Två raka segrar. Två raka nollor.
Kalmar FF börjar säsongen 2022 på samma sätt som förra året.
Sju poäng efter tre omgångar för ett år sedan, sex nu.
Vinner mot ”rätt” lag för att bygga något hållbart över tid.
Att varje match lever sitt eget liv fick vi lära oss av Nanne Bergstrand. Det var ett uttryck han gillade, som användes frekvent, som nästan alltid stämmer.
Efter 3-0-bataljen i Varberg med allt vad det innebär att åka ner till Halland för att möta allsvenskans mest kampbetonade lag, så fanns det innan avspark mot Degerfors en känsla av att det här skulle bli något helt annat; en annan sorts fotboll, mer strukturerad, systematisk med två lag som vill bedriva en passningsorienterad fotboll – på marken.
Det blev något helt annat.
Av en enda anledning: underlaget på Guldfågeln Arena.
Följetongen fortsätter med det undermåliga hybridunderlaget, det glesa, det mjuka, som – alldeles oavsett ambitioner – landar i en match med så mycket tekniska misstag att det inte fanns någon anledning att fortsätta räkna efter första halvlek.
Två allsvenska matcher på två dagar det är en omöjlighet i Kalmar för tillfället.
Det blev en match därefter.
Den vinglade fram och tillbaka, det var väldigt mycket mer duellspel än brukligt mellan Kalmar FF och Degerfors; det var spelare som fick problem med bollbehandlingen som i förlängningen gav en långsam, omständig fotboll, inte alls det som Kalmar FF eftersträvar: ett aggressivt presspel, bollvinster högt upp, ett mer etablerat spel på motståndarnas sista tredjedel – och det absolut viktigaste – bollinnehavet, det som över tid tröttar ut motstånd, det som sänker deras energinivå och skänker trygghet i det egna laget.
Att ändå lyckas gräva fram en 2-0-seger säger en del om det här laget.
Varberg för en vecka sedan – och nu det här.
Egentligen var det här en tillställning som KFF skulle ha stängt efter 45 minuter, främst med tanke på starten, på alla möjligheter.
Degerfors har plockat in Rasmus Örqvist från Norrby. En etablerad mittfältare i Superettan som man vill omskola till mittback. Han har inlett med att spela wingback i de två första omgångarna. Det här var hans första försök i allsvenskan i en ovan position.
Efter sex minuter sa Oliver Berg hej och välkommen till en annan nivå när han blottlägger erfarenhetsbristen och vrider runt Örqvist på vänsterkanten och placerar in bollen utan chans för Alfie Whiteman.
Sen följer:
1) Calle Gustafssons djupledsboll som Nahom Netabay är väldigt nära att hinna upp i straffområdet.
2) Oliver Berg skjuter utanför i bra läge.
3) Whiteman räddar ett Romario-avslut från nära håll efter hörna.
4) Whiteman lyckas på ett märkligt och akrobatiskt sätt styra ett Isak Jansson-avslut utanför.
5) I en sekvens efter 42 minuter kan/skulle Isak Jansson och/eller Simon Skrabb rullat in en tvåmålsledning.
Det är som det är med 1-0-ledningar – små marginaler, rätt förrädiskt, och Degerfors som skapat lägen, chanser i sina två förluster – och ni vet känslan när matchuret börjar ticka utan att det händer något positivt i offensiv riktning – snart ringer det i ”fel” bur.
Degen-tränarna Andreas Holmberg och Tobias Solberg gjorde sina försök, bytte in Sean Sabetkar, Dijan Vukojevic, gick ner på fyrbackslinje, men fick ingen ordentlig träff. Det bästa försöket: Diego Campos avslut som Ricardo Friedrich räddar.
Axel Lindahl – nyförvärvet som redan gjort avtryck – saknades på grund av sjukdom och fick inte möjlighet att möta sina gamla kompisar från bruket.
Henrik Rydström valde lite oortodoxt att skicka in den offensivt präglade Filip Sachpekidis som renodlad högerback och Lindahl-ersättare, och – jag tror det var medvetet, att balansera attackerna offensivt från sina ytterbackar på helt annat sätt än vi sett inledningsvis på årets allsvenska.
Lindahl har frustat fram på sin högerkant och levererat höghastighetslöpningar i en imponerande omfattning och var nere i Varberg direkt inblandad i två av målen.
På andra kanten har ett annat nyförvärv – David Olafsson – inte utnyttjats lika frekvent och istället fått visa att han är skicklig defensivt på ett sätt som skänker trygghet och stabilitet.
Den här gången fick Olafsson möjlighet att exponera sin fart, sin förmåga att ta sig runt på kanten. Vänsterfoten ska enligt norska rapporter var av en rätt bra kaliber.
Nu fick han visa den.
2-0-målet i minut 86 är klass: nedtagningen i fart, tillslaget, hårdheten och riktningen i skottet. Jag vet inte när vi såg något liknade på Guldfågeln Arena.
Kalmar FF vinner matchen rättvist sett till chanser och kan nu luta sig mot att det finns verktyg i lådan som vi såg i Varberg: en solid defensiv där man blivit bättre på att skydda sitt straffområde, och nu mot Degerfors: arbetsmoralen när man tvingas göra ett visst avkall på den fotboll som är bruklig för att ta duellerna och andrabollsspelet som följer på en nivå som är klart bättre än förra året.
Rydström & Co håller på att utveckla något mer än det som charmade oss förra året – en defensiv stabilitet och en förmåga att nollställa sig och bara göra det jobb som krävs för dagen.
Malmö FF fick slita för sin 1-0-vinst i premiären.
Varbergs-spöket (tre kryss och en förlust) sopades bort klart och tydligt på ett medvetet snustorrt underlag, svårt att bemästra.
…och nu en välförtjänt trepoängare på ett underlag som egentligen ska vara en garant och en trygghet för den fotboll som KFF vill bedriva.
På onsdag väntar Gif Sundsvall på konstgräs.
Jag tror det kommer att passa väldigt mycket bättre.
Så här spelade KFF (4-3-3): Ricardo Friedrich – Filip Sachpekidis, Rasmus Sjöstedt, Douglas Bergqvist, David Olafsson – Calle Gustafsson, Nahom Netabay (Erik Israelsson 88), Romario (Victor Backman 85) – Simon Skrabb (Lars Saetra 65), Oliver Berg, Isak Jansson (Kevin Jensen 88).
Övriga: Casper Andersson (mv), Johan Stenmark, Elias Olsson.
