Vi måste börja med förutsättningarna.
Förra helgen åkte Kalmar FF upp till Norrköping och ”städade” av divison 1-laget Sylvia med 2-0 trots att tio spelare saknades av olika anledningar: covid, helt vanliga förkylningar och ett par skador.
Tidigt i veckan insjuknade ytterligare tre spelare.
Så sent som i fredags var det bara sju av samtliga i a-truppen som kunde träna fullt ut.
I lördags var alla minus Victor Backman (fotledsskadad) ute på den matchförberedande träningen.
Det fanns en del frågeställningar för Henrik Rydström, Stefan Larsson, Rasmus Elm och Donald Arvidsson att hantera.
• Den givna målsättningen att vinna matchen skulle balanseras mot belastning.
• Hur många skulle kunna spela 90 minuter? Vem eller vilka klarar 45 eller 30 minuter?
• Skulle man göra avkall på det tuffa presspelet, gå ner i intensitet?
• Var bästa lösningen att starta med bästa möjliga lag och låta dem spela så länge det gick?
• Fem spelare får bytas in vid tre tillfällen. Skulle den möjligheten in i ekvationen?
Till slut landade matchningen av laget i en matematisk fullträff där startelvan och samtliga byten kändes som en fulländad minutplanering och ett pussel där allt verkade falla på plats.
Imponerande av tränarstaben men också ett fantastiskt fint truppansvar.
Kalmar FF är vidare i svenska cupen efter 2-0 på Sirius i gruppfinalen.
Säsongens så här långt bästa match, mot försäsongens bästa motstånd.
2-0 och 9-0 i avslut på mål.
Med tanke på förutsättningar, en stark femma av fem möjliga, och en rejäl och tydlig markering att det är många som vill vara med och konkurrera om en plats från start.
Min första fråga till Henrik Rydström efter matchen: Vad hände med Christian Kouakou? Var han med?
Den skicklige och djupledshotande nian i Uppsala-laget gjorde tolv i allsvenskan 2021, lika många som Oliver Berg och har fortsatt så under den här försäsongen.
Rydström var inne på det in den intervju jag gjorde med honom inför matchen, att hans lag blivit mycket bättre försvarsmässigt på grund av spelidén, filosofin, den om ett ambitiöst bollinnehav och dominans. Kouakous ”frånvaro” säger också en del.
Bara ett insläppt mål i cupspelet så här långt vilket underbygger det resonemanget på ett fint sätt. Den här gången med ett 3-4-3 där Johan Stenmark, Rasmus Sjöstedt och Elias Olsson spelade centralt i backlinjen. Trion har aldrig tidigare startat en tävlingsmatch tillsammans. Det var svårt se, faktiskt. Men så finns också en av allsvenskans mest underskattade mittbackar, Rasmus Sjöstedt, som ett fundament, en lugn och trygg ledarfigur, som bara löser det som måste lösas, utan att det egentligen syns. Extremt följsam, lösningsorienterad och utrustad med god spelförståelse.
Men det är det kollektiva försvarsspelet som blir bättre och bättre, trots att den fotboll som bedrivs medför en viss risk med ibland enkla baklängesmål som följd.
Pressformationerna (Rydström introducerade tydligen ytterligare en ny den här gången) blir alltmer synkroniserade och jag gillar den aggressiva återerövringen, som var bra mot Sirius, men som jag är säker på går att skruva upp ännu ett snäpp.
Den här matchen kunde ha varit stängd redan i paus.
Edvin Crona hade tre bra lägen (han grämer sig nog rätt mycket för nicken utanför ett öppet mål), Nahom Netabay fick i väg ett bra skott, Tommi Vaiho fick reflexrädda på den efterföljande hörnan.
Sirius hade stora problem att komma rättvända in på Kalmars planhalva även om lagen bytte dominerande perioder med varandra under första 45, i en halvlek med bra tempo; intensivt, aggressivt, men det var KFF som hade bäst idéer offensivt.
Nahom Netabay och Axel Lindahl öppnade upp högerkanten, Crona och Noah Shamoun tog båda det tuffa pressjobbet, men hade också ork att erbjuda alternativ offensivt.
Rydström bytte in Oliver Berg i halvtid och fick då tillgång till allsvenskans bästa länkspelare igen, med allt vad det innebär av kvalitet i beslut, aktioner och samarbeten. Netabay skickade in en pärla till 1-0 bara för att förstärka en alldeles lysande insats som anfallare till höger, den gamla Jonathan Ring-rollen.
Ser redan nu ut som extraordinärt nyförvärv med sin fart, teknik, snabba tanke, hårda jobb och förmågan att attackera en backlinje.
Som väntat och som vanligt var det Oliver Berg som stängde matchen när Calle Gustafsson och Romario jobbade fram ett bra avslutsläge för norrmannen i minut 70.
Då hade Kalmar redan gjort ett dubbelbyte.
Att kunna ta in Simon Skrabb och Lars Saetra känns, alldeles oavsett matchbild, rätt lyxigt. Då saknades ändå sex (!) truppspelare den här gången.
2-0 på tavlan, 9-0 i avslut på mål imponerar, men det som sticker ut och ger en tydlig bild av hur det såg ut var kortsamlandet från Uppsala-håll som till slut landade i ett rött kort för Marcus Mathisen. Det var frustrerat, medvetna efterslängar och dålig attityd. Olikt Sirius, men det är väl också ett sorts betyg till Kalmar FF.
Så här spelade KFF (3-4-3): Ricardo Friedrich – Johan Stenmark (Lars Saetra 62), Rasmus Sjöstedt, Elias Olsson – Axel Lindahl, Calle Gustafsson, Romario (Mohammed Issack 88), David Olafsson – Nahom Netabay (Kevin Jensen 78), Edvin Crona (Oliver Berg 45), Noah Shamoun (Simon Skrabb 62).
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Rasmus Elm.
