Detaljer innan match som kunde vägt över för AIK: form, fysik, fart och fasta situationer.
Kalmar FF:s form håller i sig, de stod upp i det fysiska spelet, klarade av farten i omställningsspelet, det som imponerade så stort i Solna-lagets 3-1-seger mot Göteborg.
Då fanns en detalj kvar: fasta situationer.
Det var klasskillnad i 84 minuter innan AIK flyttade upp folk, skickade långt och forcerade för en, i första hand, kvittering.
AIK, serieledare innan omgång 20, var fullständigt utspelat, reducerat till ett frustrerat, grinigt gäng utan möjlighet att påverka skeendet ute på Guldfågeln Arena.
1-1 kändes som ett rån, en klassisk smash-and-grabb-kupp. Egentligen rätt bra betalt för ingenting. Tränaren Bartosz Grzelak, var inte nöjd, ansåg att hans lag ”vaskat” första halvlek, men att resultatet, sett till målchanser, var rättvist.
Det där är alltid fascinerande att lyssna på tränare efter matcher. Den glasklara analysen blir ofta rätt grumlig, lite onyanserad, rätt ofta…lite fel och färgad.
Kalmar FF var, som jag ser det, bättre i allt. Det här var utan konkurrens, som helhet betraktat, säsongens bästa insats.
Det var systematiskt, strukturerat och synkroniserat.
Det var kontrollerad speluppbyggnad, rörelse, variation i passningsspelet, extremt bra samarbeten i alla delar av planen; man flyttade boll, från sida till sida, Jonathan Ring, Oliver Berg och Piotr Johansson hittade passningstrianglar till höger, Calle Gustafsson och Romario kopplade grepp centralt och det var väldigt kul att se hur Noah Shamoun med sin rörelse gav fysiskt mycket starkare duon Sotirios Papagiannopoulos och Alexander Milosevic rätt mycket att fundera på när det fick förflytta sig både diagonalt och vertikalt.
Men det som verkligen stack ut var den effektiva pressen, återerövringsspelet (över hela banan) och det tog bara 22 minuter innan målvakten Kristoffer Nordfeldt kändes sig tvungen att knyta skonsnöret för att hans kamrater skulle få dra in nödvändigt syre, exakt det där spelet som jag vet att det här laget eftersträvar i alla matcher: motståndarna ska börja titta på klockan efter en kvart och längta efter pausvilan.
Rydström var nöjd med mycket.
Jag tycker han ska vara nöjd med allt.
Att släppa in ett mål på fast situation mot AIK (Sverige-ledande i den specifika delen av spelet) händer i stort sett i alla matcher de spelar. Inget konstigt, bara en spetskompetens som används med framgång. Innan Göteborgs-matchen kunde Grzelak räkna in sex raka hörnmål. Efter 90+ på Friends ytterligare två efter fasta situationer.
Men, det är naturligtvis otroligt tungt att ändå släppa till en kvittering i matchminut 90 (Nabil Bahoui), som, om vi ska vara ärliga, kan sorteras in under slumpmässiga mål.
1-0 hade, alldeles oavsett vad AIK-tränaren tycker varit helt i sin ordning, rättvist och ytterligare kvitto på den utveckling som pågår i Kalmar.
KFF har så här långt i år inte lyckats vinna mot ett topp fyra-lag: Djurgården (0-1), AIK (0-2, 1-1), Malmö FF (1-3) och Elfsborg (2-2, 1-3).
Däremot har man inkasserat trepoängare mot femman och sexan – Norrköping och Hammarby – och det kanske säger en del av var Kalmar befinner sig på sin resa.
Man har klarat av att plocka tillräckligt många poäng mot lag längre ner i tabellen och därmed lyckats skapa ett behagligt avstånd till den region (strax ovan eller under kvalstrecket) som varit hemvist under de se senaste säsongerna.
Det var en sån där typisk höstkväll med kolsvart himmel, regn som drev in under taket på GFA; det blåste och det var kallt, bistert, men jag tror ändå att många av de 4 315 (minus omkring 800-900 AIK-supportrar) vandrade hem rätt varma inombords, nöjda, glada och uppfyllda av det spel som erbjuds 2021.
Det är inte svårt att förstå varför Radiosportens Christian Olsson gick i spinn när han refererade matchen på Örjans vall. Kalmar FF charmar fotbolls-Sverige med sin idé, sin filosofi – och att det dessutom finns en slutprodukt som just nu duger till övre halvan av allsvenskan imponerar.
Det gjordes ett rasande vackert mål i Halmstad. Även den här kvällen när Nisse Fröling och Jonathan Ring kombinerar sig fram på vänsterkanten till en inrusande Oliver Berg framför mål.
En sån här gång är det svårt att gå in och plocka ut någon individ när det är kollektivet som gör allt det där som är gratis i fotboll (löpa, vinna boll, jobba hem, försvara sitt straffområde) så väldigt bra.
Vi kan ändå vara rätt överens om att Kalmar FF just nu har väldigt många rasande bra fotbollsspelare.
Till sist: Varför särbehandlas Sebastian Larsson av allsvenska domare? Han ifrågasätter, gnäller, argumenterar, har synpunkter på i stort sett alla domslut. Jo, han samlar gula kort, men inte i den omfattning som är i paritet med hans uppträdande.
Så här spelade KFF (4-3-3): Tobias Andersson – Piotr Johansson, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, Sebastian Ring – Calle Gustafsson, Oliver Berg, Romario – Jonathan Ring (Erik Israelsson 87), Noah Shamoun (Filip Sachpekidis 69), Nils Fröling (Johan Stenmark 77)
Övriga: Casper Andersson (mv), Emin Nouri, Victor Backman, Moustafa Benshi.
