Frågan inför matchen – vilket av lagen kommer att sätta sina grundprinciper bäst.
Hammarby och Kalmar FF är inte identiska i sin filosofi, men det är bara gradskillnader.
Båda lagen är framåtlutade, progressiva, skickliga i presspelet och har en ambition är kontrollera matchbilder, dominera bollinnehavet.
Hammarby har inlett allsvenskan med fem vinster, ett kryss och toppade tabellen på 16 poäng.
Kalmar FF har hackat en del. Sömnigt i Sundsvall, dålig första halvlek mot Norrköping och Göteborg. Det har funnits en del frågetecken att reda ut, eller mer korrekt, detaljer som var i behov av att falla på plats.
Jag vet inte om det var vändningen på Gamla Ullevi i måndags när KFF gick från 1-0-underläge i paus, för att komma ut i andra och ge sig själva en chans genom att hitta tillbaka till grunderna och pressa fram en trepoängare efter två raka förluster.
Moralhöjande? Absolut. En rejäl självförtroendeinjektion? You bet.
Vi kan snacka oss blåa om prestation, utveckling, små detaljer och nyanser i spelet; och om de bara fallit på plats hade det sett helt annorlunda ut.
Men det finns inget bättre än att ta sig ur en knepig situation och samtidigt känna att det som man kommit överens om, framförallt principer, ramlat på plats.
Plussa på med en bra träningsvecka och då kan det se ut så här.
När allt faller på plats är Kalmar FF ett väldigt bra fotbollslag, ett lag som hotar och hanterar alla lag i den här serien.
Jag vill påstå att Hammarby blev helt utmanövrerat av ett kollektiv som för första gången den här säsongen egentligen fick träff på alla delar i sitt spel över 90 minuter: den synkroniserade pressen (otroligt imponerande), arbetsmoralen (kan vara ett ny rekordnotering i antal löpkilometer gruppen genomförde), duellspelet och lugnet, allt det där som är gratis i fotboll, som är lätt att säga att man ska göra, men som inte alltid blir tydligt när någon av delarna saknas.
Addera dessutom ett kontrollerat passningsspel och ett beslutsfattande som var klasser bättre än Hammarbys.
Jag tror inte Marti Cifuentes (Bajen-tränaren) är nöjd med att han valde en central mittback (Björn Paulsen) till vänster i sin backlinje när Monahad Jeahze var avstängd.
Paulsen klev högt, högst medvetet för att tidigt plocka upp Axel Lindahl. Det gick sådär. Efter 38 minuter hade The Young Ones sprungit in med både 1- och 2-0.
Filip Sachpekidis skadad sedan några omgångar tillbaka. Simon Skrabb klev av i paus senast mot Göteborg och Kevin Jensen saknades även han.
Ett ganska bra tillfälle att kliva fram och presentera sig för hemmapubliken genom att göra både sitt första och andra allsvenska mål i karriären.
Polare på planen, polare utanför.
Noah Shamoun och Isak Jansson – ungdomarna, båda födda 2002 – fick bra bra betalt för alla löpmeter, och att få styra in premiärmålet med klacken förhöjer naturligtvis helhetsupplevelsen.
Paulsen har inte farten och blev extremt exponerad när KFF växlade upp i turbofart på högerkanten inom loppet av tre minuter (35 och 38).
Jansson till Shamoun. Jansson till Shamoun.
Det har av naturliga skäl pratats rätt mycket om Williot Swedberg efter fem mål av 18-åringen. Den här fina fotbollskvällen försvann han i det allmänna förfallet i ett handlingsförlamat Hammarby.
Swedberg var osynlig. Nahir Besara som kanske varit allsvenskans bästa spelare innan besöket på Guldfågeln Arena var väl egentligen aldrig involverad i matchen och byttes ut i minut 66. Gustav Ludwigsons normalt starka djupledsspel stängdes ner på ett effektivt sätt av David Olafsson och Astrit Selmani, han som fick göra fyra mål på förra säsongens avslutningsmatch, vilsen och i avsaknad av koordination.
Cifuntes var frustrerad från start. Jobbade hårt på att påverka domslut från minut ett, innan han övergick till att slå ut med armar, skrika ut instruktioner och sucka över hur hans lag fallerade i det mest elementära.
Rydström gick ner på trebackslinje i andra halvlek, tajtade till den solida defensiven ytterligare och fick på köpet ett än mer irriterat, frustrerat, vilset och stressat Hammarby.
Bajen hade sitt första skott på mål efter 78 minuter (!).
Cifunetes har med all rätt hyllats för den subtila riktningsförändring han genomfört på söder mot ett mer metodiskt spel med tydligare principer och ett bättre balanserat lag.
Den här gången blev han utmanövrerad av Rydström som läst på och förstått att det skulle vara nödvändigt att stänga ytor centralt för Bojanic, Besara och Swedberg.
Men det hade inte varit möjligt utan den arbetsmoral som hans lag levererade inför fina 8 768 personer på GFA.
Det här var den klart bästa kollektiva insatsen i år.
Rakt över, från Ricardo Friedrich, hela vägen fram till matchhjälten från stadsdelen Öxnehaga i Jönköping – Noah Shamoun – så var det kvalitet och blodröda hjärtan som pumpade fram en fotboll som var både effektiv och fin att titta på.
Tre nya poäng, tolv totalt, gör att KFF tar ett rejält kliv i tabellen.
Det här var nog bara början på den resan.
Så här spelade KFF (4-2-3-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl (Johan Stenmark 85), Lars Saetra, Douglas Bergqvist, David Olafsson – Calle Gustafsson, Romario – Nahom Netabay (Rasmus Sjöstedt 45), Oliver Berg (Erik Israelsson 89), Noah Shamoun (Victor Backman 71) – Isak Jansson.
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Leon Isa, Elias Olsson.
