Underliggande siffror, prestationen, både statistiskt och visuellt, pekade mot tre poäng och direkt häng på toppen när allsvenskan tar ledigt i en månad.
Två självmål senare och 1-1 på tavlan nere på Strandvallen var väl inte den utdelning som stod i proportion till hur det såg ut nere vid kanten av Hanöbukten.
Henrik Rydström pratar alltid om prestation, det som om man hanterar den klokt och med kontinuitet, kommer att ge poäng.
Okej, det fattades en del efter 45 minuter.
Mjällbys 1-0 var ett rent slarv och bjudmål, det vi har sett lite för många i år – och det gick lite för sakta i speluppbyggnad, och det såg ibland lite stressigt ut i försvarsspelet när man inte lyckades sortera rätt trots att hemmalaget gick fram med bara två spelare (Herman Johansson och Silas Nwankwo) i sin förstapress.
Rydström var ändå rätt nöjd, minus ett lite för långt lag och i beslutsfattandet i paus.
Han ställde ut en 4-3-3-uppställning där Isak Jansson, Oliver Berg och Nahom Netabay, växlade position för att dra isär deras lågt stående 5-3-2-uppställning.
Känslan var ändå att Kalmar FF, med några få justeringar (framförallt bolltempo och förflyttningar) skulle kunna hota det här rätt begränsade laget.
Exakt så blev det också.
Andra halvlek är egentligen en enda lång belägring av offensiv planhalva och Mjällbys straffområde.
Isak Jansson trummade igång på allvar efter en timme när han fick utmana från vänsterkanten. Netabay började hitta kombinationer och synergier centralt med Oliver Berg, Romario och Calle Gustafsson. Axel Lindahl och David Olafsson klev 30-40 meter högre upp i banan och Lars Saetra och Douglas Bergqvist fick mittcirkeln som nån sorts utgångspunkt i sitt försvarsspel.
Noah Shamoun missade mål efter en vass omställning. Det var två gånger straffsituationer med David Olafsson inblandad, ett jätteläge för Berg som inte träffade målet, ribbträff av Olafsson och en riktigt vass chans i den sista tilläggsminuten (Simon Skrabb).
Men det stannade med kryss sedan Adam Ståhl haft vänligheten (otur förstås) att styra in 1-1 efter 73 minuter i egen bur efter Lindahls inspel.
Här kan man välja: är glaset halvtomt eller halvfullt efter 95 minuter?
I allt väsentligt gjorde Kalmar FF väldigt mycket rätt i halvlek nummer två, framförallt under de sista 20 minuterna när forceringen var monumental och jag tänker i alla fall välja det senare (halvfullt) av flera skäl.
Ja, det går att påstå att det saknades tillräcklig spets i offensivt straffområde den här gången. Det går att peka på slarvet vid 1-0 och vi kan grotta i detaljer som ett ibland lite för långt lag, bristen på djupledslöpningar in bakom deras fembackslinje även om jag är medveten om att det är svårt.
Men återigen – perspektiv.
Rydström har fått slita hårt på samma manskap under lång tid med tre spelare – Lukas Rhöse, Filip Sachpekidis och Kevin Jensen – helt ur spel i minst tre matcher den senaste tiden, plus belastningsproblem runt Simon Skrabb, Nahom Netabay och en inte helt hundra Erik Israelsson.
Kalmar FF har vunnit mot två av topplagen, Hammarby och Djurgården, varit nära mot Malmö FF (i det avseendet har man tagit kliv) och i perioder spelat en väldigt fin fotboll som dessutom genererat resultat.
15 inspelade poäng är i paritet med fjolåret samtidigt som fem-sex nya spelare skulle integreras.
Motsvarande match förra säsongen slutade med förnedring, förlust 4-0, sedan Mjällby gjort tre mål på 18 minuter.
Det kanske inte är lika flärdfullt och elegant som under hösten 2021 när bitarna föll på plats, men den här upplagan är mer solid, bättre defensivt, starkare i duellspelet och ber inte om ursäkt längre, det som var så påfallande när topplagen stod på andra sidan förra spelåret.
Uppehållet kommer lägligt för många lag, inte minst KFF, som är i behov att vila en del slitna kroppar, kanske också få in lite nytt i nästa transferfönster, inte minst för numerären och kvaliteten på träningarna som blir lidande när 15-20 procent saknas eller inte kan gå för fullt.
En fortsatt ödmjuk hållning, hårt jobb och fullt fokus på utveckling, kommer att göra den här gruppen bättre.
Det sydvästra hörnet av Blekinge är bröderna Andersson-land, en Hasse Larsson-region; Asper, Chippen, Flemming Pehrsson, Anders Linderoth och Frank Worthington-område.
Hit åker man inte och hämtar lättvindiga poäng.
Med några dagars distans kommer den här prestationen att landa på rätt sätt.
Tro mig.
Så här spelade KFF (4-3-3): Ricardo Friedrich – Rasmus Sjöstedt (Axel Lindahl 58), Lars Saetra, Douglas Bergqvist, David Olafsson – Calle Gustafsson, Oliver Berg, Romario – Isak Jansson, Nahom Netabay, Noah Shamoun (Simon Skrabb 69).
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Johan Stenmark, Elias Olsson, Erik Israelsson, Isak Vidjeskog.
