
Så, förhandlingar pågår, vilket är positivt och nödvändigt om utvecklingen ska kunna fortsätta framåt, uppåt även i fortsättningen.
Rydström sitter givetvis i en bra sits. Förhandlingsläget är okej och jag utgår ifrån att vissa önskemål/krav finns med i samtalen.
Det är ingen hemlighet att organisationen runt a-laget är för tunn. Här krävs förändring, framför allt i analysdelen, den som framför allt Rydström och Stefan Larsson avsätter väldigt mycket tid till.
Ambitionen är givetvis att försöka lösa vissa bitar till nästa säsong. Samtidigt är det inga problem att sympatisera med den försiktiga hållningen till den här säsongen med tanke på hur ekonomin sett ut. Det gäller att ta rätt steg, i rätt tid, men det får inte heller landa i att man är dumsnål även om det är hängslen och livrem som fortsatt gäller.
Kalmar FF flyger för tillfället, sitter i en position som föreningen inte varit i närheten av på många år. Den möjligheten är en väldigt fin konkurrensfördel.
Förläng med hela gruppen av tränare, addera resurser, bygg på sikt. Det kommer att löna sig. Tro mig. Det här är bara början.
Så här spelade KFF (4-3-3): Tobias Andersson – Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt (Johan Stenmark 28), Douglas Bergqvist – Piotr Johansson, Carl Gustafsson, Romario, Nils Fröling (Filip Sachpekidis 90) – Jonathan Ring (Victor Backman 90), Oliver Berg (Erik Israelsson 90), Isak Jansson (Noah Shamoun 74).
Övriga: Lucas Hägg Johansson (mv), Lukas Rhöse.
