Det som sker framför våra ögon är egentligen det enda vi har att förhålla oss till när vi ser Kalmar FF spela: Utfallet i poäng, prestation, individuella eller kollektiva insatser; klarade man av pressen, den interna, det yttre trycket, ramlade förväntningar på rätt sida.
Mycket av det där gick att utläsa på Bravida Arena.
Förra säsongen vann KFF mot samtliga topp åtta-lag minus BK Häcken, svenska mästarna. Förra helgen städade man av IFK Göteborg i en match som var vacker om man tycker dueller, närkamper och energi är något vackert.
Då är det lätt att glömma bort detaljer, kanske inte så tydliga för ett otränat öga, men en förlängning av vardagen, det som händer i veckorna mellan matcher.
Analys-Tobbe Eriksson, ja ni vet han som spelat 214 allsvenska matcher för KFF, hade identifierat en möjlighet att göra mål på Blåvitt: Mittbackarna Sebastian Hausner och Johan Bångsbo lämnade, om saker och ting gjordes rätt, ytor mellan sig att exponera, exakt det som hände när David Olafsson, Nahom Netabay och Simon Skrabb exponerade den möjligheten till 1-0.
En vecka senare åker samma lag ner till Göteborg och Hisingen för att möta mästarna som har inlett allsvenskan med två raka segrar, 5-1 i målskillnad och en bländade fotboll, med ett motdrag som kommer att förvåna resten av fotboll-Sverige.
Du har tre valmöjligheter när du möter Häcken: Kliva på rejält i pressen, det som Hammarby försökte med och gjorde bra, bara för att hamna i ett 3-0-underläge i paus. Ett alternativ är att semipressa med start på mittlinjen eller helt enkelt välja att skicka ut en fembackslinje med allt vad det innebär av att bli baktung (vilket också hände) men samtidigt ha modet att bryta linjer med kontrollerat passningsspel med extremt små marginaler och hög risk.
Henrik Jensen och hans stab har på tre matcher redan hunnit visa vad det här laget har för kvaliteter, vad man jobbar med i veckorna blir verklighet i prestation och resultat.
Det går naturligtvis att argumentera för att det var i exakt rätt läge att möta Häcken med tanke på deras lista av skador: Simon Gustafson, Ibrahim Sadiq, Tobias Sana, Blair Turgott, Ali Youssef, Momodu Sanko, Oscar Uddenäs, Franklin Tebo plus inte helt hundra-alternativ som Johan Hammar och Valgier Fridriksson på bänken.
Absolut, en faktor, något som begränsade Per-Mathias Högmos möjligheter att förändra, förbättra när Kalmar jobbat fram en 2-0-ledning efter tio minuter där det fanns en del att anmärka på Häckens försvarsspel.
Men alldeles oavsett så hade mästarna en bra startelva. Simon Sandberg var given i Hammarby förra säsongen, låt vara som högerback, och Tomas Totland var Högmos förstaval under vårsäsongen
Men det ska göras också.
Teori ska omsättas i praktik.
Eventuella fördelar ska tas om hand.
Kalmar FF lyckades i stort sätt med allt.
3-1-segern var hur rättvis som helst sett till chanser och möjligheter att stänga matchen fanns innan Mileta Rajovic skickade ner alla Hisingen-förhoppningar i Göta älv med sitt distinkta 3-1-mål i minut 71.
Försvarsspelet, det kollektiva, laglojala, det uppoffrande är kanske allsvenskan bästa just nu. Två insläppta så här långt, båda på straff, accentuerar bara det vi såg 2022 – 27 insläppta på 30 matcher. I öppet spel får man jobba för att käcka koden.
Det går nästan att ta på tryggheten, spelarnas förmåga att hela tiden vara nära varandra: stötta, erbjuda alternativ i svåra situationer, täcka skott, fullfölja, göra klart situationer, ta nödvändiga frisparkar och vara lagom destruktiva.
Men det som ändå sticker ut är modet i passningsspelet; tålamodet, rulla runt i backlinjen, locka upp, ta en vända till innan passningen som bryter linjer kommer.
I första halvlek var det otroligt imponerande hur, framför allt Simon Skrabb kunde smyga in i mellanytan rättvänd och starta anfall.
Med en ganska smal trupp, framför allt om Johan Karlsson, Robert Gojani och Arash Jafarpour saknas så är det extremt viktigt med hybridspelare som Nahom Netabay som den här gången, annars har han varit användbar som sexa, åtta och tia, fick spela wingback i Jensens vi-parkerar-bussen-liknande taktik.
Tre poäng är tre poäng oavsett motstånd och nu har Kalmar FF avfärdat svenska mästarna på bortaplan, vunnit mot åttan Blåvitt och pressat en av guldfavoriterna Malmö FF.
Vill man se ett allsvenskt topplag med en omfattande, spännande och oförutsägbar verktygslåda och en elva som gjort fem mål framåt och inte släppt in något spelmål – boka Halmstad BK – och försök identifiera vilket eller vilka taktiska dispositioner som sticker ut, som förändrar matchbilder.
Så här spelade KFF (4-3-2-1): Ricardo Friedrich – Axel Lindahl, Lars Saetra, Rasmus Sjöstedt, David Olafsson – Romario, Calle Gustafsson, Nahom Netabay – Simon Skrabb (Kevin Jensen 63), Noah Shamoun (Deniz Hümmet 57) – Mileta Rajovic (Isak Bjerkebo 90, spelade 7).
Övriga: Jakob Kindberg (mv), Elias Olsson, Saku Ylätupa, Isak Vidjeskog, William Andersson, Arvin Davoudi-Kia.
