Är det någon som är förvånad över att Kalmar FF vill gå i en helt annan riktning för att bryta mönster, i första hand undvika kval, men med långsiktighet i allt – ekonomi, organisation och det sportsliga – förflytta sig till en lugnare plats, ett mer stabilt läge med rådighet i alla delar?
Det räcker med att titta på tabellplaceringarna under tio år på Guldfågeln Arena.
Snittplaceringen 2011-2020 är 10,2. Första fem åren: 9,2, sista fem: 11,2. Plockar vi bort 2016 och bara räknar de senaste fyra landar det på 12,5 och sista två på 14.
En spiral som snurrat åt fel håll i flera år är vad vi ser.
Vägvalet är gjort, nu ska teori omsättas till praktik, men det ska göras med fortsatt återhållsamhet, liten ekonomi jämfört med väldigt många konkurrenter i allsvenskan. Korrelationen mellan omsättning och tabellplacering brukar stämma rätt bra.
Det finns naturligtvis undantag: Mjällby femma 2020 som nykomling, Varberg, av nästan alla tippade att ramla ur, slutade elva.
Kalmar FF måste med sin bakgrund (ekonomiskt stålbad) och de senaste årens tabellplaceringar överträffa sig själva.
Är det möjligt?
Absolut, även om jag tror rätt många hävdar motsatsen kopplat till resultaten på försäsongen. Åtta matcher, en vinst två oavgjorda och fem förluster skrämmer inte så många och allmänt tippas Kalmar få kvala igen, till och med åka ur.
Det är väl rimligt ur ett resultatbaserat perspektiv, där inte så mycket hänsyn tas till den transformering som pågår med Henrik Rydström som regissör och de facto att ingen har sagt att det här kommer att gå fort. Tvärtom.
Försäsong är försäsong och tävling nånting helt annat. Det där känner ni till. Tänk på fjolåret då Kalmar FF charmade oss med hög press, återerövring och vertikal, offensiv fotboll, massor av mål och…en säsong som på nytt slutade med ångest. Fråga alla inblandade som satt på Stadsparksvallen och skakade…inte en gång till.
Riktningsförändring, trupprenovering, in med Rydström, ny spelidé med allt vad det innebär av omprogrammering av spelare med dåligt självförtroende, som inte fått ”spela fotboll” på ett konstruktivt och utvecklande sätt. Addera följetongen av en skadeskjuten trupp där närvaron varit sådär under försäsongen, eller i siffror: sex till åtta spelare borta i samtliga matcher och vad det betyder i termer av samarbete och möjligheter att bygga lag, relationer och förståelse för vad Rydström vill med sin fotboll.
Kalmar FF har inte haft möjlighet att tävla så här långt, inte under rätt förutsättningar, vilket i sin tur ger en förskjuten tidsplan, en större osäkerhet när Östersund kliver in på Guldfågeln Arena måndag kväll.
Jag tänker inte vika från mitt ursprungstips: Kalmar FF landar som bäst åtta, som sämst tolva. Så mycket potential finns i den här truppen, givet rätt förutsättningar. Spelare för spelare är man där och jag är trygg med vad Rydström lyckades med i Sirius: få ordning på en ålderstigen och skadebenägen trupp med en tydlig idé och en kravbild som lyfte Uppsala-laget från det mediokra till en framskjuten plats om vi pratar om fotboll som underhållning, det som finns bortom poäng och tabellplacering; en fotboll som även erbjuder ögat något samtidigt som den är effektiv.
För att lyckas med det krävs mer än en splittrad försäsong, framför allt tålamod och förståelse för att det krävs tid för inlärning, det som på lång sikt ska ge resultat och att det på kort sikt kommer att finnas defekter, misstag och en grupp som sliter för att helheten ska bli mer än summan av delarna.
Det enda som oroar mig är bristen på närvaro och frånvaron av bärande spelare. Ett mönster som går som en röd tråd genom verksamheten år efter år. 2021 är inget undantag. Försäsongen i minuter är ingen rolig läsning:
Noll minuter: Erik Israelsson, Johan Stenmark.
15 minuter: Henrik Löfkvist.
70 minuter: Nils Fröling.
206 minuter: Isak Jansson.
240 minuter: Oliver Berg.
258 minuter: Douglas Bergqvist.
261 minuter: Piotr Johansson.
KFF spelade totalt 750 minuter fotboll under försäsongen.
Israelsson, Stenmark, Löfkvist, Fröling och Johansson kom in i säsongen med gamla problem. Bärande spelare som dessutom saknats i träning. Över tid är det ohållbart och ett mönster som måste brytas av två skäl: tillräckligt bra startelvor och en hälsosam konkurrenssituation i veckorna.
Nanne Bergstrand tjatade om det här redan förra året.
Närvaron under 2020 landade på i snitt 70 procent. Kanske inte unikt på något sätt, men att hamna där år efter år är kontraproduktivt, och om inte annat, otroligt irriterande. Bärande spelare måste vara ute på planen och jag vet att frågan finns högt upp på agendan även om den inte är enkel.
Det är ingen slump att Calle Gustafsson är en spelare som tagit rejäla kliv under vintern: han tränar och spelar regelbundet.
Över tid måste tillgängligheten, närvaron och hållbarheten vara ett av de viktigaste kriterierna i rekrytering och i samtal om kontraktsförlängningar.
Mot den bakgrunden var det skönt att följa de två sista träningarna inför premiären. Samtliga, och det lär inte ha hänt sedan föreningen flyttade in på Guldfågeln Arena och Gasten enligt en närvarande institutionell person med god inblick, spelare var ute på gräset under lördagen. Det är inte samma sak som att Rydström har en fullskalig trupp att välja utifrån, långt ifrån. Erik Israelsson är väl längst ifrån. Isak Jansson tillfrisknar snabbare än väntat efter sin knäskada. Johan Stenmark körde styrka under söndagen, men ska vara aktuell för spel i U21 i veckan. Oliver Berg som jag är övertygad om kommer att bli en nyckelspelare är uttagningsbar efter att ha missat de tre sista träningsmatcherna med fotproblem. Nils Fröling, försäsongens 70 minutersman är också aktuell.
Så det går åt rätt håll.
Allt sammantaget ger det ändå en tillräckligt bra trupp och stark startelva för att kunna jobba in tre poäng mot jämtarna.
För att det ska bli verklighet vill jag se några saker:
Ett lag som sänker axlarna, trycker undan den där hemmaplansängsligheten som vi sett i en och en halv säsong; jag vill se struktur, systematik och mönster kopplat till den nya spelidén. I alla fall tillräckligt för att det ska prägla vad vi får ute på Guldfågeln Arena och den där Steve Kerr-attityden Rydström pratade om intervjun jag gjorde i veckan: Springa över motståndet, pressa sönder dem, flytta bollen så snabbt så att de inte kommer åt den; skippa konsekvenstänket för 90+minuter, gå ut och köra, visa mod.
Texten är skriven av Peter Ahlén. Under året kommer han följa Kalmar FF på nära håll och dela med sig av sina texter här på kalmarff.se. Notera att texten är en personlig betraktelse och åsikterna som uttrycks är hans egna.
