Så kom den då, trepoängaren, retroaktivt och fint efter tre raka matcher utan seger, i tre matcher där Kalmar FF dominerat och gjort tillräckligt för att med marginaler på rätt sida kunnat samlat ytterligare fem poäng.
Spelar mindre roll en sån hår kväll.
Drygt 7 000 åskådare på plats, ett slutsålt hemmastå där sydostkurvan fortsätter att leverera match efter match. Den kollektiva utandningen efter 90 plus sex och den kollektiva glädjen gick nästan att ta på, det var elektriskt inne på Guldfågeln Arena.
Jag har och kommer att fortsätta hävda att det är det som händer på planen som driver publik, inte nödvändigtvis enbart resultat (den klart största faktorn förstås), men i det här fallet rätt mycket också vad du som konsument av Kalmar FF får tillbaka i termer av kvalitativ, positiv fotboll som dessutom föder framgång och erbjuder upplevelser som varit en bristvara under många år.
Rätt många har börjat förstå att det är rätt attraktivt att köpa biljett, ta sig ut till den här stans största blåshål för att få vara med och följa ett lag, en förening som likt Fågel Fenix rest sig, borstat av sig det destruktiva, rätt innehållslösa, hittat rätt både på och utanför planen; som vågat gå sin egen väg och stå för någonting som på bara ett och ett halvt år mejslat fram en ny identitet, något att vara stolta över.
Att få var med på den resan blir mer och mer angeläget.
Den här matchen hade ungefär samma ingångsvärden som den vid ungefär motsvarande tid förra året: Då kom Elfsborg till Kalmar efter tappad poäng mot Hammarby hemma och en Europamatch i benen.
I år var väl utgångsläget egentligen ännu bättre för KFF.
Elfsborg förlorade i torsdags i kvalet till Conference League mot Molde med 4-1 sedan boråsarna släppt in tre mål på elva minuter.
Förra helgen förlust på Tele2 Arena mot Hammarby med 3-0 och totalt nio insläppta på de tre senaste matcherna (2-2 mot AIK ingår i den ekvationen).
Fysiskt trötta?
Mentalt svaga?
Efter en rätt innehållslös start så kopplade KFF grepp, började bygga spel, tålmodigt, ibland alldeles för långsamt, men Elfsborg stängde till centralt och lyckades styra spelet ut mot sina ytterzoner och fick egentligen stopp på alla offensiva försök, minus David Olafssons inspel från vänster som Simon Skrabb var nära att stöta in från nära håll.
Elfsborg använde sig av sina spetsegenskaper: omställningar och långa spelvändningar och lyckades skapa tre vassa lägen, men saknade kraft för att på allvar störa, pressa KFF.
Vi satt och väntade på det som Henrik Rydström förespeglat innan match, ett centralt samarbete mellan Oliver Berg, Skrabb och debuterande Sebastian Nanasi, men det var trångt, idéfattigt och det där som saknats även i de senaste matcherna – kraften, modet – att ta sig in i boxen.
Istället fick vi det efter tre minuter i andra.
En blixtrande omställning där Noah Shamoun satte in bollen på en inlöpande Berg som avslutade på ett.
Fint, vackert, effektivt och exakt det där som man gnuggar på i veckorna, som är ambitionen när det handlar om det offensiva spelet.
Oliver Berg har fått slita hårt med tanke på avsaknad av konkurrens och med det möjligheter till avlastning och att bygga samarbeten och synergier.
Han är efter succén förra året extremt mycket mer uppvaktad och identifierad som navet när KFF vill bygga sin offensiv.
Han har bränt chanser, varit otajmad, inte varit lika närvarande i sista tredjedelen.
Här föll bitarna på plats och det blir förhoppningsvis exakt det som Rydström pratade om i veckans Studio Kalmar FF: islossning.
Det blev bättre träff i spelet i andra halvlek.
Axel Lindahl plågade Elfsborgs vänsterkant och spelet öppnade upp sig och det blev ytor att exponera, vilket tvingade gästerna till tre gula kort inom tio minuter. Samtliga för spelförstörande inslag.
Jimmy Thelin (som tvingats byta ut sin kapten Per Frick efter bara 14 minuter), gjorde två dubbelbyten för att få in friska kroppar och huvuden för en rejäl forcering genom att lyfta långt, trycka fram spelare, chansa, gå för en kvittering.
Det blev stökigt, oorganiserat stundtals (men aldrig brist på det laglojala) och väldigt jobbiga sex avslutande tilläggsminuter.
Om det varit marginaler på fel sida mot Helsingborg, Sirius och AIK så ramlade de rätt den här gången: Axel Lindahls block, Ricardo Friedrich monsteräddning i krysset till hörna viktiga i den trepoängare som till slut kunde räknas hem.
Femton matcher och bara tolv insläppta mål senare kan vi konstatera att Kalmar har en allsvenskans absolut bästa målvakter, som gör det basala på ett imponerande sätt: hans lugn, tryggheten som han utstrålar, spelet med fötterna och att han dessutom kryddar med att göra räddningar som är på en nivå vi inte sett på länge i Kalmar.
Till sist: Blir någon förvånad om det blir över 10 000 åskådare mot AIK?
Så här spelade KFF (4-3-3): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl, Lars Saetra (Johan Stenmark 61), Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Calle Gustafsson, Oliver Berg, Romario – Simon Skrabb (Papa Diouf 73), Sebastian Nanasi (Kevin Jensen 84), Noah Shamoun (Victor Backman 84).
Övriga: Casper Andersson (mv), Erik Israelsson, Isak Bjerkebo.
