44 poäng, sjätte plats i allsvenskan efter 27 omgångar.
Det är nästan surrealistiskt efter år av kamp, kramp och överlevnad.
Andra dubbelsegern för säsongen (den första kom mot Degerfors) och ännu ett bevis på att Kalmar FF har förtjänat sin plats på övre halvan, det som många såg som en utopi, ett scenario som egentligen bara fanns om det gick att drömma fritt.
Som väntat blev det en enastående kamp om dominans; om det skulle kunna gå att diktera villkor när två lag med ungefär samma attityd till fotboll sprang in i varandra på Guldfågeln Arena.
Bolltrygghet, framåtlutat, offensivt balanserat, mod, tufft presspel är detaljer som KFF och Norrköping har gemensamt.
Men det går att ta sig an uppgiften på olika sätt.
Rikard Norling och offensive coachen Kim Hellberg valde en variant som starkt påminde om det Norling försökte göra i AIK förra säsongen: ett lag som kliver högt med tydliga man-man-markeringsinslag.
Abdulrazaq Ishaq tog rygg på Oliver Berg. Ari Skulason lekte följa John med Jonathan Ring och Alexander Fransson, alternativt Maic Sema, försökte stänga ner Romario.
Det bet i ungefär tio minuter, sedan började KFF kunna bryta linjer, flytta fötter, bygga spel bakifrån, lugnt och metodiskt – och plötsligt fanns det ytor att kliva i för Lars Saetra när så många var upptagna av sina markeringsuppdrag.
Saetra testade Oscar Jansson två gånger när han obehindrat fick vandra ända fram till boxen och skjuta. Oliver Berg fick ett läge, Douglas Bergqvist tvingade Jansson till en räddning vid stolproten och Berg hade ett bra läge, centralt, men fälls i skottögonblicket (straff?).
Känslan var att Norrköping valt en taktik som inte riktigt landade, vilket också bekräftades av Norling på presskonferensen där han tog på sig förlusten, även om han inte riktigt ville erkänna att det var en eftergift till motståndet.
Norling är visionär i sin tränargärning, aldrig rädd för att testa idéer, det som ligger utanför den ram som är rätt homogen i en allsvensk kontext.
Matchen i Norrköping, och hur Kalmar utvecklat sitt spel under säsongen, var helt enkelt vägledande i beslutet, framför allt med tanke på vilka tre spelare som identifierades för att kunna få betalt för det taktiska valet.
Norling korrigerade naturligtvis sättet att spela i andra halvlek. Matchen tappade fart, gick ner i tempo, men KFF kunde ändå gräva fram ett mål som visade sig räcka till seger.
Oliver Bergs distinkta avslut var fint. Vad ska vi då säga om Sebastian Rings inspel från kanten, passningen som skär igenom Norrköpings sista linje? Absolut toppklass, och ett skäl till varför han är en typ av back som kan, vågar centrera, komma in som en tia och avsluta som han gjorde mot Häcken.
Norrköping skruvade på konceptet, började byta in folk: skytteligaledaren Sam Adegbenro och Kristoffer Khazeni kom in. Jonathan Levi fick lite för stort utrymme och började lyfta in bollar centralt, vilket föranledde Rydström att göra ett motdrag: byta in den nyss inbytte Noah Shamoun (han var på planen i 16 minuter) mot Johan Stenmark för att gå ner på en trebackslinje. Rent taktiskt, sa Rydström på presskonferensen. Han ville få in mer längd, en större kropp för att hantera Norrköpings forcering.
Även om båda tränarna var eniga om att matchen gick i stå vaskade Kalmar FF trots det fram två bra chanser, framför allt Nisse Fröling-läget i minut 78 som Oscar Jansson gör en spektakulär räddning på.
Försvarsmässigt finns det verkligen inget att klaga på. Det var stängt bakåt. Saetra och Douglas Bergqvist hanterade allt som kom i deras väg. Piotr Johansson och Sebbe Ring stängde sina kanter och jag beundrar verkligen spelare som Berg och Jonathan Ring, som aldrig slutar springa; som orkar vara lösningsorienterade trots överrockar med en enda uppgift: att stänga ner och bort dem från spelet.
Det är så lätt, framför allt när man möter ett så annorlunda taktiskt upplägg, en annan typ av fotboll, att risken för misstag ökar kraftigt. Men KFF är senhösten 2021 en maskin som inte krackelerar om nån vill in och försöka få hål på fundamentet.
Det känns tryggt, stabilt, strukturerat och tydligt.
Norrköping hade extremt stora problem att bygga spel nerifrån och fastnade på egen planhalva, och som bäst några meter in på sin offensiva del under större delen av matchen.
Kalmar FF förtjänar verkligen en plats i toppen.
Alldeles oavsett vad som händer i de tre sista omgångarna blir placeringen inte sämre än sjua – och vi vet fortfarande inte hur det interna poängmålet som spelarna satt upp ser ut.
Laget har för andra gången den här säsongen studsat åt rätt håll efter en sämre poängmässig period – en poäng på tre matcher – och vunnit två raka.
Det imponerar ännu mer på mig och visar hur långt den här gruppen har kommit i sin utbildning, i sin flexibilitet; att hitta tillbaka till det hårda, laglojala jobbet, göra allt det där som är gratis (springa, vinna dueller, hjälpa sin kamrat) – och dessutom jobba färdigt alla situationer.
Så här spelade KFF (4-3-3): Lucas Hägg Johansson – Piotr Johansson, Lars Saetra, Douglas Bergqvist, Sebastian Ring – Carl Gustafsson, Oliver Berg, Romario – Jonathan Ring (Victor Backman 86), Filip Sachpekidis (Noah Shamoun 57, Johan Stenmark 73), Nils Fröling (Isak Jansson 86).
Övriga: Tobias Andersson (mv), Lukas Rhöse, Noah Shamoun.
