Tre poäng, gruppseger och klart för kvartsfinal.
Totalt nio poäng, 10-3 i målskillnad.
Kalmar FF levererar.
Tränaren Henrik Jensen skickade upp varningsflagg inför matchen och kategoriserade Helsingborgs IF som ett lag med allsvenska kvaliteter, framför allt strukturen; att det skulle bli tufft att bryta ner skåningarna.
HIF hade spelat fem matcher på försäsongen innan den här gruppfinalen: förluster mot Ängelholm, Jönköping Södra, Mjällby och nu senast mot Trelleborg. 1-3 hemma på Olympiafältet. Enda segern: Onsala i den första cupomgången (5-0).
Visst, Andreas Granqvist har plockat in allsvensk rutin i Fredrik Holst, Adam Hellborg och Erik Ring, fått igång Sulman Almadjed efter långvarig skada, men det har väl inte gått att skyla över det som HIF-klacken skanderade efter matchen: ”Har vi nån spelidé?”
Den detaljen behöver inte hemmaklacken fundera över.
Kalmar FF har väldigt mycket mer än en spelidé just nu: principer och mönster som blir allt mer automatiserade och effektiva, det är rörelse, variation; tålamod när det behövs och en intensitet som är väldigt påtaglig och otroligt jobbig för, i det här fallet, HIF, som i första halvlek aldrig gavs en möjlighet att vila med boll, bygga spel eller etablera något som kunde anses vara en spelidé.
Första 45 spelade KFF som ett allsvensk topplag. HIF såg ut som ett desorienterat dito från superettans undre halva.
Klasskillnad? Definitivt.
Efter fyra minuter hade Mileta Rajovic avslutat två gånger: först en nick över på Robert Gojanic inlägg, efter det avslut rakt på Kalle Joelsson till hörna.
Mattias Lindström och Alvaro Santos hade flyttat fram Hellborg ett hack för att begränsa Calle Gustafsson (börjar bli en vana), men han var egentligen aldrig i närheten, bortsett från några kapningar innan det gula kortet kom. Rasmus Jönsson, vanligtvis tia, droppade ner för att kunna starta något konstruktivt. Jönsson försvann helt.
Första 20 var bländande.
Johan Karlsson var…Johan Karlsson med allt vad det innebär av kvalitet i sin nummer åtta-roll, Robert Gojani (startade istället för Romario) trippade omkring och var exakt så där spelintelligent som vi såg honom i Elfsborg; Nahom Netabay och Simon Skrabb, tiorna, var involverade i nästan allt offensivt och det blir en fotboll som är extremt oförutsägbar, en mardröm att hantera; en fotboll som genererar möjligheter i en helt annan sorts offensiv.
Kronan på verket hittade Kalmar FF i den danska andraligan, egentligen på nivå tre, för det var där Naestved befann sig i februari 2022 när Mileta Rajovic styrde in två mål med pannan bakom Ricardo Friedrich i hans debut i en iskall inomhushall.
Jag har vid rätt många tillfällen påtalat föreningens fenomenala träffsäkerhet i rekryteringar som genomförts sedan starten på 2021.
Johan Karlsson är ett exempel.
Mileta Rajovic ett annat.
24-åringen från Hellerup har väl tonat ner tvärsäkra uttalanden den senaste tiden om att vinna den allsvenska skytteligan redan i år.
Efter sju matcher och sex mål, samtliga på de senaste fem, verkar det trots allt finnas underlag för det där sköna Balkan-självförtroendet.
Tre mål, hat trick, i en tävlingsmatch, när hände det senast?
Isak Bjerkebo, Noah Shamoun, Oliver Berg, Nisse Fröling, Romario och Jonathan Ring har gjort två under de fyra senaste säsongerna.
Men tre?
Rajovic har alla verktyg som bör finnas i en klassisk nummer nio: fart, fysik, huvudspel, spelförståelse och en väldigt stark närvaro och förmåga att navigera i ett straffområde.
1-0 på ett vänsterskott, 4-0 kontrollerat avslut med högerfoten.
3-0 var russinet i kakan, det som definierar en naturligt målskytt: mottag, upp med blicken, lagom hårt avslut invid stolpen.
Behovet av ”enkla” mål ska inte underskattas. Det behöver alla lag. Ett vapen, alltid laddat, men också väldigt svårt att hantera.
Vi pratade förbättringspotential med Calle Gustafsson i Studio Kalmar FF i fredags och han pinpointade närvaro, noggrannhet och att alltid vara påkopplade som en detalj att förbättra.
Att upprätthålla samma nivå i 90 minuter som vi fick se i första halvlek är mycket begärt och nästan omöjligt och kvaliteten gick ner några procent efter paus.
HIF gjorde ett kvadrupelbyte i minut 60 och fick in fräscha ben, vågade kliva högre med mer aggressivitet och fick lite bättre betalt, men, och det hör också till, man lyckades bara skapa en enda målchans…i minut 81.
Målet det bjöd KFF på helt i onödan i ett moment av nonchalans.
Det kommer naturligtvis Henrik Jensen ta upp på genomgången på måndag.
Men kan man begränsa misstagen till ett per match, ja, vad finns det då att klaga på.
Det kommer att bli tuffare i kvartsfinalen alldeles oavsett motstånd.
Vi vet att Kalmar FF får hemmamatch, lottning på måndag.
Tänkbara motståndare: Mjällby, Malmö FF (klara), Göteborg eller Norrköping, AIK, Västerås eller Varberg.
Europa-vibbar någon?
Så här spelade KFF (4-3-2-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Johan Karlsson, Carl Gustafsson, Robert Gojani (Romario 69) – Simon Skrabb (Saku Ylätupa 85), Nahom Netabay (Noah Shamoun 69) – Mileta Rajovic (Isak Bjerkebo 85).
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Elias Olsson, Kevin Jensen.
